It takes a fool to remain sane

Åh jag är så trött att jag egentligen inte orkar blogga. Men en snabb sumering av dagen i alla fall. Jag kunde som vanligt inte somna igår men efter fem timmar var jag tvungen att kliva upp för vi skulle minsann åka söder ut idag! Pappa körde till Ö-vik där han hälsade på sin syster och mamma medan jag och Fanny fortsatte ner till ett ställe utanför Härnösand.
Katten som nu fått namnet Cookies var jätteskygg och var rent av rädd för oss när vi var hemma hos hon som tagit hanf om Cookies, i bilen låg hon helt stilla i buren och jamade inte en enda gång. Nu ligger hon under sängen och jag tror inte hon var ut ens när jag var i stallet. Dock lär hon ju flytta på sig när jag går och lägger mig. Hon ska få ta sin tid att vara där hon vill och hålla sig undan så länga hon behöver, hon är så otroligt overkligt söt att det inte gör något! Man kan inte annat än unna henne allt, hahaha.
Ridningen idag var riktig hårdträning. Jag fick Nix igen och med mina klena ben, Wendy-vana och låga energi gick det som det gick. Vi hade vikare, Elisabeth Andersson som är C-tränare, och hon jobbade oss både i trav och galopp innan vi började hoppa. Först hoppade vi ett räcke med galoppbom före och efter, det två första gångerna blev det lite knas för att jag höll för hårt, men tredje gick bara fint. Sen la vi till en två-kombination med ett galoppsprång mellan två räcken. När vi vände på det och började med kombinationen så fick jag lägga extra volter på kortsidan (det skulle vara en på varje kortsida varje gång) för att vi kom in lite tokigt på hindret. Sista gången kom vi fel så mycket och både jag och Nix var så trötta att vi slutade på ett väldigt lågt hinder istället för att bara rida utanför gång på gång. Det var en rolig och nyttig lektion, jag önskar bara att jag haft lite mer enegri, det hade behövts.
Räcket med galoppbommar kom upp till 85cm som mest för mig (när det sänktes igen hade det egentligen hjöts innan) och utsprånget ur kombinationen sista gången låg på 1,05m! Det kändes roligt att det ändå gick så pass lätt även fast jag vid det laget redan kände mig halvdöd, hahaha.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback