Almost Pretty

Just nu hatar jag mitt liv. Jag har egentligen ingen anledning men det känns bara skit. Jag lyssnar på Håkan Hellström och jag vill nästan bara gråta. Det var ett tag sen det var så illa att jag faktiskt ville gråta, men nu känns det så. Den lilla ork jag trodde jag fått till skolarbete har försvunnit och jag vill inte ens åka till skolan. På senaste tiden har jag ju ändå kunnat åka dit, även om jag inte orkar göra några läxor, men nu vill jag bara tyna bort på min säng. Det var inte ens varmt ute idag! Det var fan sommar hela lovet, men nu är det inte ens fem grader ute! Det var fan varmare ute när jag kom hem från krogen klockan fyra i lördags.

Jag vill att det ska bli bra, men det kommer inte bli det. Jag har säkert gjort något dåligt så karma slår tillbaka nu.
Fuck vad less jag blir ibland! Det ser så bra ut, men inte blir det bra för det...