I'm hoping with chance, you might take this dance

Jag fick inte jobbet och jag är jävligt förbannad. Det hela är bara så sjukt.. Det är dock ännu en grej jag inte direkt kan sriva om här, men jag vill att världen ska veta att jag är jävligt arg och att jag inte bara tänker ta skiten. Troligen kommer det inte gå att fixa, men man kan ju alltid hoppas, så jag försöker i alla fall. Vidrigt.
Ja, mycket mer än så har inte hänt mig idag. Jag satt framför tvn i några timmar, sen skulle jag just gå ut med Greger och kameran (vi har ett litet projekt som kanske kommer synas här senare) när de ringde. Jag ville förstöra saker, det vad mitt störta begär bakom tårarna. Jag sjönk bokstavligen ner på golvet och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Nu låter jag helt störd, men det ligger mer i det än att jag bara inte fick jobbet, så helt galen är jag faktiskt inte. Efter det var det över en timmes gnäll i telefonen med Katja som var väldigt snäll och förstående. Det hjälpte väldigt mycket i alla fall. Sen ska Stina komma hit ikväll, vi har mycket att ta igen eftersom vi varlit lite dåliga på att höra av oss, haha. Det ska bli kul att träffa henne igen. Jag hur som helst inte dö lika mycket som jag ville för några timmar sen, det känns inte fullt lika hopplöst.
Nu ska jag försöka roa mig med annat innan jag kokar över av ilska.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback