Sometime the hardest thing and the right thing are the same

Jag har en sak jag vill skriva om men om jag gör det är det så obvious vem det handlar om att jag måste låta bli. Känns drygt för det tynger mig, men ändå inte tillräckligt för att det ska vara värt att ta upp face to face heller. Jävlar. Jag får väl nöja mig med att vara bitter. Det är jag van vid by now, jag har lärt mig av en mästare.

Det kommer och går i vågor varje gång. Men det är då aldrig lätt. Varje gång inser jag att det är så det borde vara, men jag verkar ju vara den enda som fattar det! Så då lider jag ett tag innan jag intalar mig själv att jag kan komma över det. Sen börjar det om. Jag undrar hur det till sist kommer sluta. Som i mitt huvud hoppas jag på, men sen när har jag någonsin flyt när det kommer till något sånt?

Jag har i alla fall lite flyt på annat håll, jag och Tove är nu anmälda som frivilliga på Röda Korsets Second Hand på Ersboda där vi ska jobba varannan lördag efter nyår. Det blir nog bra, en god erfarenhet i samma veva som man gör något bra för världen. Heja Klara, både Röda Korset och Amnesty! Yay..

Ridningen idag var askul, vi red barbacka igen. Jag tror jag ska börja göra det alltid, känns galet mycket bättre. Jag höll i och för sig på att ramla flera gånger, men sånt får man ta. Om man rider bättre så så är det ju värt det. Nu längtar jag till femte veckan in på nästa termin eftersom det troligen är först då jag får vara med min skrutt igen. Det var sista för hösten idag och vi snackade om att byta hästar de fyra första gångerna nästa termin. Jaja, det kommer då.

Just nu orkar jag ingenting. Jag måste sova. Helst en evcka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback