Always where I need to be

Jag är verkligen dålig på att blogga. Ibland gör jag det flera gånger om dagen, nu var det fyra veckor sen sist. Och nog har det hänt saker sen dess! Jag är inte arbetslös längre, jag har forsrännat och myst med klassen i skogen, varit på en hel del fester och massa annat, ridit hästarna till betet, tagit studenten och om några dagar bär det av till Peace and Love. Jag är helt sjukt taggad, för det är massa bra band som ska spela och det kommer bara äga allmänt.
Jag orkar inte gå in på allt som har hänt för då kommer jag aldrig kunna sluta skriva, men jag kan i alla fall säga att studenten var det bästa jag gjort i hela mitt liv! Den dagen var så overkligt underbar med champagne-frukost hos Gina, studentfotografering, avskedsfika med lärarna, en helvild skolavslutning, utspringet, VÄRLDENS BÄSTA flak, motagning, middag på Rex, förfest hos Tove och slutskivan på x3m. Jag kommer troligen sakna den dagen mer än jag kommer sakna gymnasietiden, haha. Men mest kommer jag sakna klassen, helt klart.
Igår var det midsommar. Det blev en lång sådan! Jag, Fia och Fanny gjorde pizza som vi åt, sen for jag och Nina in til lstan. Hon drog till Haga och jag for till Tove dit Axel sen också kom. Vi mötte upp med Nina och Anton och for efter lite omvägar hem till Tove igen där det blev brottning och annan skit, haha. Vid halv ett någon gång började vi cykla upp mot Marieberg där en gammal klasskompis till Anton hade fest. Precis utanför Toves hus sjöng jag och Axel på "När vi gräver guld i USA" men kom av oss i de jobbiga uppförsbackarna. På Berghem stötte vi på två aspackade killar; en halvnaken, och en "rastafari"-dude som jag faktiskt inte vet varför vi pratade med. Tror att de hade någon gemensam kompis med Anton. Hur som helst. På Marieberg var det fest med trevliga människor och bra musik och vi hängde där till ungefär klockan fyra. Efter det drog vi hem till Tove på Ersboda där vi tänkte äta och sen dra ner på stan och härja, haha, men det slutade med att jag, Tove, Anton och Nina alla somnade på soffan.

Snart ska jag ner på skolan för Barbros minnestund. Hon dog i förrgår och det känns riktigt hemskt. Hon är en av de finaste människorna jag någonsin har träffat. Vila I Frid Barbro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback