And that Eureka moment hits you like a cop car

Nu har bloggen legat nere i lite över en vecka, och det har väl egentligen inte varit meningen, det är bara det att jag förväntar mig för mycket av mig själv och då orkar jag helt enkelt inte. Förre helgen hade jag massa trevligheter för mig men eftersom jag inte skrev på flera dagar blev det så himla mycket att berätta så det blev bara jobbigt. Men ja, jag for på fest med Anette, My och deras kompisar, tävlade på Hippo med Lord Wilhelm (0+4 fel - årets bästa resultat) drog på en second hand-shoppingrunda med systrarna och hittade då bl.a en ny jacka och en vågtång från 80-/90-talet och for på julfika hemma hos Fia och Oskar.
Efter det spenderade jag julafton hemma hos pappa med film, god mat och julklappsspel. Juldagen bjöd på många kära återseenden på Scharinska som var jättetrevligt. Onsdag och torsdag var ganska sega, i fredags gjorde jag mig av med mina möbler och fick Fias gamla säng, soffa och piano. Lördagen bjöd återigen på utgång och gårdagen var bara en seg dag, men jag var faktiskt en sväng på stan med Nina.
Idag är det nyårsafton och det känns egentligen bara jobbigt. Alla har så höga förväntningar, som om den här kvällen på något sett är magiskt, men för mig är det egentligen sämre än alla andra festkvällar. För till skillnad från en vanlig festkväll så har alla så många olika planer att det är helt omöjligt att få ihop alla på samma ställe, och så MÅSTE man ju ha så sjukt förbannat jävla roligt! Det är inte okej att inte ha roligt! Sjukt jobbigt bara tycker jag.
Anthon ska till Ålidhem, Victor och Adam ska vara på Teg, Tove ska äta middag hos Amanda och Nina ska vara hemma hos Stefan. Själv är jag bjuden till både Lärkträdet och min syster, två fester som säkert är jättetrevliga också, men jag har sagt till Nina att jag ska följa med henne. Visst, det kan absolut bli trevligt, det är inte det, utan det jobbiga är ju att jag vill vara med de andra också. Ni ser! Nyår suger!
Sen är jag helt klart extra bitter för att jag är sjuk och inte orkar tagga upp. Inte än i alla fall. Jag råkade sova till klockan två och känner mig alldeles mosig i huvudet. Kanske att man ska äta lite mat och bara gå och lägga sig igen, haha. Det skulle faktiskt vara väldigt skönt att bara typ ligga och titta på film, men det känns faktiskt onödigt överdrivet anti, för även om det är en överhypad högtid så vill jag ju gärna vara med mina vänner om de ändå hittar på något, haha.
Jag och Lord Wilhelm på framhoppningen
 
(Finaste Anette var med och fotade och filmade)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback