And even when your hope is gone, move along, move along just to make it through

Nu känns allt bättre! Jag kom till Uppsala för lite mer än två timmar sen, och Katja kom och mötte upp mig med sin cykel för jag orkade inte släpa min förvånansvärt tunga väska hela vägen hem till dem. Jag hade tänkt packa lätt, men det misslyckades jag tydligen med. Jaja, det kunde varit värre, der SER i alla fall inte ut som att jag har särskilt mycket med mig, haha.
Nu sitter jag här vid Katjas dator medan hon tittar på Scrubs på tv och Daniel sitter vid sin dator. Jag känner redan att det var en kalasbra idé att åka hit, jag tror de här dagarna kommer sitta som handen i handsken ur ett mitt-liv-är-faktiskt-inte-helt-värdlöst perspektiv. Ikväll ska vi äta spenat och fetaostpaj, och säkert chipsen jag köpte med inte åt på resan hit. Imorgon åker jag eventuellt en vända till Ikea medan Katja är i skolan, inte bara för att jag älskar stället utan också för att varken jag eller Fanny har någon aning om var glödlamporna jag köpte på Ikea i Göteborg är någonstans så jag måste köpa nya.

Resan hit gick bara bra, jag mådde inte direkt bra där i början, men ju längre söder ut jag kom desto mer släppte det. Med bra musik och Marian Keyes "Änglar" blev allt lite bättre. Allt suger fortfarande, men jag har hopp om att det löser sig i alla fall. Vem vet, det kanske försvinner imorgon eller om en timme men just nu är det bra och det räcker gott för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback