Jesus, nu ärtvå av tre dagar avverkade på Umeå Open och jag är redan helt mör. De fem gånger jag har varit där tidigare har jag bara gått fedag och lördag och aldrig torsdag, och jag känner ändå att det är lite skönt. I år hade det dock varit rät puckat att inte gå torsdagen eftersom jag ändå hade fotopasset.
Igår tog jag så mycket bilder på Mando Diao och Perishers att min kamera nästan blev helt full! Jag fick gå runt och rensa bilder under kvällen för att kunna ta fler, så när Caesars spelade tog utrymmet slut innan konserten, men det gjorde egentligen inte så mycket eftersom jag ändå inte lyssnar på dem så mycket.
Det var jävligt nice igår ändå. Jag hade ju tillåtelse att stå hela Perishers spelningen, men ingen annan, men jag stod hela Mando och Caesars ändå för det var ingen som sa åt mig att gå. Sjukt värt! Men det värsta var ändå Perishers spelningen då jag troligen var en av de som sjöng med i flest låtar, och jag har aldrig sett någon fotograf sjunga med förut, hahaha. Jag menar, de flesta fotografer står ju bara där för att fota, det gjorde såklart jag också, men jag stannade ju hela för att jag ville se hela. Värdaste kanske.

Jag tycker jag lyckades få en rätt fin bild på sångaren i Caesars, vad säger ni?

Yes yes, nu blir det allt lyssna på Perishers hela dagen och tagga inför ikväll! Tror nog att jag ska lägga till Mando Diao i spellistan också, och tagga dem också. Fyfan vad jag älskar Umeå Open! Även om det inte alla år är jättebra band så är det alltid stämning och det är för mig en tradition. Jag har varit på Open de senaste sex åren samt på soundchecken på allra första Umeå Open som egentligen inte var UO men starten till det: P3 Popstad 1997. Om jag flyttar någon annanstans i Sverige när jag går ut skolan ska jag komma hem till Open varje år, haha. Om jag flyttar utomlands ska jag göra mitt bsta att vara här, men det kanske inte känns lika viktigt då. Det kanska det inte kommer göra hur som helst, men just nu gör det det.

Första kvällen är avverkad och den var ändå väldigt trevlig! Inte så där supermärkvärdig, men hallå, jag kom dit efter nio och åkte hem halv tolv. Det låter lamt jag vet, men sista bussen går då, och jag hade ingen annan skjuts. Det blev inget supande men det gör inget, jag är ändå helt utslagen efter Toves fest igår. Toves fest som förövrigt var GALET kul! Skönaste blandningen av goa människor, mina två skitbra partyblandskivor, alkohol och cigaretter. Det var bara fint och bra och skönt och bra och fint. Det borde göras om, helt klart!

Imorgon ska jag träffa Thomas i Perishers för att få mitt specialpass, och sen ska jag se om de vid pressbordet kan hjälpa mig med att lösa hema Marit och Johnossi grejen. (Båda har sagt att jag får fota hela spelningen, men de sa det bara till mig, de har som inte styrt upp något). Om jag visar upp mailen kanske det löser sig. Men jag taggar Perishers till 1000! Jag älskar dem. Åh, och Olas underbaraste underbara röst. Det är så att man smälter! I Idun är det även bättre plats än på Äpplet, där rymdes man knappt, och man satt typ på golvet.

Hipp hurra, Greek har kommit igång igen! Och Skins rullar på. Jag är alltså inte helt utan tv-serier även om det är många som har uppehåll, plus att det är många jag har tittat på bara för att jag inte har något bättre för mig. Typ Life As We Know It, en rätt dålig serie som jag tittade på i brist på annat. Snart kommer andra serier även igång, och det känns bra. Det är tyvärr flera som dock inte har något utsatt datum ännu. Men men, meningen är väl att man ska ha ett liv som är viktigare än bara tv-serier. Jaje.

I fredags satt jag och min syster och drack follebärs hos våran kusin, vi skulle egentligen ut sen, men när vi kom ut två timmar senare än planerat gick det i stöpet. Ändå en mysig kväll, ja. Igår var det fest hos Katja, helt galet mysigt! Drack goaste cidern och var go och glad. Imorgon ska Tove ha fest och nu när jag är 18 kan jag skicka iväg min storasyster till systemet helt utan problem! På torsdag börjar Umeå Open och första kvällen ska jag supa och dansa! Fredag och lördag kommer jag troligen ta det lite lugnt med drickandet, jag måste ju faktiskt utnytja mitt fotopass till fullo, vilket kan bli lite svårare om jag är ett fyllo. Men lite alkohol har väl ingen dött av?! Tjoho för den.

Snacka om påsklovshålligång!

Jag är så seg och mör att jag skulle somna direkt om jag gick och la mig nu! Men det är som ändå en skön mörhet. Vi for hem från Katja så att jag var hemma vid fyra, och när jag kom hem gick jag ändå inte och la mig på en gång. Lite korkat kanske? Ja. Hur som helst så sov jag så länge jag bara kunde för att sen dra iväg till Iksu spa med mamma, Fia och Fanny. Det var helt galet mysigt och bra och trevligt och allt! Jag fick en 30 minuters ansiktsbehandling som var så galet skönt! Och jag höll p åatt somna under det varma täcket.
Vi flöt runt i polen, och satt i varma pölen (jättevarm var den! Jätteskönt) och åt salladsbuffé och bastade. Till sist var jag nästan snurrig av all värme och underbarhet. När jag kom hem hade jag typ tappat min motoriska förmåga och lyckades hugga mig i fingret med en kniv, hälla upp juice men missa glaset, och misslyckas med att svälja normalt. Men det var en galet fin och bra och skön dag!

