If I'm gonna tell it then I gotta tell it all
Nu är jag hemma igen! Sorgligt nog vantrivs jag redan så mycket att jag till och med saknar bussresan hem. Men men.. Nu tänkte jag berätta lite om min resa!
När jag startade hemifrån hade jag hoppats på fint väder, men hela vägen från min ytterdörr till Katjas snöade det. Resan gick väldigt bra och man bortser från att det var väldigt kallt på bussen, och att fönstret immade igen så att jag inte såg något, haha. Men det gjorde inte så mycket, efter ett tag tinade det fram så då kunde jag titta ut bäst jag ville. I Sundsvall bytte jag till tåget vilket var att föredra då det var varmare och jag dessutom kunde ligga ner på mina två stolar.
I Uppsala var jag rätt kass på att använda kameran, jag hade några moments när jag var ute och gick då kameran kom fram, men det kunde varit betydligt bättre. Men men, vad kan jag göra åt det nu? Det var rätt kallt där nere, men det gjorde inte så mycket, jag tänkte inte på det så jättemycket. Både onsdagen och torsdagen tog vi det mest lugnt, tittade på tv och chillade. De två dagarna hade jag konstant ont i magen av all skit som varit den senaste tiden, men på fredagen gick det över. På torsdagen for jag en sväng förbi Ikea och jag och Katja var även en sväng på stan där jag köpte en jättefin midjekjol med guldknappar och ett blå-vitrandigt linne som jag tänkte ha på mig under fredagskvällen.
På fredagen gick jag med Daniel till Ica Väst, det var rätt mysigt att gå på promenad men på hemvägen var det motvind så jag tappade nästan känseln i hakan, hahaha. När vi kom tillbaka hade Katja kommit hem från skolan och alla tre var dödströtta så vi la oss och sov en stund. Katja och Daniel klev upp efter typ en halvtimme men jag var så trött att jag sov i nästan två timmar. På kvällen var det dags för tacomiddag innan vi började göra oss i ordning för utgång. Daniel hade tänkt hänga med, men eftersom han var lite sjuk så stod han över, så jag och Katja vandrade iväg mot Birger Jarl på egen hand. Kvällen blev fantastiskt rolig; fötterna överlevde en helkväll i högklackade skor, vi dansade jävel med både främlingar och bekanta och efteråt blev det obligatoriska fyllekäket inhandlat på Max tillsammans med Kahina där två Holländare tyckte att vi var väldigt intressanta, haha.
På lördagen snöade det, det var -16°C ute och det blåste en väldans massa. Efter en dusch och lite frukost packade jag ihop alla mina grejer och gav mig av på väg mot Märsta! Först fick jag och Katja vänta i 20 minuter på bussen som skulle ta oss till tågstationen, Katja skulle hämta upp sin mamma och syster och jag skulle hoppa på Upptåget till Upplands Väsby, vilket gjorde att jag blev väldigt frusen och frös i princip hela vägen till Joel. Resan gick bra och de förseningar de hade rörde mig inte särskilt mycket då jag hade en hel del flyt. Jag behövde inte betala för resan eftersom det aldrig kom någon konduktör på Upptåget, och när jag kom till Upplands Väsby var pendeln försenad men till min fördel. Tåget skulle egentligen gå 15.32 men hade fått en ny tid: 16.00. Jag kom dit typ 15.50 så för mig var det bara bra. När jag kom till Märsta plockade Joel upp mig och hans storebror David som kom med regionaltåget från Uppsala.
