Strangers on this road we are on, we are not two, we are one

Igår for jag hem till Tove för tredje gången den här helgen för att skriva manus till Projektet. Vi kom fram till en hel del faktiskt, och det verkar bra. Jag får dock inte säga mer än så för vårat tema är hemligt, hoho. Men vi åt i alla fall mackor, soppa och drack jättegott te.
När jag kom hem pratade jag med Nina i telefon i hundra år, och det var nice som alltid. Vi pratade i nästan två timmar om allt och inget. Som vanligt.Vi har blivit lite bättre på det där igen nu efter sommaren. Vi pratade kanske tre gånger i somras efter att hon åkt från Umeå. Det är rätt illa. Men det är som sagt bra nu.

Imorse när jag gick ner för att äta frukost satt Hippi vid frukostbodet. I och för sig hade pappa sagt det dagen innan, men det är alltid lite kul när han kommer förbi. Han kommer mitt i natten, sen äter man frukost tillsammans innan han far till Piteå, eller Luleå eller vart han nu ska, och sen ser man honom inte på typ ett år. Jag tror att det är ca en gång om året som han kommer förbi här. Från Vasa.

När jag kom till skolan möttes jag av Jörgen, min gamla mattelärare som stod i kafeterian med en pytteliten uggla i handen. Helt sjukt underbart jättesöt var den. Och jätteliten. Och jag ville nästan dö lite för att den var så söt.
Vi hade bara svenska och engelska idag, och möte med manusgruppen, men efter först- och sistnämnda och en långlunch orkade vi inte gå på engelskan så jag och Axel gick ner på stan och chillade på kajen en stund. Det kommer man nog inte kunna göra länge till så det var jättemysigt. Jag saknar våren då vi satt där typ varje dag. I looooves ze kaj.

   

Idag har jag övningskört igen. Fan va kul det är! Jag är bäst, hahaha. Jag kan starta i uppförsbacke! Efter hundra försök. Men det är bara fjärde gången jag kör. Vi gör lite överkursgrejer jag och mamma, men det är bara kul. Jag kan knappt växla från ettan till tvåan, men jag kan växelhoppa från 3an till 5an, 5an till 3an och 2an till 4an och starta i uppförsbacke. Jag kan minsann backa runt hörn också, och jag kan fordonsplacering och jag får INTE panik av mötande trafik (ja jag har kört på riktiga vägar!). Jag ÄR bäst. Hah.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback