Almost Pretty

Ont i magen, ont i magen, ont i magen. Jag håller på att bli tokig av det här, och fortfarande kan jag inte förstå det. Min vardag är lite lättare nu, jag tror att jag har börjat acceptera det lite men det känns fortfarande helt åt helvete. Det är så fel, jag känner på mig att det är fel men ändå vågar jag inte ens hoppas att det ska bli rätt. Det gör det bara svårare, för det skulle egentligen vara min enda ljuspunkt. Jesus, jag hatar det här så jävla mycket! Det här är helt jävla värdelöst!

Jag har nästan bestämt mig för helgen i alla fall, jag skiter troligen i det. Jag låter heller bli än misslyckas, det går inte att försöka och misslyckas det är bara oschyst mot alla involverade. Imorgon ska jag bestämma mig för om jag pallar eller inte, men det lutar mot nej. Känns surt egentligen, men på sätt och vis spelar det ingen roll.

Åh, förlåt att jag är så kryptisk, men en sak avslöjar en annan och jag måste i så fall förklara grunden och det vill jag inte. En vacker dag kanske jag förklarar, tills dess får ni spekulera bäst ni vill, ni som känner mig närmare och vill veta kan ju bara fråga.

♥