Almost Pretty

Jag brukar vara jätteduktig på att sova hela dagen, men fast jag var vaken till efter klockan fyra igår kunde jag inte sova längre än till kvart i två. Planen var ju att jag skulle sova hela dagen så att jag skulle vara jättetrött ikväll ändå så att jag kan ta mig upp kl.08 imorgon. Men nej, nu har jag sovit precis tillräckligt länge för att jag INTE kommer vara trött ikväll vilket kommer resultera i att jag ligger i min säng och tänker alldeles för mycket för att sen somna alldeles för sent och dö lite mer imorgon.

Vad ska jag göra hela dagen idag då? Pappa tycker att jag ska städa och plocka och hålla på, han tror att det är bra att göra något annat. Han har säkert rätt, men jag orkar inte. Det finns ingen större motivation för att göra fysiska saker, det är mycket enklare att bara sitta vid datorn, även om det är svårare att låta bli att tänka på det här.

Jag kan bara inte förstå att det är sant, det känns så surrealistiskt på något sätt. Jag var ju rädd för det hela tiden, men jag kunde aldrig riktigt föreställa mig att det var sant. Åh, jävla skit! Varför ska det bästa i mitt liv gå och bli det värsta i mitt liv? Jag som för en gångs skull trivdes med det...