Äventyret fortsätter
Fy fasen vilken jävla hemlängtan jag har! Eller ja, det är väl inte hemlängtan egentligen, jag känner bara att jag inte alls trivs och allt är bara så jävla jobbigt! Om man kollar på annonsen nu så är den ändran sen jag sökte (och sen jag länkade den här på bloggen) och även om jobbet inte längre framstår som lika glamoröst som det gjorde från början så är det ändå långt ifrån sanningen. Det är riktig jävla slitgöra, vi jobbar från halv åtta på morgonen och går vanligtvis hem vid nio på kvällen, då har vi ca två timmars lunch mitt på dagen. Vi får inte äta middag förrän vi kommer hem vid halv tio-tiden på kvällen. De utlovade solbränna och ridning, och visst har jag blivit brun men den enda ridningen vi får är turerna och de är bara tråkiga. Turisterna är asdryga, vi travar typ tre meter och jag har hittills bara fått galoppera på två turer och det är också bara typ tre meter. Vissa hästar sparkar varandra och det händer flera gånger att de träffar turisterna istället - stressmoment. Flera hästar vill rulla i sanden - stressmoment. Vissa turister får inte stopp på sina hästar - stressmoment. Och för varje gång något händer så tänker jag bara på att jag kommer bli utskälld när jag kommer tillbaka till gården. Jag har grinat varje dag sen typ i onsdags och igår kunde jag inte sluta även fast jag försökte.
Visst kanske det kommer att ses som en rolig upplevelse om några veckor eller månader men just nu ångrar jag att jag for över huvud taget. Hela poängen med resan var ju att jag skulle göra något nytt,något roligt och spännande, men jag har ju mina ekonomiska problem, min ångest och min depression, planen var ju att komma bort från allt, inte att det skulle bli värre. Utgiften att ta mig hit skulle kännas som en fis i rymden. Nu känns det som att jag inte skulle kunna åka hem även om jag ville, jag har ju inga pengar att betala resan hem med. Och jag kan inte sluta jobba för då har jag ingenstans att bo och får inga pengar för mat.
Jag vill inte vilja att åka hem, men just nu känns det bara totalt meningslöst att vara här. Jag såg fram emot det är här jättemyket, tänkte att det skulle bli ett äventyr, att jag skulle få uppleva Grekland och bada i havet varje dag. Jag doppade mig i havet samma dag som jag kom, jag badade i poolen på måndagen när jag hade min lediga dag och så har jag badat idag, min andra lediga dag. Alla andra dagar står jag i solen och mockar skit, skurar foderhinkar, svettas som ett jävla as och längtar hem. Dessutom har jag ordentliga skavsår på insidan av låren och blåsor under fötterna som gör att jag knappt kan gå. Jag har knappt hunnit plocka upp kameran.
Faktumet att jag knappt kan gå blir också ett stressmoment på jobbet, jag känner mig dum för att det känns som att jag inte jobbar lika fort som alla andra och då får jag dåligt samvete och ännu mer ångest. När jag stod och fyllde på vattenhinkar och grinade som mest igår tror jag att någon berättade det för Linda för hon kom och pratade med mig. Hon var såklart snäll men hon tyckte att jag skulle ge det en vecka till, för första veckan kan såklart vara väldigt jobbig och sen när man vänjer sig blir det roligare. Jag vet dock inte om jag tror på det. Kanske blir det mindre jobbigt men jag kan inte se att det blir roligare, jag menar, rent objektivt sett så är det ju inte ett roligt jobb. Jag vet att det är hårt att jobba med hästar, särskilt så många, men det känns inte ens lite kul. Vi får som inget för det, den enda ridningen vi får är ju turerna med turisterna men de är bara tråkiga.
Jag vill såklart ge det en vecka till, för om det är lättare efter vecka två så är det ju till och med bara halva tiden kvar efter det, men bara tanken på att behöva kliva upp imorgon och börja om med skiten igen gör mig ledsen. Jag ser inte fram emot det det minsta. Men jag vill inte ge upp heller, det skulle kännas som ett misslyckande. Särskilt när jag har skrivit om det här, berättat om det för folk, och varit så jävla peppad. Jag vill inte åka hem men jag vill inte stanna heller.
Som grädde på moset så hade jag inte ens råd att hämta ut nya mediciner innan jag for så jag måste medvetet hoppa över dem vissa dagar för att de ska räcka tills jag kommer hem. Och jag tappde bort mina hörlurar i måndags.
