I am in love with what we are, not what we should be
Jag fick rida Hebel idag! Det var kanske det bästa som har hänt 2010, jag älskar den hästen! Vi hade hoppning i hela ridhuset och vi var bara fyra stycken, riktig lyx. Vi började med att hoppa fram på ett enkelt hinder och sen la vi till ett efter där storhästarna skulle ha sex galoppsprång mellan och jag skulle ha sju. Första vändan blev det åtta, men andra gången fick vi in sju. Sen hoppade vi kombinationen, och det skulle vara tre, och sen två galoppsprång för storhästarna och vi lyckades nästan också med det! Det blev tre och ett kort mellan de första och först tre och sen två mellan de andra. Efter det hoppade vi den lilla bågen över sockerbitshindren, och det blev alltid fel galopp me duktig som han är bytte ha såklart.
När vi hoppat fram lite satte vi ihop det till en bana som låg på ca 60-70cm och det gick över lag väldigt bra, det gjorde det hela tiden bara det att han var ju sitt sanna jag: överspeedad! Det gjorde dock inget, det är bara roligt. Till skillnad från i vanliga fall när jag rider typ Ryza eller Wendy är jag den som får hoppa banan igen på samma höjd men nu var det jag med Hebel och Julia på O'boy som fick höja upp lite! Andra vändan (80-90cm) gick bara ännu bättre förutom kombinationen andra gången. Det var lite speciellt när avstånden var mätta för häst så först gick han utanför sista vilket jag inte alls klandrar honom för, så vi tog det igen och rev sista. Då tog Anna in hindren lite och även om det inte blev perfekt blev det mycket bättre.
Hebel var så himla taggad och glad hela lektionen, han är nog lite understimulerad som ridskolehäst. Han är jätteduktig men får nog inte göra riktigt så mycket han vill och kan göra när han bara går som lektionsponny. Eftersom det inte finns någon hoppgrupp på ponny blir det ju mest enkel, ganska låga hopplektioner för honom medan han egentligen kan hoppa en bana på 90cm utan problem. Och han älskar det så mycket. Jag har aldrig ridit en häst eller ponny som tycker det är så roligt som han gör, det är en underbar känsla. Nu känner jag bara att jag måste köpa honom. Jag hoppas han står kvar i ett år till, då hinner jag kanske tjäna ihop lite pengar. För det finns inte en chans i världen att jag frivilligt skulle gå med på att någon annan köper honom. Han är verkligen bäst i hela världen. Gud vad jag har saknat honom, och det lär väl bli värre nu när jag fått återuppleva känslan när jag rider honom, men ja... Med lite tur kanske jag får rida honom igen.
Jag har egentligen en massa annat onödigt vardags tjafs jag tänkt skriva om, men nu blev det helt enkelt ett Hebel-inlägg. Jag får skriva om det andra imorgon för nu måste jag sova! Jag är helt död. Död men ack så lycklig.
♥
När vi hoppat fram lite satte vi ihop det till en bana som låg på ca 60-70cm och det gick över lag väldigt bra, det gjorde det hela tiden bara det att han var ju sitt sanna jag: överspeedad! Det gjorde dock inget, det är bara roligt. Till skillnad från i vanliga fall när jag rider typ Ryza eller Wendy är jag den som får hoppa banan igen på samma höjd men nu var det jag med Hebel och Julia på O'boy som fick höja upp lite! Andra vändan (80-90cm) gick bara ännu bättre förutom kombinationen andra gången. Det var lite speciellt när avstånden var mätta för häst så först gick han utanför sista vilket jag inte alls klandrar honom för, så vi tog det igen och rev sista. Då tog Anna in hindren lite och även om det inte blev perfekt blev det mycket bättre.
Hebel var så himla taggad och glad hela lektionen, han är nog lite understimulerad som ridskolehäst. Han är jätteduktig men får nog inte göra riktigt så mycket han vill och kan göra när han bara går som lektionsponny. Eftersom det inte finns någon hoppgrupp på ponny blir det ju mest enkel, ganska låga hopplektioner för honom medan han egentligen kan hoppa en bana på 90cm utan problem. Och han älskar det så mycket. Jag har aldrig ridit en häst eller ponny som tycker det är så roligt som han gör, det är en underbar känsla. Nu känner jag bara att jag måste köpa honom. Jag hoppas han står kvar i ett år till, då hinner jag kanske tjäna ihop lite pengar. För det finns inte en chans i världen att jag frivilligt skulle gå med på att någon annan köper honom. Han är verkligen bäst i hela världen. Gud vad jag har saknat honom, och det lär väl bli värre nu när jag fått återuppleva känslan när jag rider honom, men ja... Med lite tur kanske jag får rida honom igen.
Jag har egentligen en massa annat onödigt vardags tjafs jag tänkt skriva om, men nu blev det helt enkelt ett Hebel-inlägg. Jag får skriva om det andra imorgon för nu måste jag sova! Jag är helt död. Död men ack så lycklig.
♥
Kommentarer
Trackback
