Almost Pretty

Hej och hå. Imorse var jag uppe med tuppen, det var inte ens helt ljust ute när jag klev upp. Ut till stallet och bygga fram dressyrbanan. Det blev mest bara en massa väntande, men det var kul att titta när de andra red. Kaktus vann första klassen vilket är beundransvärt, bästaste Hebel kom två i andra klassen, Ada och Nix vann tredje klassen och sen var det bara vi kvar. Innan jag tog Orlic från tjejen som red innan kunde jag inte låta bli att fråga Camilla om de inte kunde ha en andra placering OM jag kom tvåa. Jag ville så gärna få en första blå rosett! Hon lovade att om jag kom tvåa så skulle jag få min blåa rosett. Tre startande var vi (och det är egentligen bara en placerad då), jag på Orlic mot Sarkof och Fabian. Båda de andra ekipagen såg jättebra ut på framridningen medan jag knappt kunde trava en sida, haha. Okej, det är inte sant, men det kändes så i alla fall. I princip ingen framåtbjudning över huvud taget. Början av programmet kändes helt okej men när det var dags för första galoppen ville jag bara dö. Volten var inte rund, vi tog oss inte ut till staketet och vi fick ett avbrott innan längningen. Andra galoppen kändes bättre men jag trodde inte jag hade någon chans alls mot de andra två. Jag skrittade av honom i ridhuset medan jag väntade på resultatet, jag starta ändå sist, och så kom domen. Förstaplatsen hade Fabian tagit med 60något% och andraplatsen... gick till oss! Jag blev så himla chockad, men så himla glad när Camilla ropade ut det! Jag fick 184 poäng, 57,5% och jag fick mig en blå rosett. Det är nästan som att jag inte behöver tävla något mer, jag har alla rosetter nu, hahaha. Nej, nu är jag bara mer peppad på att tävla igen! Jag längtar tills julklappshoppningen (om det blir någon) även om jag i dagsläget inte har en aning om vem jag får tävla. Det suger att inte rida i hoppgruppen längre, hahaha.
Jaja, nu måste jag sova middag, jag håller på att dö!
♥