I don't care what you think, as long as it's about me

Låga förväntningar är min nya grej. Mitt motto är därför: Ju lägre förväntningar du har desto gladare blir du när du har fel. Det funkade rätt bra igår. Jag hade inga förväntningar när vi for ut vilket gjorde att jag ändå hade rätt trevligt fast kvällen sög. Det var fina människor i alla fall, och det räckte för att det skulle bli över mina förväntningar. Det är en fantastiskt plan, jag ska leva på den nu. Jag måste bara se till att orka ta mig upp på morgonen så jag hinner tänka så.
Ikväll hade vi tänkt dra på Rött, men det är tydligen bokat. Jag är lite besviken eftersom Umeå suger för 18åringar på lördagar. Egentligen på fredagar också, men mer på lördag. Vi kan gå på x3m på fredagar, inte för att jag vill det men vi kan. Vi kan också gå på Rött, Krogen Krogen, Maxim och Corona om vi är där innan halv elva. Rött är ju bokat ibland, men för det mesta på lördagar. Krogen Krogen har jag faktiskt aldrig varit på, och jag vet inte om jag någonsin vill dit. Maxim är mysigt men trots allt en pizzeria, plus att man vet aldrig om eller hur länge det är öppet. De gör lite som de vill. Rött är ju vårat stammisställe, vi hänger  ju typ alltid där. Men inte ikväll. Vad gör man då? Typ skiter i allt. Tur att jag inte har några förväntningar, då gör det inte så mycket! Jag måste erkänna att jag är smygtaggad på att titta på Melodifestivalen. Eller sitta här och lyssna på Fall Out Boy. Deras senaste skiva är sinnessjukt underbart kalasjävla bra. Jag förstår inte varför jag inte började lyssna på den tidigare. Hur dum får man bli?

Nästa vecka har vi PA100 vecka vilket betyder att jag kan stanna hemma utan att behöva sjukanmäla mig eller ha dåligt samvete över det! Sjukt värt. Eller ja, jag har två lektioner, Engelska C på måndag och fredag. Och egentligen är det någon folkmusikgrej på torsdag, men jag har ju ändå inte varit med på det så jag behöver nog inte vara där då. Får sjukanmäla mig för säkerhetsskull.

Idag vill jag inte dö* lika mycket som andra dagar. Skönt.


*Jag vill aldrig faktiskt dö, men jag använder det ordet istället för "ligga och gråta med sjuk ångest"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback