I hope the love he gave you was just enough to save you

Åh. Åh. Jag läser allt du skriver, för jag vill inte missa något. Jag vill komma nära, men jag har inte så mycket att gå på. Det jag läser får mig att känna mig otillräcklig, men jag vill vara där för dig, vara din. Jag vet att jag är alldeles för tidigt ute, du är inte alls där jag är. Du kommer säkert aldrig komma dit jag är, men jag kan inte hjälpa det. Du bara råkade vara där, råkade säga något till mig, råkade vara förbannat snygg och verka vara otroligt intelligent. Du bara sparkade ner mig och nu ligger jag här, helt förstörd för att jag tappade kontrollen. Jag kunde inte hålla mig. Jag kunde inte motstå den jag tror att du är. Men du.. Du är någon helt annanstans. Med helt andra inställningar, och troligen med helt andra människor i tanken. Särskilt en person. Jag tror det. Jag önskar att det inte var så. Jag önskar att jag inte var så här. Fel fel fel. Jag längtar tills jag får åka bort, jag behöver sitta någon annanstans än framför min dator. Åka tåg. Jag tycker om tåg. Tur då att det blir mycket tåg snart... Umeå till Stockholm. Stockholm till Göteborg. Göteborg till Stockholm. Stockholm till Umeå. Åtta dagar jag inte behöver spendera här. Sen tre dagar hemma innan det blir tåg igen. Tåg från Umeå till Stockholm. Från Stockholm till Malmö. Från Malmö till Köpenhamn. Från Köpenhamn till Malmö. Från Malmö till Stockholm. Från Stockholm till Umeå. Då är jag i och för sig tillbaka, men med bara en vecka kvar till studenten är det väl inte helt outhärdligt.
Jag behöver ett liv. Jag behöver en pojke.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback