Almost Pretty

När vi kom upp till där vi skulle bo så for vi direkt till Visitors Center där vi skulle hämta ut våran nyckel. Det var ganska sent på kvällen så det var såklart stängt, vi hann få lite panik och tänkte att vi skulle bli tvunga att sova i bilen, men då visade det sig att de lagt ett kuvert med nyckeln i i ett sånt där informationsskåp som inte var låst! Snacka om snälla människor! Så vi flyttade in i en campingstugeliknande lägenhet i ett "radhus" där vi hade två dubbelsängar att sova i. Vi tog in alla våra grejer och fikade lite innan vi gick och la oss. Dagen efter så gick vi ut för att för första gången se naturen, och vi bodde visst på ett berg med helt fantastiskt utsikt åt alla håll! Bergväggar åt tre håll och en dal åt det fjärde! Det var lite molnigt, och på 1600m höjd så var vi nästan i molnen själva, men det blåste och duggregnade lite så vi klädde på oss ganska ordentligt innan vi for iväg på vårat första äventyr med sikte på Santa Elena Canyon.

När vi började köra ner från berget insåg vi att det var ganska skönt att det var mörkt när vi kom, för det var i princip ett stup precis bredvid den slingriga vägen vi kört på, haha. Vi följde i alla fall vägen genom bergen och molnen ned mot mitten av parken där man kunde välja två olika håll att åka åt. Mot Santa Elena eller Rio Grande Village och vi svängde alltså åt höger. När vi stannade första gången längs vägen för att gå och titta på ruinen av Sam Nail Ranch så var det plötsligt mycket varmare, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi bodde ganska långt uppe i bergen och nu hade åkt flera hundra meter nerdåt. Så vi fick klä av oss lite när vi gick för att titta på ruinen. Där var det också en hel del gamar som vi fick se på väldigt nära håll, och naturen var inte likt något jag sett förut. Öken. Jag har aldrig sett öken förut, och på sätt och vis har jag alltid tänkt att öken bara är sand vilket det inte var, men det var väldigt annorunda. Visst, marken var i princip bara sand och sten men det var en hel del växtlighet i form av olika buskar och kaktusväxter.

Vi stannade längs vägen,bl.a. vid Homer Wilson Ranch, och möttes hela tiden av otroligt vackra landskap och bergsformationer, knallgula fjärilar, decimeterlånga tusenfotingar, gamar och en hel del andra kryp och fåglar. Ett stopp blev på en utkiks punkt, Sotol Vista Overlook, där man kunde se hur långt som helst, och det var så vackert! På vägen ner såg vi hur bergen skiftade färg och på håll kunde vi se en massiv bergvägg stäcka sig så långt ögat kunde nå. (För er som sett Game of Thrones så påminde det väldigt mycket om "The Wall" fast utan is såklart). Vi for till Castolon Visitors Center, långt ner till väster i parken, ganska nära Santa Elena där vi skulle äta lunch. Vi gick in i den lilla butiken och lyckades skrapa ihop lite lunch i form av microvänliga hamburgare och köttgryta, inte det godaste på resan kanske, men good enough! Kvinnan som jobbade i affären var väldigt trevlig, och jag minns inte hur vi kom in på ämnet men det kom i alla fall fram att Fia var musiker så hon fick en Slow Fox-skiva som hon direkt satte i CD-spelaren. Hon var väldigt trevlig och vi pratade en del innan vi for vidare.

Santa Elena Canyon är en öppning i den stora bergväggen vi såg på håll, och vilken bergvägg sen! Om jag inte minns helt fel så var den ca 1500ft hög, vilket motsvarar ca 457m. Ut ur öppningen och längs med bergväggen rinner Rio Grande som också är gränsen till Mexiko, så berget vi såg till vänster om öppningen och långt långt åt sydost ligger alltså i Mexiko medan det åt höger ligger i Usa. Lite svårt att greppa riktigt, men mäktigt none the less! Egentligen är det meningen att man ska kunna gå in en liten bit i kanjonen (ja det heter så på svenska) men det var lite översvämmat så på sätt och vis fortsatte Rio Grande åt båda hållen vid öppningen istället för åt bara ett, så vi fick nöja oss med det lilla man kunde se från kanten. Rio Grande i sig var lite av en besvikelse, just vid Santa Elena så var den smalare än Umeälven är mitt i stan. Den var inte alls så Grande som man tänkt sig. Dessutom var den alldeles brun, haha. Vid översvämningstider är den säkert jättemäktig, men nu var den bara ganska mesig. Strömt var det dock, så den ska nog inte underskattas!

På väg tillbaka till bilen såg vi vår första Road runner (som enl. Wikipedia heter Tuppgök på svenska!) vilket gjorde oss alla väldigt glada, haha, dock inte på vägen utan i buskarna precis innan vi kom tillbaka till parkeringen. Den skulle dock bara vara den första av många visade det sig senare. Det kanske inte framkommer från texten men vi hade varit ute i flera timmar nu och bestämde oss för att åka ut till Study Butte som ligger strax utanför Big Bend för att äta middag. På väg upp från Santa Elena såg vi dock en bil som körde väldigt långsamt och med rutan nere så vi saktade in för att se vad de ville. Och tur var väl det, för det visade sig att det låg en skallerorm på vägen! Hade vi inte saktat ner och pratat med dem hade vi nog kört över den, haha. Vi körde långsamt fram och tittade på den. De andra trodde att den kanske var död då den inte rört sig över huvud taget, men den såg åtminstone inte överhörd ut. Så vi stannade och Fanny klev ur bilen (på motsatt sida) och plockade upp en lång gren för att peta lite på den. Efter några pet rörde den på sig lite lite och vi konstaterade att den inte var död, men den skallrade inte heller tyvärr. Vi kom fram till att den låg på asfalten för att sola lite, och att den helt enkelt var för van vid turister och bilar för att göra sig besväret att skallra, haha. Vi iakttog den en stund innan vi for vidare, och när vi for såg jag hur den följde bilen med blicken.

När vi kom till Study Butte konstaterade vi att det var ett ungefär lika stort samhälle som Sanderson, och precis som i Sanderson så fanns det en hel del övergivna byggnader. Vi hittade i alla fall ett litet ställe som hette Chili Pepper Café och efter just Sanderson så hade vi nog ganska höga förväntningar, men ack så fel vi hade! Servitrisen var ganska otrevlig och maten var fruktansvärd! Jag beställde en Chicken Fajita Salad vilket visade sig vara några kycklingstrimlor över isbergssallad och fyra tomatbitar. Fanny och Fia som äter LCHF tog en Chicken Fried Steak (tror jag) som visade sig vara någon slags panerad biff med kycklingsmak med redd, smaklös vit sås på. De kan ju inte äta paneringen, och inte såsen heller, så de fick skrapa av det från biffen som knappt var varken kyckling eller kött. Riktigt äckligt och inte det minsta mättande! Det var enda gången på hela resan som vi inte lämnade dricks.

På väg hem igen var modet inte riktigt på topp, men de hade i alla fall en mataffär som visade sig vara ganska bra så Fia och Fanny kunde köpa med sig lite riktig mat därifrån istället, som grillad kyckling, grönsaker, ost, grädde och ekologisk mörk choklad m.m. Så modet steg lite och när vi kom tillbaka upp till Chisos Mountain Lodge så ropade Fia till, för bredvid parkeringen stod ett rådjur och betade på gräsmattan! Så vi parkerade bilen och smög runt huset för att titta närmare, vi kom ganska nära och kunde iaktta den ett tag innan den travade iväg mot skogen.

 Good Morning!