Vi for hem till Joel där Sorry Let's Bowl låg och sov på soffan. Efter att David klippt Joel och vi suttit och pladdrat lite i vardagsrummet var det dags att dra till Garage för soundcheck. David körde halva gänget medan jag och Björn åkte med Tim och Jocke som kommit med bil. Vi hämtade även upp Axel på vägen. Väl på Garage hade de diverse problem med att bygga ihop ett komplett trumset, men efter ett tag löste det sig. Sen tror jag inte att någon led någon direkt nöd, folk lekte bartender och hade bara trevligt medan vi väntade. I slutändan blev det Turnleft som fick dra den riktiga soundchecken eftersom de var flest och ändå använde allt som både SLB och Komposters behövde. Så vi gick över till Ica för att köpa lite middag innan vi drog hem till Jocke där det var förfest med Melodifestivalen. Jockes syrra Frida var kvällens chaufför vilket jag tycker var väldigt bra gjort av henne eftersom det alltid behövdes köra minst två vändor. Jag och Jenny stannade längst och fick sen fara på lite sightseeing eftersom Frida skulle hämta upp sin farmor och några vänner också.
Kvällen på Garage var kung! Först var det SLB som spelade och efter det Turnleft, tyvärr måste jag ju erkänna att jag bara hörde dem på håll eftersom vi satt nere i källaren och snackade under tiden. Sen var det Komposters tur och det märktes att de var på hemmaplan. Stämningen var på topp och bortsett från Joels trasiga byxor och ett krossat glas gick allt bra. Jag var på kalasbra humör hela kvällen, jag är sjukt glad att jag for ner.
Efter spelningen for vi tillbaka till Jocke och det kom ungefär dubbelt så mycket folk som innan spelningen, haha. Allt var bara sjukt trevligt, mycket skratt och mycket prat men efter ett par timmar blev Axel less och jag med så jag promenerade hem med honom och fick sova i deras gästrum. Det var fantastiskt skönt med tanke på att jag bara sov 4,5 timmar. Hade jag stannat hos Jocke med alla partymänniskor hade det nog inte blivit så mycket sömn.
Jag hängde med Axel en stund på morgonen innan det var dags att ge sig av mot Stockholm. Det var jättefint väder ute för första gången på hela veckan och jag njöt av solskenet och fågelsången. Jag missade dock bussen jag hade tänkt ta, jag var nästan uppe vid vägen när den for förbi, men i det fina vädret hade jag förtroende för att SL skulle klara tiderna rätt bra vilket stämde. Nästan buss kom en kvart senare vilket resulterade i att jag missade pendeltåget jag hade tänkt ta och nästa gick en halvtimme senare. Men jag hade rätt om SL, vi var bara fyra minuter sena in till Centralen vilket gjorde att jag hade nästan en hel timme på mig på innan bussen gick i alla fall. Så jag köpte lite mat på Burger King innan jag satte mig vid bussgaten och väntade på att få kliva på bussen.
Väl på var det svinkallt, inte förrän efter Uppsala kunde jag ta av mig skorna för först då slutade det vara kallt. Resan gick bra, men jag kände mig lagom mosig efter några timmar på bussen. Jag roade mig med att lyssna på musik, tänka på helgen som varit, fantisera fram ett liv som skulle vara bättre än det jag har nu och ritade lite på hoppövningar man skulle kunna göra på ridlektioner vilket vi fått i läxa efter teorilektionen på ridningen förra veckan. I Tönnebro var det inte lika fint väder som i Märsta, det blåste och var väldigt kallt men det var skönt att sträcka på benen. Efter det satt jag dock ner hela vägen hem vilket fick hela min kropp att värka. Vi var 35 minuter sena och Fanny som skulle hämta mig var inte där. När jag ringde henne berättade hon så fint att hon visste att hon var vaken av en anledningen men inte vilken, hon hade helt glömt bort mig, haha. Men hon kom och hämtade mig vid halv tolv och sen var jag hemma. Det var sjukt skönt att få sova i en riktig säng, och att få sova länge.
Nu är jag hemma och det känns nästan som att jag inte varit härifrån alls, som att de senaste dagarna varit en dröm men det är skönt att veta att det inte är så. Dock känns det lite hemskt att vara hemma, jag vantrivs så fruktansvärt i min vardag, men det löser sig säkert. Nu sitter jag och tittar på de tv-serier som jag missade förra veckan och funderar på vad jag ska göra åt allt. Kanske jag ska städa mitt rum, bara för att ha någon slags förbättring. Det blir nog bra ändå.
