Something old, something new, something borrowed, something blue

Ingen skola idag heller, och jag har just insett varför. Jag har fallit tillbaka till samma stadie jag var i i våras. Det känns fan inte säkrskilt bra, det är bara patetiskt och fruktansvärt irriterande. Jag kan seriöst börja gråta bara av att tänka att jag säger till någon något jag inte vill göra. Jag behöver inte säga det, bara tänka att jag säger det! Hur jävla patetsikt är inte det? Och jag tror att jag ska klara av att ta studenten, jo tjena. Satan så less jag blir på mig själv. Kan ingen bara ge mig massa pepp så jag pallar all skit.

Nu ska jag i alla fall söka jobb, för om jag får jobb blir jag gladare, det har jag bestämt. Och jag hoppas på Viola, för då kan jag också bli gladare. Eller inte, man vet ju aldrig med mig. Men jag kanske har en lägenhet i alla fall, vilket är lite sjukt, men jag är galet taggad. Men då måste jag ha ett jobb, jag har i och för sig god tid på mig, men man måste ju vara säker. Jag har till på fredag på mig att tacka ja eller nej, men då ligger jag också på tredje plats så det är ju inte bara upp till mig. Jag är dock sjukt glad att jag faktiskt fick en lägenhet denna gång, det var lite kul.



Bleh blah. Man kan ju låtsas i alla fall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback