Almost Pretty

Long time no see, igen.. Nu har jag i alla fall haft en dator sen en vecka tillbaka, dock inte min nya utan min gamla dåliga dator, haha. Den är såklart bättre än ingen och jag kunde i alla fall söka jobb i tisdags vilket jag måste göra om jag dels ska få ett jobb och dels få ersättning fram tills jag får ett jobb. Jag har tänkt lite på att jag borde blogga sen jag fick igång den här datorn (den har bara 4 minuters batteritid och Fanny hade laddaren, därav ingen dator tidigare) men jag hade förvånansvärt mycket att göra i veckan, och med tanke på att datorns kapacitet så har det helt enkelt inte lockat tillräckligt mycket. Men men, nu är jag här i alla fall!

I tisdags på ridningen var Mageno superpeppad men skötte sig ändå bra, det var en bra och nyttig lektion med lite banhoppning inför tävlingen och känslan efteråt var toppen! Tyvärr blev det lite problem med filmningen så andra vändan när vi hoppade lite högre kom inte med, förutom de tre sista som jag fick hoppa om på slutet.

Tävlingen då! Den var som sagt igår och jag hade såklart drömmen om att få två av två möjliga rosetter, och det fick jag faktiskt! Mageno var astaggad och bde bockade och kickade när vi galopperade fram på utebanan, haha. På framhoppningen gick det väldigt bra så vi hoppade bara några få språng innan starten. Första klassen, 80cm, var det bara bed. A så det räckte med att vara felfri vilket vi var. Kanske inte den snyggaste ritten, han tvekade på trean och hoppade av jättestort på fyran, vilket jag inte alls var med på, men alla bommar låg kvar och vi fick en blågul rosett! Ni kanske tycker att jag är jättetöntig nu men jag bytte faktiskt ut den till en rosa/vit istället, jag vill inte ha en blågul rosett om jag inte vunnit, haha.

Inför andra klassen, 90cm, skrittade jag bara utomhus, eftersom han redan gått en klass och är ridskolehäst tänkte jag att vi inte behövde någon jättelång uppvärmning inför andra klassen utan jag rullade på något extra varv i galopp inne på framhoppningen istället. Även här hoppade vi bara några få språng men med Emmeli som coach och ett bra sista språng finns det ju faktiskt ingen anledning till att hoppa mer. Inne på banan reagerade Mageno mer eller mindre exakt likadant som i första, det var lite läskigt med flaggern i hörnet och terigen ville han stanna på tran (vet inte om det var hindret eller just den läskiga flaggern som stod bakom) men jag drev på och han hoppade väldigt fint ändå. Återigen gick det väääldigt snabbt men vi var lite mer synkade den här gången. Efter grunden forsatte vi in i omhoppningen där han hoppade av väldigt stort bde på nian och elvan, men jag var med lite bättre än i första klassen. Vi var bara tre som startade och jag var den enda som var felfri så jag fick en till blågul rosett! Den bytte jag såklart inte ut, hahaha.

Jag har varit tvungen att tänka igenom ritterna flera gånger och även titta på dem flera gånger och har efter ett tag kommit fram till att jag är nöjd (såklart, vi nollade och vann ju!) men inte så nöjd som jag skulle kunna vara. Han var mycket mer på än på vanliga lektioner och jag mesade lite i min ridning. Eftersom han tvekade på trean vågade jag inte riktigt reglera honom och ritten kändes inte riktigt så jämn och kontrollerad som den kunde ha varit. Jag borde ha ridit ihop honom lite mer och tagit komandot, men men. Det är lätt att vara efterklok. Jag var även väldigt nervös vilket säkert bidrog till att jag fegade.

Två rosetter alltså och en lyckad tävling på så sätt. Det sägs bli en till klubbhoppning i Maj och jag hoppas på att jag får tävla Mageno igen, då ska jag se till att äta lite bättre och våga rida honom mellan hand och skänkel och inte låta honom bestämma farten. Jag längtar i alla fall redan till på tisdag då vi får hoppa tillsammans igen!

♥