♥
När jag startade hemifrån hade jag hoppats på fint väder, men hela vägen från min ytterdörr till Katjas snöade det. Resan gick väldigt bra och man bortser från att det var väldigt kallt på bussen, och att fönstret immade igen så att jag inte såg något, haha. Men det gjorde inte så mycket, efter ett tag tinade det fram så då kunde jag titta ut bäst jag ville. I Sundsvall bytte jag till tåget vilket var att föredra då det var varmare och jag dessutom kunde ligga ner på mina två stolar.
I Uppsala var jag rätt kass på att använda kameran, jag hade några moments när jag var ute och gick då kameran kom fram, men det kunde varit betydligt bättre. Men men, vad kan jag göra åt det nu? Det var rätt kallt där nere, men det gjorde inte så mycket, jag tänkte inte på det så jättemycket. Både onsdagen och torsdagen tog vi det mest lugnt, tittade på tv och chillade. De två dagarna hade jag konstant ont i magen av all skit som varit den senaste tiden, men på fredagen gick det över. På torsdagen for jag en sväng förbi Ikea och jag och Katja var även en sväng på stan där jag köpte en jättefin midjekjol med guldknappar och ett blå-vitrandigt linne som jag tänkte ha på mig under fredagskvällen.
På fredagen gick jag med Daniel till Ica Väst, det var rätt mysigt att gå på promenad men på hemvägen var det motvind så jag tappade nästan känseln i hakan, hahaha. När vi kom tillbaka hade Katja kommit hem från skolan och alla tre var dödströtta så vi la oss och sov en stund. Katja och Daniel klev upp efter typ en halvtimme men jag var så trött att jag sov i nästan två timmar. På kvällen var det dags för tacomiddag innan vi började göra oss i ordning för utgång. Daniel hade tänkt hänga med, men eftersom han var lite sjuk så stod han över, så jag och Katja vandrade iväg mot Birger Jarl på egen hand. Kvällen blev fantastiskt rolig; fötterna överlevde en helkväll i högklackade skor, vi dansade jävel med både främlingar och bekanta och efteråt blev det obligatoriska fyllekäket inhandlat på Max tillsammans med Kahina där två Holländare tyckte att vi var väldigt intressanta, haha.
På lördagen snöade det, det var -16°C ute och det blåste en väldans massa. Efter en dusch och lite frukost packade jag ihop alla mina grejer och gav mig av på väg mot Märsta! Först fick jag och Katja vänta i 20 minuter på bussen som skulle ta oss till tågstationen, Katja skulle hämta upp sin mamma och syster och jag skulle hoppa på Upptåget till Upplands Väsby, vilket gjorde att jag blev väldigt frusen och frös i princip hela vägen till Joel. Resan gick bra och de förseningar de hade rörde mig inte särskilt mycket då jag hade en hel del flyt. Jag behövde inte betala för resan eftersom det aldrig kom någon konduktör på Upptåget, och när jag kom till Upplands Väsby var pendeln försenad men till min fördel. Tåget skulle egentligen gå 15.32 men hade fått en ny tid: 16.00. Jag kom dit typ 15.50 så för mig var det bara bra. När jag kom till Märsta plockade Joel upp mig och hans storebror David som kom med regionaltåget från Uppsala.
Vi for hem till Joel där Sorry Let's Bowl låg och sov på soffan. Efter att David klippt Joel och vi suttit och pladdrat lite i vardagsrummet var det dags att dra till Garage för soundcheck. David körde halva gänget medan jag och Björn åkte med Tim och Jocke som kommit med bil. Vi hämtade även upp Axel på vägen. Väl på Garage hade de diverse problem med att bygga ihop ett komplett trumset, men efter ett tag löste det sig. Sen tror jag inte att någon led någon direkt nöd, folk lekte bartender och hade bara trevligt medan vi väntade. I slutändan blev det Turnleft som fick dra den riktiga soundchecken eftersom de var flest och ändå använde allt som både SLB och Komposters behövde. Så vi gick över till Ica för att köpa lite middag innan vi drog hem till Jocke där det var förfest med Melodifestivalen. Jockes syrra Frida var kvällens chaufför vilket jag tycker var väldigt bra gjort av henne eftersom det alltid behövdes köra minst två vändor. Jag och Jenny stannade längst och fick sen fara på lite sightseeing eftersom Frida skulle hämta upp sin farmor och några vänner också.
