Oh your lips keep moving but you say nothing

Jag är hemma och tänker "gud vad praktiskt, nu kan jag åka ut till stallet innan ridskolan börjar och rida i riduhset" men inte fan far jag dit. Inte heller för att kunna rida i dagsljus. Jag borde verkligen åka nu på en gång, men jag orkar inte. Om jag far ut nu måste jag ta eftermiddagen och då hinner jag hur som helst inte till SURF, haha. Ja, jag är lat. Och det suger. Eller jag är inte lat, jag har ju mitt jävla trötthetsproblem. Jag måste verkligen kolla upp det, det börjar kännas mer och mer som ett handikapp.
Jag insåg idag att.. han.. att han troligen kommer vara borta by then, och det känns bara bajs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback