I was following the pack all swallowed in their coats with scarves of red tied 'round their throats

Jag vet PRECIS vad jag vill, och jag FÖRSÖKER verkligen nå dit, men inte fan gör jag det! Och inte fan ska jag ha flyt när alla andra verkar ha det. Jag blir så arg på mig själv när jag inte kan bli uppriktigt glad när det går bra för någon närastående bara för att jag själv är så jävla bitter. Mina drömmar snarare tär på mig än något annat eftersom de tydligen är ouppnåeliga. Känns ju sjukt kul att det enda man vill inte känns som något man kan åstakomma. Ljus framtid eller? Är bara glad att jag faktiskt har några kronor att leva på nu ett litet tag. För inte fan ska jag få ett jobb.
Jag är verkligen bitter, sjukt jävla äckligt bitter! Och egentligen orsakar det en blandning av handlingsförlamning och extrem drivkraft vilket gör att min hjärna vill dö litegrann. Och hostan gör inget bättre precis. Och inte heller att min dator kajkar varje gång jag försöker fixa det jag tänkt använda för att försöka nå åtminstone en av mina drömmar.

Livet leker, vill någon skjuta mig?


 
(Det slutar alltid med att jag gör något ovärt som detta)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback