You are my catch 22, either way I miss out

Idag har jag börjat på universitetet igen! Men idag, undrar ni, det är ju onsdag? Jo, uppropet var i måndags men då satt jag på tåget hem från Malmö hela dagen, och igår försov jag mig, haha. Det gör dock inget för när jag då for dit efter lunch istället visade det sig att jag inte hade någon lektion igår, så jag sov inte för länge, jag lät bara bli att gå upp för tidigt!
Det var ganska klockrent när jag kom dit, jag hade ju tänkt be om att få läsa kemi efter jul istället så att jag missar så lite som möjligt under USA-resan, men då var jag minsann redan satt på kemi efter jul! När jag även nämnde att jag skulle resa bort så sa hon (studieadministratören) ungefär "ja men då är det ju bra att det inte är en kurs med obligatoriska moment du missar", så jag hade värsta flytet igår!
Idag hade jag alltså första lektionen och jag verkar ha en superbra lärare, hon är jätteengagerad och förklarar bra. Eller ja, ganska bra i alla fall, jag förstod inte riktigt allt, men det är nog mer på grund av mig och inte henne, haha. Jag minns det här från gymnasiet, det var som att jag nästan förstod och att informationen fanns i mitt huvud men jag kunde inte greppa den. Jag hoppas dock att mina ambitioner är något större nu än då så det kan nog gå vägen. Jag har ju faktiskt bara varit på en lektion, samtidigt så måste man klara 100% av basåret för att få CSN och kunna läsa vidare, i vanliga fall räcker det med 75%.. Jaja, det blir säkert bra! Nu längtar jag bara tills jag får min mattebok!
Igår var det också ridning och jag fick, inte helt oväntat, hoppa Monika igen. Själv tycker jag inte att det kändes lika bra som förra gången, hon var lite skvättig av sig och drog till både höger och vänster över hindren. Samtidigt så rev vi inte lika mycket som hon kan göra i vanliga fall så det är ju positivt! På slutet rev hon lite men då hoppade vi ganska högt och hon var ganska trött så det är ju förståeligt. Vi misstänker att hon kanske är lite "mörkrädd" och blir lite stissig i skymningen, men snart kommer vi börja rida inne på heltid (eventuellt från och med nästa vecka) och då finns det inga ursäkter längre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback