Almost Pretty

NU kommer ångesten. Vad i hela fridens namn ska jag ta mig till? Kan det sluta kännas rakt åt helvete hela tiden? Kan det för en gångs skull bara vara min tur? Jag ska väl i och för inte klaga, jag har fått extrajobb och fick faktiskt en fin röd rosett med Ryza i ridskolehopptävlingen i lördags. Men ändå... Det finns två personer som jag har börjat kalla för "perfektion-personifierad" och "lite-mer-verklighetstrogen" som har tagit sig in i mitt huvud och nu ställer till med en jävla massa problem. Det är så skruvat att det inte ens går att skriva konstiga kryptiska saker om det. Jag kan bara säga att de båda verkar vara så bra men så svåra att nå. Och som ni ser är det dilemma i det hela också, ett dilemma som inte ens existerar men ändå. Den ena är perfekt, men den andra känns inte lika overklig. Jag vill bara dö litegrann just nu. Jag blir bara så jävla less.

♥