Step out the front door like a ghost into a fog where noone notices the contrast of white on white
Ojoj. Jag är trött, och sitter som valigt och längtar efter ett liv jag är alldeles för lat för att styra upp. Och när jag sitter här utan att göra något vettigt får jag ångest just därför. Jag borde skaffa mig ett jobb här, så att jag kan skaffa ett likadant jobb mycket lättare i Göteborg sen. Jag borde städa mitt rum, skriva färdigt min bok och sy en sjömansklänning. Åh... Jag orkar inte med mig själv! Jag längtar till på måndag för då ska jag ut till Frida, kinesiologen. Förhoppningsvis kan hon rusta upp mig lite, ge mig lite ork och kraft. Jag kanske kan låtsas som att det är okej att jag är så här fram tills då. Men jag skjuter ju verkligen upp allt hela tiden... Jag har velat jobba på ICA Kvantum sen jag var 15 år. Jag har faktiskt sökt jobb en gång, men jag fick det inte. Jag har tänkt gå dit igen, sen någon gång i höstas, men det har inte blivit av. Jag blir så less på mig själv. Jag blir less på allt. Jag orkar inte vara ensam längre, det tär på min livskraft. Och jag låter som en crazyperson.
Blir ju kul att rida en uppvisning på travet under V75 inför 5000 åskådare. Tjoho.
♥
I got a notion to say what doesn't feel right, got an answer in your story today
Aj, kuk och dubbel jesus. Jag blev idag påminnd om varför jag har haft mina vinterskor i stallet hela tiden istället för mina vanliga ridskor. De ger mig inte skavsår efter att man gått tre meter. Det gör mina ridskor. De funkade bra när jag bara red på SURF eftersom då är det i princip gå in, rid, gå ut. Jag behöver som inte vandra runt i dem, och då funkar de hur bra som helst. Idag fick mamma prova rida Lillen och då promenerade jag ju med honom. Ingen bra idé att ta ridskorna, nu känns det som att jag snart har skalat av all hud på hälsenan. Anledningen att jag inte hade vinterskorna var för att det första jag gjorde när jag klev utanför dörren hemma var att gå rakt ner i en vatten pöl, och det är mocka skor. Nu kan jag troligen inte ha skor på mig på några dagar känns det som. Festligt.
Bra musik och försöka skriva på mina jävla bok är planen för den kommande tiden, tills jag kan gå igen. Men det är i alla fall inte lika illa som för Georgia Nicholson som går och sen sover i för små skor. Hon måste ha dit doktorn som får skära upp skorna och sen sy i hennes fötter eftersom skorna typ växt in i dem, hahaha. Underbara böcker. Det blir nog lite läsande också. Men nu ska jag ringa Nina eftersom jag inte gjort det på hundra år.
♥
Bra musik och försöka skriva på mina jävla bok är planen för den kommande tiden, tills jag kan gå igen. Men det är i alla fall inte lika illa som för Georgia Nicholson som går och sen sover i för små skor. Hon måste ha dit doktorn som får skära upp skorna och sen sy i hennes fötter eftersom skorna typ växt in i dem, hahaha. Underbara böcker. Det blir nog lite läsande också. Men nu ska jag ringa Nina eftersom jag inte gjort det på hundra år.
♥
High heels have got me falling down on my knees
Jag är verkligen inte så jättebra på det här med att blogga med jämna mellanrum, det kommer verkligen i vågor. Just nu kände jag för det mest för att jag sitter här med Fannys dator i knät i min säng eftersom hon är ute med Gro och jag kan inte sova.
