Almost Pretty

Resan började på kvällen torsdagen 11/9 när vi satte oss i en hyrbil för att köra ner till Arlanda. Det gick väldigt bra, det enda som var drygt var vägarbetet i Sundsvall och dimman som kom och gick kring Uppsala och hela vägen till Arlanda. Fanny körde ner till Tönnebro och sen tog jag över. Vi kom fram i god tid till Arlanda och åt lite frukost innan vi checkade in vårat bagage och gick igenom säkerhetskontrollen. Väl innanför delade vi på oss för första gången, eftersom Fia och Oskar inte bokade sin resa samtidigt som min och Fannys så blev det olika resor för oss, de for via Amsterdam och Minnesota medan jag och Fanny åkte via Paris och New York. Jag har aldrig varit i någon av de städerna och kan inte riktigt ränka att jag varit där nu heller, men jag såg minsann både Eifeltornet, Frihetsgudinnan och Empire State Building från planen! Ganska mäktigt måste jag säga, särskilt Eifeltornet som verkligen var högt!

När vi kom till New York var vi tvunga att gå igenom tullen, checka om vårat bagage och byta terminal och det var INTE roligt! Vi sprang i princip konstant i en timme kändes det som, och inte hjälpte det att personalen inte kunde förklara vart vi skulle, så vi sprang upp och ner, hit och dit och höll på att dö på köpet, haha. Vi hann i alla fall, vi hade till och med lite tid till godo när vi väl kom fram till vår gate. Jag sov i alla fall i princip hela resan, jag var vaken i bilen till Arlanda och åt och sov på planen, haha. När vi landade i San Antonio, Texas så slog jag på telefonen och såg att Fia hade skickat ett sms, deras plan från Amsterdam hade blivit försenat så de hade missat sitt sista plan, men det gjorde bara att de kom kanske en halvtimme före oss istället för flera timmar. Så när vi fått vårat bagage så blev vi upphämtade i en minibuss som körde oss till vårat hotell.

Även fast jag sovit mer eller mindre hela resan så var jag såklart helt utmattad när vi kom till hotellet så det var inte svårt att sova! Lite kul var det dock när vi kom dit, ett vollyboll lag kom in i receptionen precis efter oss, och när vi var på väg mot hissen med alla våra väskor plus två gitarrer och en mandolin så frågade någon av dem "are you guys a band?". På lördagmorgonen åt vi hotellfrukost (bagles, äggröra, fikabröd, juice, kaffe, te, nygräddade våfflor m.m.) innan Oskar och Fanny for och hämtade ut hyrbilen som det visade sig, i efterhand, att vi skulle spendera närmare 90 timmar i under resan genom åtta stater. Vi började resan med ett besök på Wal-mart där vi inhandlade en del mat för resan och även frukostmat att ha i Big Bend. Vi skulle ge oss av direkt efter det men GPSn som vi fått med bilen valde att ladda ur och stängde av sig själv ungefär var 20e sekund så vi tänkte åka tillbaka till biluthyrningen för att byta, men det var lättare sagt än gjort eftersom vi inte hade en GPS, hahaha. De har ju galna korsningar i flera plan där borta så vi körde fel flera gånger innan vi hittade rätt. Men sen var vi äntligen på väg!

Vi valde att inte åka på de största motorvägarna utan istället en "lagom" för att kunna se lite mer, så vi valde väg 90 mot Del Rio och stannade första gången i Uvalde för lunch. Det blev Applebee's, alltså inget lokalt men ändå billig och god mat. Oskar, jag och Fanny åt burgare och efter att personalen gått förbi flera gånger var de tvunga att stanna och säga till Oskar: "I've never seen anyone do that before". Han åt hamburgaren med kniv och gaffel.

Längs vägarna finns det s.k. "historical markers" som finns på rastplatser intill vägen, det är en skyllt med historiska berättelser och om man skulle stanna på alla bara mellan San Antonio och Big Bend så skulle det bli en låååång resa, men vi stannade vid en i alla fall och det är en rolig idé! Nog skulle vi kunna skrapa ihop lite historier och göra samma sak i Sverige?

Efter vi kört några timmar till och passerat genom Del Rio blev vi stannade av Border Control för första gången (vi var väldigt nära mexikanska gränsen), de frågade oss om vi alla var amerikanska medborgare och jag tror att de blev lite förvånade när vi svarade att vi var från Sverige, haha. Fia och Oskars pass var nerpackade i en av deras resväskor så vi fick ställa oss på sidan av vägen så att de kunde rota fram dem. När vi öppnade bagageluckan så såg de att vi hade instrument med oss så de frågade såklart om vi var musiker och ja det var vi ju. Nästa fråga blev ju då vilken typ av musik vi spelade (jag säger vi även om jag inte riktigt räknas med i den kategorin), och Fanny förklarade då att det var lite blugrass inspirerad americana. Då frågar en av dem: "Do you know a band called Willy Clay Band?". Eh, ja? Vi KÄNNER dem! Så sjukt roligt! Willy Clay Band är ett band från Kiruna (!!) som pappa har jobbat med, och det kändes bara så sjukt random att en kille som jobbar med Border Control i södra Texas frågar oss om vi vet vilka de är! Helt klart en minnesvärd stund från resan, haha.

Andra stoppet blev i ett väldigt litet samhälle som heter Sanderson, också längs väg 90, där vi åt på ett litet diner som såg ut att vara ett renoverat bostadshus. Eller ja, det var nog precis vad det var, haha. Det var ett speciellt litet samhälle, det kändes som att man var i en film! Det tog i och för sig inte lång tid innan vi insåg att amerikanerna, och även landet, faktiskt är precis som på film. I alla fall så var säkert två av tre byggnader igenbommade, och det var inte bara i Sanderson utan i de flesta små samhällen vi åkte igenom. Det var lite sorgligt faktiskt.. I alla fall. Fia beställde en tacosallad som kom serverad i en stor tacoskals-skål, det roliga var inte salladen i sig utan det faktum att kocken var så nöjd att han var tvungen att ta kort på den innan de serverade den, haha. Jag vet inte om det var meningen att jag skulle höra vad de sa, man han kallade den i alla fall för sin "masterpiece", hahaha. Själv åt jag grillad kyckling med coleslaw, Fanny åt samma och tyckte att det var supergott, jag var inte lika imponerad. Men det var långt ifrån den sämsta maten på resan i alla fall!

När vi lämnade Sanderson så började det skymma, och jag tror att alla slumrade till lite i bilen (förutom Fanny som körde såklart) tills vi började närma oss Big Bend National Park. Varför vaknade vi just då då? Jo för att det är ganska svårt att sova i en bil som plötsligt måste tvärbromsa för att inte köra över djur! Vi såg prärievargar, kaniner, eventuellt ett navelsvin, nått rådjur och kanske en räv. Det var inte alltid man hann registrera vad det var för djur men en hel del var det i alla fall! Vi körde till sist in genom entrén till nationalparken och slingrade oss sakta men säkert upp till Chisos Mountain Lodge där vi skulle bo!

Sagan fortsätter i nästa avsnitt om Big Bend National park! Haha.

♥