Almost Pretty

Godmorgon världen! Eller goddag? Eller godnatt kanske till och med? Vad säger man när man är vaken klockan fyra på morgonen men inte har gått och lagt sig än? Jag är trött, men jag kunde inte somna (oväntat?) så nu har jag suttit här ett rätt bra tag bara för att jag är för uttråkad för att ligga och vrida mig i sängen och tittar på Battlestar Galactica. Ni kanske tänker att jag får skylla mig själv att jag inte kan sova för att jag inte ligger i sängen, och ni har säkert rätt, men när man upprepade gånger ligger i sängen utan att somna förrän efter flera timmar så blir man ganska less på att göra om det efter ett tag. Ni står jag i valet och kvalet mellan att gå och lägga mig och vänta på att somna för att sen sova ut imorgon (?) eller helt enkelt fortsätta vara vaken och ta bussen till stallet om lite mer än två timmar. Jag skulle kunna åka dit och göra alla förmiddagsgrejer, de är trots allt de jobbigaste, och sen åka hem och sova middag. Dock har jag en känsla av att när jag väl befinner mig i stallet om tre timmar kommer jag vara dödstrött vilket inte känns superlockande heller. Men jag vill inte stanna hemma heller, jag har ju sagt att jag ska hjälpa till.. Åh, dessa dumma dilemman som man inte skulle behöva bry sig om om kroppen bara fungerade som den skulle!
Jag kan dock inte låta bli att tänka på allt jag skulle kunna göra imorgon om jag var hemma, men även när jag tänker göra bra saker blir det ju tyvärr sällan av. Dessa kval gör mig stressad, stressen ger mig ångest. Botas ångesten bäst av att åka till stallet eller av att ta "a personal day"? Helst av allt skulle jag vilja klä mig jättesnyggt och gå runt på stan, men det är inge roligt när man inte har några pengar, hahaha. Jag längtar till på fredag...
♥