Jag har hejvillt börjat pranera mitt liv utifrån att jag skulle vinna 50000kr i månaden i 25 år. Det är ganska kul faktiskt, men lite jobbigt när jag inser hur mycket jag älskar mitt liv och hur mycket det inte är mitt liv egentligen. Man ska aldrig säga aldrig, men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bron eller vad det nu är man säger. Jag skulle i alla fall köpa en sjukt fin lägenhet i centrala Göteborg. En tvåa med riktigt kök, balkong och hiss. Helst en bit upp i ett höghus, absolut inte på bottenplan. Jag skulle köpa Hebel och ta med ner till Göteborg sen skulle jag skaffa något jobb jag verkligen tyckte var kul, för även om jag inte skulle behöva jobba de första 25 åren så måste jag ju göra det sen. Jag skulle vilja jobba på ICA, IKEA eller Media Markt. Fråga mig inte varför, jag har bara kommit fram till att jag vill göra det. Eller kanske på Skopunkten. Jag skulle köpa en hel hög med bra objektiv till min kamera och sen börja muta mig in som fotograf på festivaler, haha. Jag skulle resa jorden runt och fara till Sydafrika och se fotbolls VM live. Jag skulle även plastikopperera mig. Inte så mycket, för jag tycker faktiskt om mig själv för det mesta, men vissa saker vill jag ändra på. Åh. Drömma kan man ju alltid. Även om jag inte får värsta lyxlivet eftersom jag aldrig kommer vinna så mycket pengar (knackar i trä, jag vill ju inte göra mina chanser helt obefintliga) så ska jag nog kanske ändå flytta till Göteborg. Jag vet inte varför, men just nu känns det mest lockande. Kanske börja på folkhögskola, eller bara jobba. Det som är mest värt just nu, särskilt eftersom det inte är påhitt, är ju att jag kanske kan fixa fotopass på Way Out West i år. Det känns så fantastiskt underbart att jag blir helt överväldigad bara jag tänker på det! På Way Out West får man inte ta med sig systemkameror in tydligen, så därför måste jag på något sätt fixa ett fotopass fastslog jag ganska snabbt. Hur visste jag inte, men nu verkar det finnas ett sätt. Pappa berättade nämligen att Ludvig som spelade i Ray Wonder ska börja spela med Band of Horses och de ska spela på Way Out West och de kan alltså ge mig en ackreditering som fotograf! FUCKING JÄVLA AMAZING!!! Åh. Både Band of Horses, att han ska börja spela med dem, och att jag kan få fotopass är bäst i hela världen.
Åtta och en halv vecka kvar till studenten, sen ska jag börja leva. Skita i allt vanligt tråkigt och starta ett nytt liv som ska vara helt fantabulöst. I Göteborg. Som det ser ut nu i alla fall, haha.
♥
Jag har hejvillt börjat pranera mitt liv utifrån att jag skulle vinna 50000kr i månaden i 25 år. Det är ganska kul faktiskt, men lite jobbigt när jag inser hur mycket jag älskar mitt liv och hur mycket det inte är mitt liv egentligen. Man ska aldrig säga aldrig, men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bron eller vad det nu är man säger. Jag skulle i alla fall köpa en sjukt fin lägenhet i centrala Göteborg. En tvåa med riktigt kök, balkong och hiss. Helst en bit upp i ett höghus, absolut inte på bottenplan. Jag skulle köpa Hebel och ta med ner till Göteborg sen skulle jag skaffa något jobb jag verkligen tyckte var kul, för även om jag inte skulle behöva jobba de första 25 åren så måste jag ju göra det sen. Jag skulle vilja jobba på ICA, IKEA eller Media Markt. Fråga mig inte varför, jag har bara kommit fram till att jag vill göra det. Eller kanske på Skopunkten. Jag skulle köpa en hel hög med bra objektiv till min kamera och sen börja muta mig in som fotograf på festivaler, haha. Jag skulle resa jorden runt och fara till Sydafrika och se fotbolls VM live. Jag skulle även plastikopperera mig. Inte så mycket, för jag tycker faktiskt om mig själv för det mesta, men vissa saker vill jag ändra på. Åh. Drömma kan man ju alltid. Även om jag inte får värsta lyxlivet eftersom jag aldrig kommer vinna så mycket pengar (knackar i trä, jag vill ju inte göra mina chanser helt obefintliga) så ska jag nog kanske ändå flytta till Göteborg. Jag vet inte varför, men just nu känns det mest lockande. Kanske börja på folkhögskola, eller bara jobba. Det som är mest värt just nu, särskilt eftersom det inte är påhitt, är ju att jag kanske kan fixa fotopass på Way Out West i år. Det känns så fantastiskt underbart att jag blir helt överväldigad bara jag tänker på det! På Way Out West får man inte ta med sig systemkameror in tydligen, så därför måste jag på något sätt fixa ett fotopass fastslog jag ganska snabbt. Hur visste jag inte, men nu verkar det finnas ett sätt. Pappa berättade nämligen att Ludvig som spelade i Ray Wonder ska börja spela med Band of Horses och de ska spela på Way Out West och de kan alltså ge mig en ackreditering som fotograf! FUCKING JÄVLA AMAZING!!! Åh. Både Band of Horses, att han ska börja spela med dem, och att jag kan få fotopass är bäst i hela världen.
