Almost Pretty

Hästar alltså. Ibland blir jag nästan förvånad över hur mycket man bryr sig, men jag antar att det blir så när de är de närmsta man kommer en riktigt underbar relation utöver familjen när man inte har en pojke att kramas med, haha. Nej men skämt åsido. I hoppgruppen har jag ju hoppat Kate sen terminen började och förra tisdagen berättade Elisabeth att en Klubbtävling eventuellt skulle bli av under teoriveckan och att hon ville att vi skulle vara med. Nu är det bestämt att tävlingen blir av, proppen har kommit upp på tävlingsdatabasen och allt, och jag längtar som tusan till nästa tisdag för att diskutera detaljerna för eventuellt deltagande. Jag är superpeppad, jag vill hoppa i alla fyra klasser, haha. Så på den fronten är allt fint och trevligt.

I måndags följde jag med en tjej vid namn Nina ut till Innertavle där hon har sin häst Minnesota uppstallad. Hon är ett 5årigt sto på ca 170cm, toksöt och väldigt rolig att rida! Hon var dock ett riktigt krutpaket just den dagen efter två lugna dagar innan så det var mycket häst att hålla koll på, haha. Vi sa i alla fall att jag ska följa med ut igen och rida henne när hon inte nödvändigtvis är så övertaggad och det ser jag väldigt mycket fram emot! Hon var som sagt väldigt rolig att rida och hon är väldigt välutbildad ändå, men såklart en unghäst så det kommer inte vara några timmeslånga stenhårda dressyrpass aktuella. Nina tävlar henne själv i hoppning så det kommer vara dressyr/uteritt som blir min lott om jag skulle bli medryttare. Jag hoppas faktiskt att det blir av! God knows I need it. And why? Here's why..

Jag är inte längre medryttare på Ra. Det känns otroligt tråkigt, ska jag vara helt ärlig så grät jag faktiskt en skvätt med Susanne meddelade det. Han är en otroligt gosig häst med ett hjärta av guld. Han kom fram till mig när jag skulle hämtade honom i hagen och han lät mig gosa med honom i boxen. Jag brukade klia honom under halsen efter ett svettigt ridpass och man såg verkligen hur han njöt! Åh, med honom behövde man ingen prins på en ädel , han var två i en helt enkelt. Jaja, jag vinner väl ingenting på att älta över det här, men jag måste erkänna att det kniper obehagligt i magen när jag tänker på honom. Det känns så overkligt på något sätt..

Åh, nu måste jag ge mig, om jag fortsätter tänka på detta kommer jag inte kunna somna ikväll. Jag får försöka fokusera på Sotan istället för det kan nog bli en väldigt fin relation där! Inte bara hästen utan också Nina är väldigt trevlig så det kommer vara riktigt roligt att hjälpa henne på ev. tävlingar. Och jag vet att jag går händelserna väldigt långt i förväg, men jag måste erkänna att jag hoppas att jag kanske kan få ställa upp på någon klubbdressyr med henne i vår. Nina kommer säkert att vilja tävla henne själv i dressyr också, men just nu ligger deras fokus på hoppningen - därav mina förhoppningar!

 

Jaja, nu ska jag som sagt ge mig. Det är dags att ändra designen nu antar jag, headern är ju inte längre aktuell..

♥