Almost Pretty

Nu värker det i hela kroppen, jag misstänker att jag inte kommer kunna gå imorgon. Inte så bra i alla fall. Hoppträningen med Lillen gick faktiskt riktigt bra. Eller ja, riktigt bra är väl att ta i, men för att vara han och jag så var det det. Jag menar, han är inte särskilt utbildad, jag har bara hoppat med honom två gånger, och jag har bara hoppat med storhäst en gång innan jag började rida honom och det var Wendy som beter sig som en ponny för typ tre år sen. Det gick i alla fall mycket bättre än sist och det var roligt, men på slutet blev både han och jag väldigt trötta så vi fick kämpa lite. Det var dumt av mig att glömma sporrarna, dock kom jag ihåg martingalen så det var ju något i alla fall. Han råkade trampa av sig en sko, fast Frida slog på den igen när vi kom tillbaka till stallet. Han ska ändå skos på fredag så det är nog lugnt. Känns lite tungt dock, jag trodde jag skulle slippa betala för skoning den här månaden. Suck...
Jag fick en kommentar av någon random vänlig skäl som tyckte att jag borde kolla upp om det verkligen är trötthet jag lider av. Tydligen så går många av mina problem att relatera till depression, så det ska jag nog kolla upp. Vad det än är så vill jag bli av med det.
Nu vill min arm ramla av.
♥