For a smile they can share the nigh, it goes on and on and on and on

Nu ska jag snart bege mig hemifrån, det känns lite tungt eftersom det är -14°C ute, men men. Någon frukost har jag inte fått i mig, men det känns inte så illa, det är ju inte som att jag inte kan äta på bussen.
Jag sov jättekonstigt inatt och drömde som vanligt lika konstiga drömmar, men ingen relaterad till.. någon av de grejerna som stör mig just nu vilket var väldigt skönt. Dock känner jag det i bakhuvudet. Men så länge jag hinner sätta mig på den där bussen så är jag nöjd, väl ombord kan jag älta bäst jag vill.
Åh, Greger får inte följa med och det känns lite trist. Jag har verkligen vant mig vid att sova med honom nu, men det känns inte schyst att pula ner honom i väskan bara sådär. Jag klarar mig nog utan honom, hoppas jag haha.
Jaja... Nu far jag!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback