Almost Pretty

Hej och hå, gårdagen var lååång. Vid niotiden promenerade jag ner till Linnéa för att det var dags att åka ut till Surf och tävla! Det var snorjävla varmt ute så man dog i princip efter bara några minuter i solen, haha. Det var i alla fall fullt ös som gällde, hela poängen med tävlingen var att få träna så alla tävlingshinder kom fram! Vattenmatta, mur, plank, grindar, sponsorhinder (Bostaden och Djurmagasinet), flashiga bommar och riktiga infångare. Jag visste att Aria skulle reagera på en hel del hinder, men att hon skulle stanna på exakt alla hinder trodde jag faktiskt inte.

Hon var lite spänd redan när vi red fram, men så länge hade hon en del vänner på plats i alla fall, men eftersom de startade i 80cm och jag i 90cm så försvann de ju en och en och till sist var det bara vi och några privat hästar. Redan på framhoppningen fick jag känna av hennes nerver ordentligt när hon tvekade även på det lilla hindret, och när vi skulle börja hoppa räcket och oxern fick vi massor med stopp. Men när hon väl tagit sig över varje hinder gick det mycket bättre att ta det igen så inför banan trodde jag faktiskt att hon kände sig lite bättre men ack så fel jag hade. Eftersom vi var först ut i 90cm hann vi titta på alla hinder innan vi startade, men redan på första hindret som var ett enkelt stigsprång med vanliga bommar fick vi stopp och så fortsatte vi genom resten av banan. Hon stannade alltså en eller två gånger på ALLA åtta hinder, även de vanliga och de som hon hoppat så sent som i tisdags. (Det var upplagt så att även om man blev utesluten så skulle man få hoppa hela banan).

Under själva ritten blev jag jätteirriterad över att hon fjantade sig så mycket på även de vanliga hindrena, för när hon stannat och sen väl hoppade hoppade hon alltid jättefint, inte alls stressad och supersnabb med benen på grund av läskiga hinder, men det var som att hon var tvungen att kolla så att det inte var något farligt på/efter hindret innan hon kunde hoppa det och ja.. Det är väl inte mer än att gilla läget, Aria har otroliga egenskaper men hon har inte psyket för att vara tävlingshäst. Dock tror jag att Ulrika (som jag pratade med efter ritten) hade helt rätt, om vi fått starta två gånger så hade det gått super andra gången! Minette och Skilla blev uteslutna i första klassen och vann andra, så ja.

Efter tävlingen så var jag ändå lite nöjd, hon hade ju ändå ställt upp och hoppat även om hon behövde lite tid på sig, och alla språng utom ett var jättefina och avslappnade, men Aria är helt klart inte en tävlingshäst, inte i hoppning i alla fall. Jag kommer ju tävla henne i dressyr i Juni och det kommer väl inte gå toppen heller eftersom hon är så sällskapssjuk av sig, men man får ju inte stopp på dressyrbanan på samma sätt som man får i hoppning så vi hoppas att det går bättre då! I allmänhet känns det ju verkligen skittråkigt, jag är väldigt kär i Aria som häst, men jag tycker ju om att hoppa och att tävla, och om det skulle bli en till hopptävling till hösten vill man ju gärna ha en ärlig chans att faktiskt ta sig runt banan. Men byta häst? Jag har ju varit inne på att jag gärna skulle rida tex Mageno, men samtidigt vill jag inte sluta rida Aria. Just på tävlingsbanan igår hade det säkert gått mycket bättre om jag ridit kanske Fabian, Alita eller Mageno och jag tycker ju om alla de tre, men jag vill ju gärna rida hästen jag ska tävla på lektion också, och jag vill ju inte sluta rida Aria! Jaja, det är bara några veckor kvar på vårterminen och jag kommer nog få rida henne terminen ut, men till hösten får vi väl se hur det blir. Jag kommer automatiskt bli avis på den som ev rider Aria istället för mig, haha, man samtidigt vill jag som sagt gärna tävla när tillfälle ges och det vill inte riktigt hon.

 

Idag var det uteritt och jag var först uppskriven på Aria men det byttes och jag fick rida Kate istället! Det var en ganska törftig uteritt dock, väldigt lite galopp och till och med mindre trav än det brukar vara men jag var alldeles slut i alla mina ridmuskler så det gjorde inte så mycket, haha. Redan när vi började skritta kände jag av det i ryggen och när vi travade kände jag av mina vader när jag red lätt. Galoppen var en favorit både för mig och Kate, jag behövde inte ens ta en fattning, jag bara smackade och hon rivstartade som en riktigt liten tävlingsponny, hahaha! Hon tyckte det väl väldigt kul i alla fall, och jag behövde inte anstränga mig så mycket så det var skönt. Vi traskade även igenom vatten utan promlem och jag var riktigt stolt över lillflickan!

 

Igår tittade jag även såklart på både hockey och Eurovision Song Contest, och nu tittar jag på hockey igen och det är väldigt spännande så jag måste koncentrera mig på det nu, haha.

♥