Almost Pretty

Jag tänkte att jag skulle läsa hela kvällen igår men jag var så sugen på att hålla på med mina Promarkers så det blev att rita medan jag tittade på tv-serier istället. När jag väl gick och la mig var klockan kvart i två men jag kunde såklart inte låta bli boken. Över en timme låg jag där med ömmande ögon men jag kunde inte förmå mig att sluta! Efter lite mitt-i-natten fika gick jag till sist och la mig utan boken och somnade ganska fort.
Idag klev jag upp vid tolv och har inte lämnat soffan annat än för att hämta kakor, blanda saft eller gå på toa. Men å andra sidan fick boken föjla med även då så jag vet inte om det räknas. Tjugo över åtta stängde jag igen boken. Den tog slut till sist. Och precis som Alla Marian Keyes böckerna anser jag det som ett mästerverk, jag förstår inte hur hon gör det, men alla hennes böcker är så bra! Eller okej då, Vattenmelonen är inte jättebra, men alla andra böcker jag har läst. Framförallt den här - En Förtjusande Man - och även Sushi för Nybörjare. Jag vet att jag borde läsa dem på engelska, vissa saker går helt enkelt inte att översätta till något ens i närheten lika bra, som t.ex "fuck you fuckhead". Finns inget motsvarande uttryck på svenska med samma kraft. Men när det är på svenska går det fortfare att läsa, mindre ord att haka upp sig på tills jag vet, eller åtminstone tror, att jag uttalar rätt.
Även om alla böcker slutar lyckligt så känner jag mig alltid lite vemodig. Det är ju trots allt slut. Flykten från verkligheten är över, och även om alla hennes böcker innehåller mycket tragedi så är det skönt att bara tänka på någon annans liv för ett tag. Jag började läsa boken på 734 sidor i onsdags (jag hade fel om 737 eftersom de sista tre sidorna var tack från författaren) och blev klar idag. Det är nog nästan rekord. Tror nog bara att Harry Potter and the Deathly Hallows (ja, på engelska, jag slutade vänta på de svenska översättningarna när jag var 14år och läste The Order of the Phoenix på engelska) där jag läste mer en halva boken på en och samma dag. Ärligt kan jag inte komma ihåg hur långt innan jag började läsa boken, men jag tror inte jag kunde hålla mig särskilt länge. Den dagen var också lite speciell eftersom jag läste en hel Georgia Nicholsons Dagbok efteråt för att inte känna mig helt förstörd över att sista Harry Potter boken faktiskt var slut. Då är den boken i och för sig bara 210 sidor lång och har inte jätteliten text, men den var också så bra att jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig den.
Nu håller jag på att värma upp en matlåda till middag, jag kände att kakor inte var något att leva på längre. Mycket för att de är slut i och för sig. (Det är inte helt sant, en finns kvar, men den har inte förvarats i en burk så den är lite hård. Mer som en skorpa nu.)
Jag funderar på att direkt ge mig in i nästa Keyes bok som jag inte läst (jag har flera men just Är det Någon Där? tilltalar mig allra mest. Troligen för att jag redan har börjat på både En Ovantad Semester och När Lucy Sullivan Skulle Gifta Sig mendet var längesen och jag kommer inte ihåg hur långt jag kommit) eller om jag ska titta på serier och rita igen. Det är riktigt kruxigt att rita med promarkers, det är som att måla med pennor fast färgen rinner ut ännumer än tex akvarellfärg vilket är lite störande. Jag är en kontur-människa och det är fruktansvärt irriterande att färglägga när färgen flyter ut över kanten. Men det är väl en vanesak antar jag. Det är onekligen roligt, men jag känner också att 12 starka färger är ganska begränsande. Kanske att det är det man ska slösa skattepengarna på när de väl kommer i Juni, onödigt många pennor. Det är faktiskt väldigt lockande.
Nej, nu ska jag gå och hacka sönder den fryska klumpen av pasta och chorizosås så att det går lite fortare. Jag är väldigt hungrig.
♥