Almost Pretty

Åh du underbara jetlag! Jag tror aldrig jag har haft så mycket jetlag någonsin förut, jag känner mig helt mörbultad, haha. Jag kom hem i tisdags och kände mig helt okej, jag sov två timmar innan ridningen och det gick hur bra som helst att rida! Sen ställde jag klockan på halv tio så att jag skulle få en ordentlig natts sömn, men jag har inget minne av att telefonen ringde utan jag sov till ett och kände mig helt försörd när jag vaknade. Jag tog mig knappt ur sängen och vaknade inte riktigt till förrän två-tre timmar senare. Idag blev det nästan samma sak, men jag hörde åtminstone väckaren, dock bara två gånger och när jag väl vaknade så var klockan halv tre, haha. Jag hade tänkt försöka gå till skolan idag, men första lektionen missade jag med hästlängder (8.30) och andra började för ungefär en halvtimme sen och ca 20 minuter hade jag precis klivit upp. Det sägs ju att det tar lika många dagar som timmars tidsskillnad att bli normal igen, och eftersom jag inte har någon lektion imorgon så blir det nog lagom med två eftermiddagslektioner på måndag och tisdag.

Ridningen i alla fall, den är det bara att härda för, haha. Det hjälper såklart att det är på kvällen, och jag har redan hunnit rida tre gånger sen jag kom hem! I tisdags var det hoppning med Monika som vanligt och det gick superbra! Hon snuddade vid några bommar men rev bara ett hinder på hela lektionen och det var troligen bara för att det hade höjts och att hon inte var beredd på det. Vi hade relaterade avstånd och hoppade två linjer i följd och på slutet höjdes alltså utsprången. Hon rev första men inte andra, och vi tog om första direkt och då rev hon inte heller! Så inför kvalet till satsningsryttare så känns det faktiskt väldigt bra nu! Emmeli verkar också peppad på att jag ska tävla Monika och hon sa att man helt enkelt får höja upp på framhoppningen ganska direkt så att hon är beredd på höjden när man väl går in på banan. Det som känns svårast just nu är inte rivningar faktiskt utan snarare omhoppningen! Eller ja, det är väl rivning i omhoppningen som kommer bli vårat down fall, haha. Om vi inte får en bra distans till hindret så går hon ju bara rakt igenom och om man inte kan ta snäva svängar och korta distanser så ligger man ju direkt efter... Jaja, det är lång tid kvar, vi kommer hinna träna mycket innan dess! Dessutom var det inte bara de uteblivna rivningarna som var bra utan också Monikas stora framsteg i styrka! Hon har blivit mycket mycket starkare i höger galopp som hon har ganska svårt för, hon landade i rätt galopp varjegång vi hoppade linjen och hon kunde hålla den genom den snäva svängen fram till andra linjen. Jag var hur nöjd som helst med henne!

Men tre hästar? Jo jag köpte en lektion igår och fick hoppa med Nix! Det gick faktiskt väldigt bra och jag fick den fina kommentaren av Rebecca: "Klara det ser ju jättebra ut, han galopperar ju med alla fyra benen!" Hahaha. Klockren kommentar eftersom jag sa "han hoppar ju med alla fyra ben!" till Maria i tisdags. Men det är helt klart en komplimang när man rider Nix som gärna släpar bakbenen i backen. Han tyckte nog också att det var ganska roligt, han drog några glädjeskutt efter det högre hindret på sista rundan, haha.

Häst nummer tre är ingen mindre än världens bästa Mageno! Han var på återbesök samma dag som jag flög till USA och blev friskförklarad, så finaste Frida tog på sig att sätta igång honom tills jag kom hem! Så igår red jag honom första gången och även om han hade väldigt svårt att koncentrera sig med alla kompisar på andra sidan avspärrningen (ponny hade teori så ca 25% var ledigt i ridhuset) så var det som att komma hem. Vilken underbar häst alltså! Jag ska som sagt sätta igång honom nu så det blir häst på heltid för mig ett tag, men det är väldigt lyxigt att han ändå inte är min häst så jag behöver bara rida, hehe. Det blir middag hos Amon idag så jag ska ta hem Cookies idag också, bästkatten! Jag har saknat mitt lilla fluff. Så det blir att rida Mageno lite senare än planerat idag men häst har teori så vi kan rida inne på en liten del av ridhuset ändå. Vi behöver alltså inte vara ute i mörkret och kylan vilket känns skönt.

Det kommer komma en massa text och bilder om resan i staterna (åtta stycken för att vara exakt!) men jag har inte orkat/hunnit än.

♥