I really fucked it up this time, didn't I my dear?

Jag saknar Stockholm. Jag saknar Stockholm så mycket att det gör ont. Jag saknar staden och alla människor i den, jag saknar Tessinparken, tunnelbanan, Coop Nära på Erik Dahlbergsgatan, Ica Kvantum Värtan, Skeppsholmen, skolan, Lova, Siri, mina vänner, Stad i S(k)ärgård. Jag saknar mitt jobb, min lägenhet och att Uppsala bara var 40 minuter bort med tåg.
Jag älskar Umeå och det faktum att nästan hela min familj bor här, jag älskar SURF och alla mina Umeå-vänner, men det är inte samma som Stockholm. Jag har svårt att tänka mig att flytta ifrån allt det här igen, men jag vill bo i Stockholm! Jag älskar Stockholm!
Jag kunde inte sova och hade fastnat på en dålig låt så jag kollade igenom min telefon lite snabbt efter något att byta ut låten med och jag kom över Mumford And Sons som jag inte lyssnat på sen jag bodde i Stockholm. Det är helt sjukt hur jag kan känna hur det kändes i min lägenhet, komma ihåg var och hur jag brukade gå och hur det luktade i lägenheten. Jag kan känna samma känsla som jag fick på bussen på väg till skolan på morgonen, eller vilket humör jag var på när jag åkte tunnelbanan hem från jobbet..
Jag skulle göra vad som helst för att slippa mina känslor för någon av de här två städerna, för det är inte lätt att vilja bo i två städer som ligger 65 mil ifrån varandra. Helt ärligt vet jag inte vilken stad jag skulle vilja släppa, men jag vet att jag skulle må mycket bättre om det vara var en stad.
Vårterminen börjar 23e januari och pågår fram till början av juni. Ridningen slutar nog inte långt efter det. Kanske att ett år i Umeå är allt jag behöver? Allt jag klarar av? Å andra sidan kommer det aldrig vara samma sak om jag flyttade tillbaka. Jag skulle inte ha skolan, jag skulle inte ha lägenheten, jag skulle inte ens ha alla människor längre. Kanske är det bara det att jag inte fick ett ordentligt avslut? Det var ju inte 100% ett val att flytta hit, det var en ganska stor del "måste". Om jag valt att flytta därifrån, hade det varit annorlunda nu?
Man brukar ju prata om att folk "har" städer. Jag menar, folk flyttar och slår sig ner i olika städer hela tiden, för att man hittar "sin stad". Jag tror att Stockholm är min stad. Många tycker säkert att jag är knäpp som tycker det. För mycket folk, för mycket stress. Men jag tycker i och för sig att folk som vill flytta till tex Lycksele är dumma i huvudet så det är väl väldigt personligt. För mig är det nog Stockholm. Jag vill ha min familj och jag vill ha SURF, men jag vill vara i Stockholm.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Kiss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback