Almost Pretty

Ja nu är hopptävlingen över och det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Med så mycket bra motstånd hade jag inte direkt väntat mig att vinna, men det hade varit kul om man åtminstone tagit sig runt banan.
När jag kom till stallet så hade de gjort om startlistan för Jessica skulle tävla Wendy i 80cm som jag istället för 90cm så jag skulle starta först och hon sist. Dock hade de glömt att skriva upp Anette så hon fick starta föra mig, haha. Dessutom hade Maria strukit sig på Nix i 90cm-klassen och då tyckte Tina att jag skulle tävla honom där. Jag var ju dock väldigt peppad på att tävla Wendy så det slutade med att jag fick tävla båda två.
Jag skulle alltså tävla Wendy och hon var schizofren som vanligt redan på framhoppningen. Första försöket hoppade hon inte ens lilla hindret och hon stannade på oxern en gång men sen gick det rätt bra. Väl inne på banan var hon fortfarande typiska Wendy och sprang på som en tok mot hindren, första hindret gick bra men på andra gick hon utanför. Vi la en volt och hon hoppade andra gången. Trean gick bra, men fyran stannade hon på. Vi la en volt och hon hoppade det. När vi kom till femman gjorde hon samma sak som på Blå Dragonen för två år sen, sprang på som en tok men precis vid hindret svängde hon och jag var oroväckande nära att ramla in i hinderstödet igen, men jag höll mig kvar. Då var vi alltså uteslutna.
80cm kändes väldigt högt så att tävla Nix i 90cm kändes lite too much, särskilt eftersom jag ridit honom en gång i dressyr den här hösten och en gång förberedande hoppning för två år sen. Michelle som skulle tävla honom i 80cm ångrade sig så då tog jag honom på den höjden istället. Framhoppningen blev lilla en gång och oxern två gånger så det blev inte så mycket framhoppning. Inne på banan gick det rätt bra de första sprången, jag hade dock ingen energi eller ork att hålla ihop honom eller driva, så jag kände mig som en fågelskrämma efter varje hinder. Vi tog oss över de första fyra hindren, men när jag kom till femte så stannade han och jag föll av.
Jag tror att jag utvecklade ett sjätte sinne när jag föll av Wendy för två år sen, för efter det har jag som hunnit förbereda mig för att landa medan jag ramlar. Som när jag halkade med cykeln för några veckor sen, då han jag tänka att jag inte skulle slå huvudet och det gjorde jag inte. Nu lyckades jag också rädda huvudet och ganska mycket av kroppen också. Jag tror jag lyckades sätta mig på de främre bommarna och sen ramla ner emellan och landa på rumpan. Sen föll bakbommen ner på mitt ben.. Men jag gjorde faktiskt inte illa mig! Jag hade gärna sett den avramlingen för jag fick höra, i efterhand, något om split/spagat och vågen fast med benen. Jag tror det var snyggt.
Så jag blev alltså utesluten med TVÅ hästar idag, det sög! Men jag är faktiskt inte direkt missnöjd. Inte än i alla fall, hahaha.
Jaja, bättre lycka nästa gång I guess. Jag hoppas bara att jag inte blir hopprädd igen, det var så fruktansvärt irriterande förra gången. Nu när det väl gått över skulle det suga om det kom tillbaka.
♥