Almost Pretty

Tove är så jäääävla jobbig ibland. Jag vill slå henne, men det är inte värt det för jag vet att hon kommer slå tillbaka. Båda måste alltid ha sista ordet oberoende på vem som började. Hon tycker att jag ska ringa till Rött och kolla om det är öppet, men jag tycker att hon ska göra det. Hon är även världens drygaste mot sina föräldrar, jag förstår inte att de inte dödar henne. Jesus, var har jag hittat henne egentlgen? Och varför i hela fridens jävla namn fortsätter jag att vara med henne! Surjävla pappa har hon också, jag hatar det här huset. Björn bara lyssnar på metal samtidig som han spelar CS och sjunger till helt annan musik. Enda jag gillar i det här huset är Sassa, hon är faktiskt riktigt snäll. Och deras godisskåp.

Det blir kul att träffa Johan ikväll, kommer bli skönt att slippa vara med Tove på egen hand. Jesus. Och hon kommer bara dryga hela kvällen.. åååh! Jag ångrar mig fan att jag gick med på att vara med henne. Jag borde ha åkt hem redan igår. Eller kräkts ner hela deras jäävla hus!
 
 
 
 
 (Jag hoppas att alla inser att jag bara driver. Inte om Johan kanske, han tycker jag om, men jag tycker faktiskt om Tove (plus familj) med. Ibland i alla fall)
♥