Almost Pretty

Jag ramlar sakta men säkert sönder. Jag försöker bearbeta och komma över det men det är så jävla svårt. Jag börjar känna mig mer och mer apatisk fast ändå inte. Det känns lite som att jag ska kräkas ungefär hela tiden, jag kan inte riktigt förmå mig att göra särskilt mycket, så som att äta, röra på mig eller något annat heller för den delen. Jag klarar inte av att titta på något annat än Glee eller The Big Bang Theory och jag har redan sett alla avsnitt av båda serierna flera gånger. Fyfan vad jag hatar det här! Jag var så jävla nöjd.

Tiden går ofattbart sakta, och jag väntar mig inte direkt att det kommer gå bättre att sova inom någon snar framtid heller. Och helgen... Jag har ingen aning om hur jag ska göra. Jag har ju några dagar på mig att tänka på saken, men det är minst lika plågsamt som allt annat och varje dag känns ungefär som ett år. Jag vill inte ha det så här...