Run away baby back to your lonely house
Oj, where to start?
Jag känner mig grymt duktig som tog mig upp i så god tid att jag både hann duscha, äta frukost och strosa runt lite innan jag gick förbi postlådan på väg till bussen. På svenskan fick vi fika, skriva utvärdering och prata betyg med Jonas. Vi hade väl inte så mycket betyg att diskutera som vad vi kan göra för att jag ens ska få betyg. Vi gick igenom de uppgifter jag inte gjort och han gav mig alla papper till tre av de uppgifterna. Orsaksanalys, argumentation och chansen att välja mellan att skriva en essä eller göra ett hemprov om spårkhistoria. Sen ska jag göra nationella provet i vår med de som gör det då, vilket blir spännande eftersom jag får ett helt annat tema än det som var nu. Jag missade i och för sig både PA100 och ensemblen. Men första var just för att jag pratade med Jonas (och sen inte visste var alla var), och andra för att det var a vista prov vilket jag inte kände lockade så mycket då jag knappt vågar sjunga a vista för Katarina än mindre för Madde och Thomas när jag har pms och allt. Jag gick i alla fall på engelskan där det också var betygssnack. Jag fick alla papper jag behövde för att ta igen alla misade uppgifter av John och har nu gjort det i två kurser. Känns bra, mycket bra. Dock lite hemskt att högen med papper för bara två kurser är skrämmande tjock.
Efter skolan gick jag in till stan för att hoppa på bussen med Tove och Stina och bege oss för att titta på våran förhoppningsvis nya lägenhet. Vi kom dit alldeles för tidigt och gick ett varv runt huset för att se oss omkring. Det var ändå en rätt mysig gård tycker jag, och nära en kulle från vars topp man kunde se ut över älven och in mot stan. Perfekta stället för sommarmys! Väl inne i lägenheten blev vi alla tre så betagna att vi senare insåg att vi inte kommit ihåg att titta efter flera saker. Den var heeeeeelt underbar. Jättefina sovrum, med många fina garderober. Ett stort, öppet vardagsrum och ett riktigt fint kök/matrum med ljusblå skåpsdörrar. Jag kan lätt tänka mig bo där, och det kan både Stina och Tove med. Det finns dock två problem. 1, hur jag ska lösa den ekonomiska biten, och 2. Om vi får lägenheten alls. Vi stod på fjärde plats när vi var där men jag pratade med Tove rätt nyss och nu är vi på tredje! Och det är två dagar kvar.
Jag känner mig lite ful som inte pratat med mamma och pappa än, men jag vet inte, det känns bara så svårt. De känns som att de inte stöttar mig på samma sätt som Tove och Stinas föräldrar. Egentligen är de bara realistiska, men jag tycker de kan vara naiva och stötta mig istället. Det jobbiga är ju att de faktiskt inte kommer kunna hjälpa mig betala hyran, så jag klandrar dem inte. Imorgon ska jag ringa till socialtjänsten och be om att få komma in helst samma dag och kolla om det finns en chans att få socialbdrag tills jag får jobb om vi nu skulle få lägenheten. När jag har gjort det, och om jag får ett klartecken så ska jag prata med mamma och pappa om saken och då kan jag även gå med på att tacka ja till lägenheten. Men pengarna först, så måste det ju bli. Både Tove och Stina säger att de kan hjälpa mig betala om det verkligen kniper, men jag vet att de egentligen inte vill, och jag vill inte be dem heller. Det skulle kännas så sjuuukt jävla jobbigt. Dock räknade både jag och Tove ut att det skulle gå åt ca 4000kr/mån så det är ju inte JÄTTEmycket pengar. Men pengar som pengar om man inte har några alls.
Jag ska även ringa om både bostadsbidrag och inackrderingsbidrag.
Jag hoppas så sjuuuukt mycket att det går.
♥
Jag känner mig grymt duktig som tog mig upp i så god tid att jag både hann duscha, äta frukost och strosa runt lite innan jag gick förbi postlådan på väg till bussen. På svenskan fick vi fika, skriva utvärdering och prata betyg med Jonas. Vi hade väl inte så mycket betyg att diskutera som vad vi kan göra för att jag ens ska få betyg. Vi gick igenom de uppgifter jag inte gjort och han gav mig alla papper till tre av de uppgifterna. Orsaksanalys, argumentation och chansen att välja mellan att skriva en essä eller göra ett hemprov om spårkhistoria. Sen ska jag göra nationella provet i vår med de som gör det då, vilket blir spännande eftersom jag får ett helt annat tema än det som var nu. Jag missade i och för sig både PA100 och ensemblen. Men första var just för att jag pratade med Jonas (och sen inte visste var alla var), och andra för att det var a vista prov vilket jag inte kände lockade så mycket då jag knappt vågar sjunga a vista för Katarina än mindre för Madde och Thomas när jag har pms och allt. Jag gick i alla fall på engelskan där det också var betygssnack. Jag fick alla papper jag behövde för att ta igen alla misade uppgifter av John och har nu gjort det i två kurser. Känns bra, mycket bra. Dock lite hemskt att högen med papper för bara två kurser är skrämmande tjock.
Efter skolan gick jag in till stan för att hoppa på bussen med Tove och Stina och bege oss för att titta på våran förhoppningsvis nya lägenhet. Vi kom dit alldeles för tidigt och gick ett varv runt huset för att se oss omkring. Det var ändå en rätt mysig gård tycker jag, och nära en kulle från vars topp man kunde se ut över älven och in mot stan. Perfekta stället för sommarmys! Väl inne i lägenheten blev vi alla tre så betagna att vi senare insåg att vi inte kommit ihåg att titta efter flera saker. Den var heeeeeelt underbar. Jättefina sovrum, med många fina garderober. Ett stort, öppet vardagsrum och ett riktigt fint kök/matrum med ljusblå skåpsdörrar. Jag kan lätt tänka mig bo där, och det kan både Stina och Tove med. Det finns dock två problem. 1, hur jag ska lösa den ekonomiska biten, och 2. Om vi får lägenheten alls. Vi stod på fjärde plats när vi var där men jag pratade med Tove rätt nyss och nu är vi på tredje! Och det är två dagar kvar.
Jag känner mig lite ful som inte pratat med mamma och pappa än, men jag vet inte, det känns bara så svårt. De känns som att de inte stöttar mig på samma sätt som Tove och Stinas föräldrar. Egentligen är de bara realistiska, men jag tycker de kan vara naiva och stötta mig istället. Det jobbiga är ju att de faktiskt inte kommer kunna hjälpa mig betala hyran, så jag klandrar dem inte. Imorgon ska jag ringa till socialtjänsten och be om att få komma in helst samma dag och kolla om det finns en chans att få socialbdrag tills jag får jobb om vi nu skulle få lägenheten. När jag har gjort det, och om jag får ett klartecken så ska jag prata med mamma och pappa om saken och då kan jag även gå med på att tacka ja till lägenheten. Men pengarna först, så måste det ju bli. Både Tove och Stina säger att de kan hjälpa mig betala om det verkligen kniper, men jag vet att de egentligen inte vill, och jag vill inte be dem heller. Det skulle kännas så sjuuukt jävla jobbigt. Dock räknade både jag och Tove ut att det skulle gå åt ca 4000kr/mån så det är ju inte JÄTTEmycket pengar. Men pengar som pengar om man inte har några alls.
Jag ska även ringa om både bostadsbidrag och inackrderingsbidrag.
Jag hoppas så sjuuuukt mycket att det går.
♥
Kommentarer
Trackback