Kvällen på Garage var kung! Först var det SLB som spelade och efter det Turnleft, tyvärr måste jag ju erkänna att jag bara hörde dem på håll eftersom vi satt nere i källaren och snackade under tiden. Sen var det Komposters tur och det märktes att de var på hemmaplan. Stämningen var på topp och bortsett från Joels trasiga byxor och ett krossat glas gick allt bra. Jag var på kalasbra humör hela kvällen, jag är sjukt glad att jag for ner.
Efter spelningen for vi tillbaka till Jocke och det kom ungefär dubbelt så mycket folk som innan spelningen, haha. Allt var bara sjukt trevligt, mycket skratt och mycket prat men efter ett par timmar blev Axel less och jag med så jag promenerade hem med honom och fick sova i deras gästrum. Det var fantastiskt skönt med tanke på att jag bara sov 4,5 timmar. Hade jag stannat hos Jocke med alla partymänniskor hade det nog inte blivit så mycket sömn.
Jag hängde med Axel en stund på morgonen innan det var dags att ge sig av mot Stockholm. Det var jättefint väder ute för första gången på hela veckan och jag njöt av solskenet och fågelsången. Jag missade dock bussen jag hade tänkt ta, jag var nästan uppe vid vägen när den for förbi, men i det fina vädret hade jag förtroende för att SL skulle klara tiderna rätt bra vilket stämde. Nästan buss kom en kvart senare vilket resulterade i att jag missade pendeltåget jag hade tänkt ta och nästa gick en halvtimme senare. Men jag hade rätt om SL, vi var bara fyra minuter sena in till Centralen vilket gjorde att jag hade nästan en hel timme på mig på innan bussen gick i alla fall. Så jag köpte lite mat på Burger King innan jag satte mig vid bussgaten och väntade på att få kliva på bussen.
Väl på var det svinkallt, inte förrän efter Uppsala kunde jag ta av mig skorna för först då slutade det vara kallt. Resan gick bra, men jag kände mig lagom mosig efter några timmar på bussen. Jag roade mig med att lyssna på musik, tänka på helgen som varit, fantisera fram ett liv som skulle vara bättre än det jag har nu och ritade lite på hoppövningar man skulle kunna göra på ridlektioner vilket vi fått i läxa efter teorilektionen på ridningen förra veckan. I Tönnebro var det inte lika fint väder som i Märsta, det blåste och var väldigt kallt men det var skönt att sträcka på benen. Efter det satt jag dock ner hela vägen hem vilket fick hela min kropp att värka. Vi var 35 minuter sena och Fanny som skulle hämta mig var inte där. När jag ringde henne berättade hon så fint att hon visste att hon var vaken av en anledningen men inte vilken, hon hade helt glömt bort mig, haha. Men hon kom och hämtade mig vid halv tolv och sen var jag hemma. Det var sjukt skönt att få sova i en riktig säng, och att få sova länge.
FLER BILDER FRÅN RESAN FINNS HÄR!
Nu är jag hemma och det känns nästan som att jag inte varit härifrån alls, som att de senaste dagarna varit en dröm men det är skönt att veta att det inte är så. Dock känns det lite hemskt att vara hemma, jag vantrivs så fruktansvärt i min vardag, men det löser sig säkert. Nu sitter jag och tittar på de tv-serier som jag missade förra veckan och funderar på vad jag ska göra åt allt. Kanske jag ska städa mitt rum, bara för att ha någon slags förbättring. Det blir nog bra ändå.
♥
Kommentarer
Trackback