Åtta och en halv vecka kvar till studenten, sen ska jag börja leva. Skita i allt vanligt tråkigt och starta ett nytt liv som ska vara helt fantabulöst. I Göteborg. Som det ser ut nu i alla fall, haha.
♥
Om jag var tio år yngre så skulle jag inte behöva dig längre
En bra sak är att jagtrodde att klockan var kvart över elva när jag klev upp imorse, men det visade sig att klockan bara var kvart över tio, hurra! I och för sig hade jag ju tänkt gå upp vid åtta och åka till stallet vid nio, men så blev det inte. Det går så dåligt med bussar mitt på dan att jag nu måste vänta tills typ ikväll innan jag kan åka för klockan tre ska jag få vin och shoppa balonger med Evelina. Men jag har ändå inga andra planer för ikväll så det går bara fint. Eller egentligen sa jag ju till både Olivia och Julia att jag ska fara på Play Louder ikväll, men det känns som att hästen går i första hand. Tyvärr. Det var tydligen någon som provred honom igår, jag hoppas det gick bra, för jag tror inte det skulle vara så bra för någon om jag var tvungen att ha Lillen i maj också eftersom att du ska jag bort! Woho!
Igår var jag mig själv i ett nötskal: En lat, sockerberoende shopoholic som tog the old peoples bus ut till Strömpilen eftersom den går i princip hela vägen fram till dörren. Men det var lite mysigt. När vi for igenom Ålidhem fick jag dock lite ångest eftersom vi är i Malmö när det är Fysikgränd i år. Jag som trott att det skulle bli en tradition! Jag har ju redan varit där.. tre år i rad, nu måste jag bryta det. Men nästa år så! Eller något. Åh, festivalångest.. Men men.
♥
Igår var jag mig själv i ett nötskal: En lat, sockerberoende shopoholic som tog the old peoples bus ut till Strömpilen eftersom den går i princip hela vägen fram till dörren. Men det var lite mysigt. När vi for igenom Ålidhem fick jag dock lite ångest eftersom vi är i Malmö när det är Fysikgränd i år. Jag som trott att det skulle bli en tradition! Jag har ju redan varit där.. tre år i rad, nu måste jag bryta det. Men nästa år så! Eller något. Åh, festivalångest.. Men men.
♥
I hope the love he gave you was just enough to save you
Åh. Åh. Jag läser allt du skriver, för jag vill inte missa något. Jag vill komma nära, men jag har inte så mycket att gå på. Det jag läser får mig att känna mig otillräcklig, men jag vill vara där för dig, vara din. Jag vet att jag är alldeles för tidigt ute, du är inte alls där jag är. Du kommer säkert aldrig komma dit jag är, men jag kan inte hjälpa det. Du bara råkade vara där, råkade säga något till mig, råkade vara förbannat snygg och verka vara otroligt intelligent. Du bara sparkade ner mig och nu ligger jag här, helt förstörd för att jag tappade kontrollen. Jag kunde inte hålla mig. Jag kunde inte motstå den jag tror att du är. Men du.. Du är någon helt annanstans. Med helt andra inställningar, och troligen med helt andra människor i tanken. Särskilt en person. Jag tror det. Jag önskar att det inte var så. Jag önskar att jag inte var så här. Fel fel fel. Jag längtar tills jag får åka bort, jag behöver sitta någon annanstans än framför min dator. Åka tåg. Jag tycker om tåg. Tur då att det blir mycket tåg snart... Umeå till Stockholm. Stockholm till Göteborg. Göteborg till Stockholm. Stockholm till Umeå. Åtta dagar jag inte behöver spendera här. Sen tre dagar hemma innan det blir tåg igen. Tåg från Umeå till Stockholm. Från Stockholm till Malmö. Från Malmö till Köpenhamn. Från Köpenhamn till Malmö. Från Malmö till Stockholm. Från Stockholm till Umeå. Då är jag i och för sig tillbaka, men med bara en vecka kvar till studenten är det väl inte helt outhärdligt.
Jag behöver ett liv. Jag behöver en pojke.
♥
Jag behöver ett liv. Jag behöver en pojke.
♥
