Fyfan för allt, det är lördagkväll och jag vill bara gräva ner mig
Ska jag vara helt ärlig vet jag inte varför, jag vill bara ingenting. Och att sitta hemma när man inte vill på en lördagkväll suger anus. Allt känns baar fel och jobbigt och inget lockar eller känns roligt. Jag känner inte någon glädje i att min syster är hemma, men det är inte så konstigt eftersom hon sitter som nån jävla enstöring och fyller sin iPod med musik. Och pappa och Marlene sitter i vardagsrummet så man kan inte döda sig själv med tvn, och jag orkar inte läsa för det har jag redan gjort hela kvällen. Jag vill egentligen inte sitta här heller för jag är sjukt rastlös, men i brist på annat. Jag blir nästan sugen på att knäppa upp en cider som syster köpte till mig från systemet och dricka den i min ensamhet. Ja det är så sorgligt. Men jag kommer inte göra det, så helt åt helvete är jag väl inte. Vi kan väl i alla fall låtsas?
Nu sitter jag och lyssnar på My Chemical Romance för inget annat känns tilltalande. Men My Chem är faktiskt bra, ifall man bortser från att de är så extremt äckligt fjortishypade. Men det får man leva med. De tycker ändå att Welcome To The Black Parade är den bästa låten så de får väl hållas. Själv kan jag faktiskt inte uttala vilken som är bäst eftersom det var ett bra tag sen jag lyssnade på dem, men jag drar väl till med en gammal goding: This Is Not A Fashion Statement, It's A Deathwish. Den är fin.
Förlåt att jag inte skrivit på några dagar, men eftersom det inte är någon som läse min blogg så spelar det väl egentligen ingen roll. Jag kännerm ig nästan patetisk som bloggar över huvud taget, för det finns ingen som kunde bry sig mindre om min blogg. Det är en hel hög med människor som sägs vara mina vänner som inet alltid verkar bry sig så hårt om mig utöver min blogg heller. Men är man ful, äcklig, ointressant och är en sån där fånig patetisk människa som säger att den inte klarar av sitt eget liv som om det endast vore ett rop för uppmärksamhet så får man väl skylla sig själv. Har folk den bilden av mig finns det inte mycket man kan göra åt saken. Jag kan inte säga till någon att det inte är så, för då skulle de tro att jag säger att det inte är så bara för att det faktiskt är det.
Jag har alltid haft en förmåga att tycka om mig själv, men när allt känns åt helvete och ingen ens pratar med en börjar man ju tvivla. Jag menar, jag kräver inte mycket uppmärksamhet, men när ingen bryr sig kan man inte vara mycket att ha?
Nu vill jag bara gråta och hoppas på att någon kommer och räddar mig, men det kommer såklart inte hända. Det gör det aldrig. Jag gråter alltid i min ensamhet.
Nu sitter jag och lyssnar på My Chemical Romance för inget annat känns tilltalande. Men My Chem är faktiskt bra, ifall man bortser från att de är så extremt äckligt fjortishypade. Men det får man leva med. De tycker ändå att Welcome To The Black Parade är den bästa låten så de får väl hållas. Själv kan jag faktiskt inte uttala vilken som är bäst eftersom det var ett bra tag sen jag lyssnade på dem, men jag drar väl till med en gammal goding: This Is Not A Fashion Statement, It's A Deathwish. Den är fin.
Förlåt att jag inte skrivit på några dagar, men eftersom det inte är någon som läse min blogg så spelar det väl egentligen ingen roll. Jag kännerm ig nästan patetisk som bloggar över huvud taget, för det finns ingen som kunde bry sig mindre om min blogg. Det är en hel hög med människor som sägs vara mina vänner som inet alltid verkar bry sig så hårt om mig utöver min blogg heller. Men är man ful, äcklig, ointressant och är en sån där fånig patetisk människa som säger att den inte klarar av sitt eget liv som om det endast vore ett rop för uppmärksamhet så får man väl skylla sig själv. Har folk den bilden av mig finns det inte mycket man kan göra åt saken. Jag kan inte säga till någon att det inte är så, för då skulle de tro att jag säger att det inte är så bara för att det faktiskt är det.
Jag har alltid haft en förmåga att tycka om mig själv, men när allt känns åt helvete och ingen ens pratar med en börjar man ju tvivla. Jag menar, jag kräver inte mycket uppmärksamhet, men när ingen bryr sig kan man inte vara mycket att ha?
Nu vill jag bara gråta och hoppas på att någon kommer och räddar mig, men det kommer såklart inte hända. Det gör det aldrig. Jag gråter alltid i min ensamhet.
Kommentarer
Trackback
