Almost Pretty

Ojoj. Jag är trött, och sitter som valigt och längtar efter ett liv jag är alldeles för lat för att styra upp. Och när jag sitter här utan att göra något vettigt får jag ångest just därför. Jag borde skaffa mig ett jobb här, så att jag kan skaffa ett likadant jobb mycket lättare i Göteborg sen. Jag borde städa mitt rum, skriva färdigt min bok och sy en sjömansklänning. Åh... Jag orkar inte med mig själv! Jag längtar till på måndag för då ska jag ut till Frida, kinesiologen. Förhoppningsvis kan hon rusta upp mig lite, ge mig lite ork och kraft. Jag kanske kan låtsas som att det är okej att jag är så här fram tills då. Men jag skjuter ju verkligen upp allt hela tiden... Jag har velat jobba på ICA Kvantum sen jag var 15 år. Jag har faktiskt sökt jobb en gång, men jag fick det inte. Jag har tänkt gå dit igen, sen någon gång i höstas, men det har inte blivit av. Jag blir så less på mig själv. Jag blir less på allt. Jag orkar inte vara ensam längre, det tär på min livskraft. Och jag låter som en crazyperson.