High heels have got me falling down on my knees
Jag är verkligen inte så jättebra på det här med att blogga med jämna mellanrum, det kommer verkligen i vågor. Just nu kände jag för det mest för att jag sitter här med Fannys dator i knät i min säng eftersom hon är ute med Gro och jag kan inte sova.
Jag har hejvillt börjat pranera mitt liv utifrån att jag skulle vinna 50000kr i månaden i 25 år. Det är ganska kul faktiskt, men lite jobbigt när jag inser hur mycket jag älskar mitt liv och hur mycket det inte är mitt liv egentligen. Man ska aldrig säga aldrig, men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bron eller vad det nu är man säger. Jag skulle i alla fall köpa en sjukt fin lägenhet i centrala Göteborg. En tvåa med riktigt kök, balkong och hiss. Helst en bit upp i ett höghus, absolut inte på bottenplan. Jag skulle köpa Hebel och ta med ner till Göteborg sen skulle jag skaffa något jobb jag verkligen tyckte var kul, för även om jag inte skulle behöva jobba de första 25 åren så måste jag ju göra det sen. Jag skulle vilja jobba på ICA, IKEA eller Media Markt. Fråga mig inte varför, jag har bara kommit fram till att jag vill göra det. Eller kanske på Skopunkten. Jag skulle köpa en hel hög med bra objektiv till min kamera och sen börja muta mig in som fotograf på festivaler, haha. Jag skulle resa jorden runt och fara till Sydafrika och se fotbolls VM live. Jag skulle även plastikopperera mig. Inte så mycket, för jag tycker faktiskt om mig själv för det mesta, men vissa saker vill jag ändra på. Åh. Drömma kan man ju alltid. Även om jag inte får värsta lyxlivet eftersom jag aldrig kommer vinna så mycket pengar (knackar i trä, jag vill ju inte göra mina chanser helt obefintliga) så ska jag nog kanske ändå flytta till Göteborg. Jag vet inte varför, men just nu känns det mest lockande. Kanske börja på folkhögskola, eller bara jobba. Det som är mest värt just nu, särskilt eftersom det inte är påhitt, är ju att jag kanske kan fixa fotopass på Way Out West i år. Det känns så fantastiskt underbart att jag blir helt överväldigad bara jag tänker på det! På Way Out West får man inte ta med sig systemkameror in tydligen, så därför måste jag på något sätt fixa ett fotopass fastslog jag ganska snabbt. Hur visste jag inte, men nu verkar det finnas ett sätt. Pappa berättade nämligen att Ludvig som spelade i Ray Wonder ska börja spela med Band of Horses och de ska spela på Way Out West och de kan alltså ge mig en ackreditering som fotograf! FUCKING JÄVLA AMAZING!!! Åh. Både Band of Horses, att han ska börja spela med dem, och att jag kan få fotopass är bäst i hela världen.
Åtta och en halv vecka kvar till studenten, sen ska jag börja leva. Skita i allt vanligt tråkigt och starta ett nytt liv som ska vara helt fantabulöst. I Göteborg. Som det ser ut nu i alla fall, haha.
♥
Jag har hejvillt börjat pranera mitt liv utifrån att jag skulle vinna 50000kr i månaden i 25 år. Det är ganska kul faktiskt, men lite jobbigt när jag inser hur mycket jag älskar mitt liv och hur mycket det inte är mitt liv egentligen. Man ska aldrig säga aldrig, men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bron eller vad det nu är man säger. Jag skulle i alla fall köpa en sjukt fin lägenhet i centrala Göteborg. En tvåa med riktigt kök, balkong och hiss. Helst en bit upp i ett höghus, absolut inte på bottenplan. Jag skulle köpa Hebel och ta med ner till Göteborg sen skulle jag skaffa något jobb jag verkligen tyckte var kul, för även om jag inte skulle behöva jobba de första 25 åren så måste jag ju göra det sen. Jag skulle vilja jobba på ICA, IKEA eller Media Markt. Fråga mig inte varför, jag har bara kommit fram till att jag vill göra det. Eller kanske på Skopunkten. Jag skulle köpa en hel hög med bra objektiv till min kamera och sen börja muta mig in som fotograf på festivaler, haha. Jag skulle resa jorden runt och fara till Sydafrika och se fotbolls VM live. Jag skulle även plastikopperera mig. Inte så mycket, för jag tycker faktiskt om mig själv för det mesta, men vissa saker vill jag ändra på. Åh. Drömma kan man ju alltid. Även om jag inte får värsta lyxlivet eftersom jag aldrig kommer vinna så mycket pengar (knackar i trä, jag vill ju inte göra mina chanser helt obefintliga) så ska jag nog kanske ändå flytta till Göteborg. Jag vet inte varför, men just nu känns det mest lockande. Kanske börja på folkhögskola, eller bara jobba. Det som är mest värt just nu, särskilt eftersom det inte är påhitt, är ju att jag kanske kan fixa fotopass på Way Out West i år. Det känns så fantastiskt underbart att jag blir helt överväldigad bara jag tänker på det! På Way Out West får man inte ta med sig systemkameror in tydligen, så därför måste jag på något sätt fixa ett fotopass fastslog jag ganska snabbt. Hur visste jag inte, men nu verkar det finnas ett sätt. Pappa berättade nämligen att Ludvig som spelade i Ray Wonder ska börja spela med Band of Horses och de ska spela på Way Out West och de kan alltså ge mig en ackreditering som fotograf! FUCKING JÄVLA AMAZING!!! Åh. Både Band of Horses, att han ska börja spela med dem, och att jag kan få fotopass är bäst i hela världen.
Åtta och en halv vecka kvar till studenten, sen ska jag börja leva. Skita i allt vanligt tråkigt och starta ett nytt liv som ska vara helt fantabulöst. I Göteborg. Som det ser ut nu i alla fall, haha.
♥
Kommentarer
Trackback
