Almost Pretty

Livet rullar på, men det är inte alltid så lätt. Jag har ett jobb som jag älskar och jag mår i allmänhet väldigt bra om man jämför med för ett år sen, men nu kommer hösten och jag bråkar fortfarande med Försäkringskassan så jag mår egentligen mycket sämre än jag gjorde för någon månad sen. De godkände inte min sjukkperiod för höstterminen -12 och därför är jag återbetalningsskyldig till CSN för den perioden, jag måste betala tillbaka ca 41.000kr och det är ju i princip omöjligt. Jag överklagade FKs beslut men de ändrade det inte, de motsade dock sig själv och jag kommer att ta kontakt med Justitiekanslern och se om man kan få det ändrat ändå. FKs ursäkter är väldigt dåliga och jag hoppas verkligen att jag kan få dem att ändra beslutet, men det ser mörkt ut. Det tär på mig psykiskt väldigt mycket och orken att fixa det finns egentligen inte, men jag ska göra mitt bästa, för jag förtjänar att få perioden godkänd, så är det bara.

Jobbet då.. Det rullar på bra och jag trivs som sagt väldigt bra. Jag har hittat en tjej som jag kan sammåka med så från tre veckor tillbaka behöver jag inte längre cykla/åka buss och det känns sååå skönt! Förra veckan när jag jobbade eftermiddag försov jag mig tre dagar i rad och hade det inte varit för Lisa (som jag samåker med) så hade jag säkert missat någon dag då. Jag har faktiskt inte varit borta än enda dag än så länge och det känns väldigt skönt! Min tid på Volvo är dock begränsad, från början vägrade jag inse det men det känns mer och mer allt eftersom tiden går. Tydligen så var det från början planerat att treskiftet bara skulle pågå till 20e december och som det ser ut nu blir det ingen ändring på det vilket betyder att jag måste sluta efter det. Jag fick ju jobb enbart för att de skulle gå upp i treskift så när de går tillbaka till tvåskift finns det som ingen plats för mig längre. Det känns jättetråkigt då jag verkligen trivs jättebra på Volvo och jobbet passar mig som handen i handsken, visst kan orderingången stiga eller ligga kvar på en jämn nivå om det går dåligt fram till 20/12 men som det rullat på de senaste veckorna så känns det inte så lovande. Drömmen är ju att de behöver någon som stannar även när de övergår till tvåskift och att man har ett litet överläge som tjej men ja.. Allt kan hända. Fick jag bestämma skulle jag lätt kunna bli en sån som jobbar på Volvo en halv livstid!

Annars då? Jo jag rider ju när jag inte jobbar och det går för det mesta väldigt bra! Jag har ridit Mageno några gånger på söndagarna och i dressyren har det gått förvånansvärt bra. Han är ju lite vinglig och krånglig i dressyren och när vi jobbat med skänkelvikningar och öppna i trav och galopp så kan man inte ha så höga förväntningar så jag har varit nöjd. Sen fick jag även rida honom för Lennart Lindelöw som är A-tränare i hoppning och det gick hur bra som helst! När träningen ägde rum förra helgen så var det första gången jag hoppade med Mageno på nästan tio månader och han har blivit lite annorlunda sen dess men jag var riktigt nöjd! Dagen efter var det hoppning i kombigruppen också men vi hade vikarie och det gick inte alls lika bra. Dock var inte motivationen på topp heller då vikarien kändes oengagerad. Men men, bättre lycka imorgon!

På tisdagar har jag ridit Nix och för några veckor sen hade vi en helt klockren lektion! Veckan efter det var det teori och sen jobbade jag så jag var tillbaka i tisdags igen och då gick det inte alls lika bra som tidigare. Jag tror inte Nix var på topp och det var inte jag heller, sen var jag inte på honom ordentligt när vi värde upp så vi låg som lite mittemellan hela lektionen. På tisdag har vi banhoppning i hela ridhuset och jag ska se till att engagera mig mer i uppvärmningen så att det går bättre. För det kan ju gå väldigt bra, det vet jag ju nu.

Nej nu ska jag återgå till att titta på hockey men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera!

♥