When the dance is through it's me and you, c'mon would it really be so bad?
Fannys kompis, jag tänker inte nämna några namn, ringde från sjukhuset och berättade att hon måste operera ut blindtarmen. Man tänker inte så ofta på blindtarmen, det är ju inte många som har problem med den, och vi människor har ju ingen användning av den heller. Djur använder den för att processa gräs. Hur som helst.. När jag hör om folk som måste operera sig känner jag mig ändå lite lyckligt lottad som inte varit med om jättehemska grejer i jämförelse. Eller ja, på senare år har jag ändå lyckats med lite värre grejer än när jag var yngre.
Jag har ju till exempel aldrig brutit något, eller varit så sjuk att jag måste åka till sjukhus. För lite mer än två år sen var jag med om min första värre skada när jag även svimmade för första gången. Jag svimmade två gånger under en kortare period vilket ledde till att jag slog upp ett jack i huvudet så att jag fick åka till vårdcentralen och sy. Jag har aldrig sytt förr heller så det var lite obehagligt, särskilt eftersom jag hatar nålar och de var tvungen att bedöva fem gånger innan de sydde tre stygn och jag kände typ allt.
Sen i somras hade jag väl mest bara otur, och det var ju inte allvarligt, men det är ju ändå sånt som känns i flera dagar. Vi höll på att lägga stenläggning på Waldorf och min syster råkade tappa en sten på min hand när jag själv höll i en vilket resulterade i en vidrig blodblåsa. Det var inte jättemysigt, men inte heller så farligt som sagt.
Efter det var det ju avramlingen i höstas, det var riktigt jobbigt. Det var en hemsk upplevelse och det gjorde ont i flera dagar. Dessutom gick det ju inte jättebra på ridningen efter det heller, jag blev nog lite rätt. Det var tur att ridskoletävlingen var veckan efter då jag fick tillbaka en massa självförtroende av att ta hem fjärdeplatsen. Sen igår då, det var ju inte särskilt allvarligt det heller, men det finns en chans att fingret kommer läka som det är, att det kommer vara en spricka i det sen men det är svårt att säga. Ärret på näsan kommer nog vara kvar, men den är inte alls lika knölig längre!
♥
Jag har ju till exempel aldrig brutit något, eller varit så sjuk att jag måste åka till sjukhus. För lite mer än två år sen var jag med om min första värre skada när jag även svimmade för första gången. Jag svimmade två gånger under en kortare period vilket ledde till att jag slog upp ett jack i huvudet så att jag fick åka till vårdcentralen och sy. Jag har aldrig sytt förr heller så det var lite obehagligt, särskilt eftersom jag hatar nålar och de var tvungen att bedöva fem gånger innan de sydde tre stygn och jag kände typ allt.
Sen i somras hade jag väl mest bara otur, och det var ju inte allvarligt, men det är ju ändå sånt som känns i flera dagar. Vi höll på att lägga stenläggning på Waldorf och min syster råkade tappa en sten på min hand när jag själv höll i en vilket resulterade i en vidrig blodblåsa. Det var inte jättemysigt, men inte heller så farligt som sagt.
Efter det var det ju avramlingen i höstas, det var riktigt jobbigt. Det var en hemsk upplevelse och det gjorde ont i flera dagar. Dessutom gick det ju inte jättebra på ridningen efter det heller, jag blev nog lite rätt. Det var tur att ridskoletävlingen var veckan efter då jag fick tillbaka en massa självförtroende av att ta hem fjärdeplatsen. Sen igår då, det var ju inte särskilt allvarligt det heller, men det finns en chans att fingret kommer läka som det är, att det kommer vara en spricka i det sen men det är svårt att säga. Ärret på näsan kommer nog vara kvar, men den är inte alls lika knölig längre!
♥
Kommentarer
Trackback
