Seriöst

Jag blir fan ledsen när du blir arg på mig och inte bara kan prata med mig om det. Det var ju därför allt blev åt helvete dåligt förra gången, för att du var sur på mig länge och inte tog upp det. Det är rätt barnsligt tycker jag, som att du inte vill försöka göra det bättre. Nu får väl jag ta upp det med dig, fast det är ditt problem, för jag vill inte förlora dig bara för att du inte vågar stå för att du är arg. Vänner bråkar, det är normalt. Normalare än att hålla det inne tills allt går förlorat. Så sjukt onödligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback