Michael you will fall and turn the white snow red as strawberries in the summertime
Man ska tycka om sig själv, det är ju egentligen en självklarhet, men det är inte alltid så lätt. Det blir inte roligare när man inte vet varför man inte tycker om sig själv. Troligen är det för att jag har någon slags kronisk rastlöshet som gör att jag tröttnar på allt efter ett tag och är för lat för att kämpa mig igenom det. Det blev inte bättre när kinesiologen sa ganska precis det där om mig. Jag är rädd för mig själv och rädd för att det aldrig kommer att gå över. Det blir väl i och för sig en ond cirkel eftersom jag tänker på det nu. Men å andra sidan tycker man ju att jag borde trotsa mig själv och göra allt ändå eftersom jag vet att jag i vanliga fall inte gör det. Åh, det är så rörigt och jag är bara arg. Jag orkade inte ta hand om Lillen i mer än 3 månader innan jag blev less, jag har aldrig varit tillsammans med någon särskilt länge eftersom jag blivit less, jag går inte längre till jobbet fast jag verkligen verkligen behöver pengarna, jag styr inte upp mitt andra jobb och det vet jag inte ens varför. Troligen är det för att det känns svårt att vara kontaktperson åt någon som verkligen behöver en när man inte ens kan ta hand om sig själv.
Jag är rädd för att jag en dag ska få ett kalasjobb men inte orka gå dit. Hitta världens bästa kille men aldrig bli helt kär. Köpa en häst jag inte orkar ta hand om. Jag tänker de här sakerna och vill bara ligga i min sänga hela dagarna. Men fortfarande vill jag fara iväg och göra roliga saker, men för vilka pengar? Det var ett under att jag aldrig blev av med studiebidraget men nu måste jag ju verkligen jobba för att få pengar. Varför gör jag det inte? Jag känar ju sjukt bra på waldorf, varför tar jag inte vara på det? Jag önskar att något jag verkligen vill ska gå i uppfyllelse och att det bryter allt. Att det gör mig så genuint glad att jag förändras som människa och den här konstiga rädslan och rastlösheten bara lämnar mig. Man kan ju alltid drömma..
Något roligt har i alla fall hänt. Jag anmälde mig på festivalinfo.se som fotograf och sökte några ackrediteringar men har inte fått något svar om någon än. Däremot så mailade de mig i fredags och frågade om jag ville åka till Sonisphere och fota för dem. Jag tackade självklart ja för jag tror att det kan bli riktigt kul! Bland annat Metallica, Primal Scream, The (International) Noice Conspiracy, The Cult, The Hives, Cradle of Filth och Lamb of God ska spela och några till. Jag lyssnar ju egentligen inte på den musiken, men jag tror att det kan bli ganska läckert. Tyvärr är det samtidigt som Trästockfestivalen dä jag också fått fotopass, men om jag en vacker dag ska bli fotograf (ett yrke jag kanske inte skulle lessna på?) så känns Sonisphere som ett smartare drag än Trästock. Dock kommer jag troligen resa själv vilket känns lite läskigt, men kanske att jag får med mig Stina och så finns det en minimal chans att Adam hänger med. Troligen inte, men man kan ju hoppas. Jag vill inte resa själv.
Nu ska jag nog cykla till ICA och dränka mina sorger i godis.
♥
Jag är rädd för att jag en dag ska få ett kalasjobb men inte orka gå dit. Hitta världens bästa kille men aldrig bli helt kär. Köpa en häst jag inte orkar ta hand om. Jag tänker de här sakerna och vill bara ligga i min sänga hela dagarna. Men fortfarande vill jag fara iväg och göra roliga saker, men för vilka pengar? Det var ett under att jag aldrig blev av med studiebidraget men nu måste jag ju verkligen jobba för att få pengar. Varför gör jag det inte? Jag känar ju sjukt bra på waldorf, varför tar jag inte vara på det? Jag önskar att något jag verkligen vill ska gå i uppfyllelse och att det bryter allt. Att det gör mig så genuint glad att jag förändras som människa och den här konstiga rädslan och rastlösheten bara lämnar mig. Man kan ju alltid drömma..
Något roligt har i alla fall hänt. Jag anmälde mig på festivalinfo.se som fotograf och sökte några ackrediteringar men har inte fått något svar om någon än. Däremot så mailade de mig i fredags och frågade om jag ville åka till Sonisphere och fota för dem. Jag tackade självklart ja för jag tror att det kan bli riktigt kul! Bland annat Metallica, Primal Scream, The (International) Noice Conspiracy, The Cult, The Hives, Cradle of Filth och Lamb of God ska spela och några till. Jag lyssnar ju egentligen inte på den musiken, men jag tror att det kan bli ganska läckert. Tyvärr är det samtidigt som Trästockfestivalen dä jag också fått fotopass, men om jag en vacker dag ska bli fotograf (ett yrke jag kanske inte skulle lessna på?) så känns Sonisphere som ett smartare drag än Trästock. Dock kommer jag troligen resa själv vilket känns lite läskigt, men kanske att jag får med mig Stina och så finns det en minimal chans att Adam hänger med. Troligen inte, men man kan ju hoppas. Jag vill inte resa själv.
Nu ska jag nog cykla till ICA och dränka mina sorger i godis.
♥
Kommentarer
Trackback
