If you smoke I smoke too, that's how much I'm inlove with you
Hur kan man vara stark för någon annan när man själv är svag?
Hur kan man trösta någon annan när man själv bara vill brista i gråt?
På något sätt verkar det som att man kan ta sig samman från vilket tillstånd som helst om det är för att hjälpa någon man tycker om. Det är något instinktivt antar jag, men jag vet inte. Det är så konstigt det där. Jag lyckades i alla fall med det igår. Jag satt själv och ville helst bara gråta - fråga mig inte varför, för jag vet inte - men när min älskade vän mådde ännu sämre, både fysiskt och psykiskt så slutade jag tänka på mina egna problem. Inte helt, men det var inte där mitt fokus låg i alla fall. Var i och för sig rätt skönt på sitt sätt, för jag var inte taggad på de tankarna som dök upp i mit huvud.
I övrigt är allt skumt just nu. Jag försöker låtsas som ingenting, och jag försöker hålla humöret uppe, men det är en kamp som är ganska hård. Jag kämpar vidare och fortsätter hoppas på det bästa. Jag blir mer och mer säker på att det jag vill inte kommer bli av, men jag kan inte ge upp tanken. Det går inte att släppa det, för jag vill det så mycket, och jag vet att det skulle vara något av det bästa som skulle kunna hända. Men det är inte upp till mig. Och jag kan inte göra mer nu. Bara hoppas. För det här börjar bli riktigt illa.
♥
Hur kan man trösta någon annan när man själv bara vill brista i gråt?
På något sätt verkar det som att man kan ta sig samman från vilket tillstånd som helst om det är för att hjälpa någon man tycker om. Det är något instinktivt antar jag, men jag vet inte. Det är så konstigt det där. Jag lyckades i alla fall med det igår. Jag satt själv och ville helst bara gråta - fråga mig inte varför, för jag vet inte - men när min älskade vän mådde ännu sämre, både fysiskt och psykiskt så slutade jag tänka på mina egna problem. Inte helt, men det var inte där mitt fokus låg i alla fall. Var i och för sig rätt skönt på sitt sätt, för jag var inte taggad på de tankarna som dök upp i mit huvud.
I övrigt är allt skumt just nu. Jag försöker låtsas som ingenting, och jag försöker hålla humöret uppe, men det är en kamp som är ganska hård. Jag kämpar vidare och fortsätter hoppas på det bästa. Jag blir mer och mer säker på att det jag vill inte kommer bli av, men jag kan inte ge upp tanken. Det går inte att släppa det, för jag vill det så mycket, och jag vet att det skulle vara något av det bästa som skulle kunna hända. Men det är inte upp till mig. Och jag kan inte göra mer nu. Bara hoppas. För det här börjar bli riktigt illa.
♥
Kommentarer
Trackback
