She can be scared to death?

Tiden tickar på och ångesten stiger. Långsamt, och egentligen ganska obetydligt, men det känns riktigt surt att mina dagar på Volvo är begränsade. Jag trivs så himla bra! Jobbet är kanske lite enformigt men det är också lite meditativt att göra i princip samma sak om och om igen, haha. Dessutom är det onekligen väääldigt bra betalt! Haha. Men men, sex veckor och fyra dagar kvar, det är inte helt fel.
Denna vecka jobbar jag natt så jag blir upphämtad av Lisa om 2½ timme och jag borde egentligen sova lite nu. Sov bara sex timmar inatt, och även om det inte är jättelite så känns det alltid lite värre när det är på natten, man blir så lätt trött eftersom kroppen inte riktigt förstår varför man ska vara vaken den tiden på dygnet, haha. Igår (idag..) hade jag rondering och gjorde därför väldigt lite, det hade varit skönt att ha det igen inatt! Haha. Nä men jag hinner nog sova lite innan jag åker, det jag egentligen oroar mig för är att försova mig. Folk tror att det är omöjligt, men är man jag så är det helt klart inte så, haha.
Utanför jobbet då.. Jag gör som vanligt inte särskilt mycket förutom ridningen på fritiden men det är inte helt fel det heller. I tisdags förra veckan fick jag rida Mageno i hoppgruppen och det gick riktigt bra på slutet men jag red dock väldigt dåligt i början. Jag ser fram emot att rida honom igen men det kommer tyvärr dröja ett tag... Imorgon är det ingen ridning för det är teorivecka nu, nästa vecka jobbar jag natt och veckan efter det vanlig teori. Men om tre veckor! Då jäklar! Haha. Jag har fått tillbaka lite självförtroende av Nix och det jag lärt mig på honom kommer till god användning när jag rider Mageno. Åh, han är så fin, lillskrutten!
Förra söndagen var det även klubbdressyrtävling och jag var med och red LB:1 med Fabian. Han var tyvärr väldigt spänd och resten av den dagen var jag sjukt missnöjd, men dagen efter kändes 54,89% inte jättedåligt faktiskt. Det kan i och för sig bero på att jag red dressyr på honom på kvällen också och då gick det mycket bättre, haha. Rebecka sa något om att jag kanske också varit spänd men jag sa att nej det hade jag inte varit. Sen tänkte jag dock efter lite och insåg att jag inte var nervös men jag kan nog mycket väl ha varit spänd! Så jag hoppas det blir en till klubbis snart så att jag får prova igen. Förra hösten gick det jättedåligt med Fabian och sen bytte jag till Aria och så gick det skitdåligt med henne också. När jag red Aria red någon annan Fabian med bra resultat och nu när jag red Fabian så red någon annan Aria med bra resultat.. Det är sjukt irriterande, men det måste ju alltså bero på mig. Inte att jag är dåligt på att rida, men jag kanske inte är nervös för att jag överfört nervositeten till hästen? Jag vet inte, men jag vill inte bara ge upp heller. Fabian kan, Aria kan, varför kan de inte tillsammans med mig? Nu är det i och för sig snart jul så jag tror inte det blir något mer tillfälle innan dess, men med lite tur så blir det av ganska tidigt nästa år!
Nej nu måste jag gå och sova, jag hinner ändå sova typ två timmar om jag vill!
Printscreen från programridningen med Fabian förra hösten. (Sämst skänkel, I know)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback