Almost Pretty

Vilken fantastiskt underbar hoppträning det var ikväll! Troligen en av mina bästa hopplektioner någonsin om jag ska vara ärlig. Aria visade upp sin bästa sida och skötte sig så otroligt fint att jag knappt kunde fatta att det var samma häst som stannat för ingenting så många gånger under våren. Allt gick helt strålande och känslan lektionen igenom var lätt den bästa på hela terminen! När vi hoppade ute i söndags såg hon en hel del spöken och tvekade lite vid två tillfällen men nu var hon på topp och betedde sig som den hoppstjärna hon egentligen är - helt obrydd över omgivningen och inga hinder tänkte bita henne idag!

Vi började med att hoppa fram på ett räcke i trav två gånger, första gången gick det lite långsamt men sen fattade hon att det var hoppning på gång så andra gången hade hon mycket bättre bjudning! I galoppen taxerade hon fint och när vi skulle hoppa bana (ca 70cm) var vi först ut och allt gick som på räls! När vi skulle hoppa andra vändan fick vi hoppa lite högre (ca 80-100cm) och även här gick hon som en klocka, vi hade ett litet mittemellanläge på ett hinder men bortsett från det hoppade hon som att hon aldrig gjort något annat!

Efter att båda rundorna var avklarade kunde jag inte låta bli att fråga Emmeli om jag inte kunde få hoppa ett språng som var lite högre, just eftersom det gått så bra hela lektionen, så hon höjde den fristående oxern till 110cm och vi seglade över som om det bara varit en bom på marken! Allt har verkligen fallit på plats nu efter hela terminen, allt Emmeli har sagt åt mig har sjunkit in och fastnat så alla saker jag ska tänka på hände av sig själv. Sitsen, handen, skänkarna, drivet, tanken.. ja allt! Och med tanke på alla oroligheter som flöt runt i huvudet på den lektion vi skulle träna på lång anridning tidigare i år så har jag verkligen utvecklats! När vi hoppade den fristående oxern på slutet kände jag inget tvivel, Aria bjöd fint och avsprångspunken var som ett skolexemplar! Det märks hur mycket man lär sig när man får rida samma häst så pass mycket, innan denna termin har jag egentligen aldrig tänkt på anridning utan bara ridit och hoppats på det bästa, hahaha. Nu vet jag hur långt Aria kommer på ett galoppsprång och jag kan rida henne ordentligt mot hindren.

Jag är så otroligt nöjd med dagens lektion och jag är nu tio gånger mer kär i henne än jag var innan jag kom till stallet, hahaha. Nu vill jag definitivt inte byta häst till hösten! Om jag var rik hade jag rent av velat köpa henne! Dock är såklart hennes bristande tävlingsnerver ingen hit, men nästa vecka får vi prova hur det går med Equanimity på dressyrtävlingen, om och det fungerar bra har jag ju 9 doser kvar till senare tävlingar! Hahaha.

♥