Nu har Fanny åkt hem till Lund, känns lite trist, men men. Dels så ska jag ner till Malmö om två och en halv vecka, och sen så slutar Fanny typ i maj nån gång så då kommer hon väl hem igen! Fia är här i alla fall. Hon kom igårmorse och stannar till på lördagkväll. Tyvärr kommer jag inte träffa henne så mycket, eller jo.. Vi har planer bde för torsdag och fredag dag, men på kvällen ska jag härja vilt med mitt fotopass på Umeå Open medan Fia troligen får vara barnvakt, haha.

TAGGA UMEÅ OPEN!

YES! Jag är hos Katja på fest, och när man är på fest hos Katja kan det inte vara annatän roligt! Vi är bara typ nio pers, men det är galet fint ändå! Det är jag, Katja, Stina, Julia, Victor, Tove, Per, Adam och Daniel. Jag älskar dem alla (även om jag inte direkt känner Bacillmannen (Adam)) mest Katja för hon är så sjukt fin och bäst och jag älskar henne! En gång i tiden hängde vi ALLTID sen gled vi ifrån varandra, men nu har vi hittat varandra igen, och nu kommer vi vara speciella vänner för all framtid!

Förörvrigt är Bacardi Breezer Watermelon gaaaaaalet god!!

Nu är vårat internet äntligen fixat! Och nog var det på tiden, jojo, som det var förut - det var outhärdligt! Värre än telefonuppkoppling. Mycket värre! Dels var det fruktansvärt segt, det tog hundra år att ladda sidor, och i många fall gav det bara upp och sa "sidan kunde inte visas". Det värsta var när jag skulle ladda upp bilder! En gång i tiden kunde jag ladda upp hur stora bilder som helst, sen började resan neråt och jag var tvungen att förminska mina bilder så de var lika stora som de sedan skulle visas. Men nu de senaste månaderna har jag inte ens kunnat göra det, och då pratar vi ändå om små bilder! På bilddagboken.se är de typ 10x14 cm vilket är pyttelitet, och inte ens det gick! Men nu jävlar! Nu ska min blogg bli lite intressantare! (Bara för att jag säger så kommer jag naturligtvis inte på något att ladda upp, haha). Jag ska i alla fall ladda upp en bild på mig själv, det känns som om det vore på tiden!

Jag tycker så synd om Dukes just nu! Pappa pratade med dem i telefon för ett par dagar sen, och då fick vi höra att deras promoter har i princip lurat dem. Promotern har inte affischerat eller annonserat om deras turné, och inte sålt några biljetter. Vilket ass! Nu har de ställt in 70% av turnén. Jävligt jobbigt alltså. Jesus.

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag är helt tom (förutom på snor, det har jag så det räcker och blir över).

Jag var jätteduktig, igår innan jag gick och la mig satte jag mig ner och skrev engeslka talet som egentligen skulle varit klart i höstas. Men det är i alla fall min fjärde läxa jag faktiskt gjort! Det tog mig bara en timme även, helt sjukt skönt. Jag bytte dock ämne, men skitsamma.

Jag ska försöka styra upp allt nu under lovet, för tanken på att gå om är alldeles för realistisk och motbjudande.

Ska jag vara helt ärlig vet jag inte varför, jag vill bara ingenting. Och att sitta hemma när man inte vill på en lördagkväll suger anus. Allt känns baar fel och jobbigt och inget lockar eller känns roligt. Jag känner inte någon glädje i att min syster är hemma, men det är inte så konstigt eftersom hon sitter som nån jävla enstöring och fyller sin iPod med musik. Och pappa och Marlene sitter i vardagsrummet så man kan inte döda sig själv med tvn, och jag orkar inte läsa för det har jag redan gjort hela kvällen. Jag vill egentligen inte sitta här heller för jag är sjukt rastlös, men i brist på annat. Jag blir nästan sugen på att knäppa upp en cider som syster köpte till mig från systemet och dricka den i min ensamhet. Ja det är så sorgligt. Men jag kommer inte göra det, så helt åt helvete är jag väl inte. Vi kan väl i alla fall låtsas?

Nu sitter jag och lyssnar på My Chemical Romance för inget annat känns tilltalande. Men My Chem är faktiskt bra, ifall man bortser från att de är så extremt äckligt fjortishypade. Men det får man leva med. De tycker ändå att Welcome To The Black Parade är den bästa låten så de får väl hållas. Själv kan jag faktiskt inte uttala vilken som är bäst eftersom det var ett bra tag sen jag lyssnade på dem, men jag drar väl till med en gammal goding: This Is Not A Fashion Statement, It's A Deathwish. Den är fin.

Förlåt att jag inte skrivit på några dagar, men eftersom det inte är någon som läse min blogg så spelar det väl egentligen ingen roll. Jag kännerm ig nästan patetisk som bloggar över huvud taget, för det finns ingen som kunde bry sig mindre om min blogg. Det är en hel hög med människor som sägs vara mina vänner som inet alltid verkar bry sig så hårt om mig utöver min blogg heller. Men är man ful, äcklig, ointressant och är en sån där fånig patetisk människa som säger att den inte klarar av sitt eget liv som om det endast vore ett rop för uppmärksamhet så får man väl skylla sig själv. Har folk den bilden av mig finns det inte mycket man kan göra åt saken. Jag kan inte säga till någon att det inte är så, för då skulle de tro att jag säger att det inte är så bara för att det faktiskt är det.

Jag har alltid haft en förmåga att tycka om mig själv, men när allt känns åt helvete och ingen ens pratar med en börjar man ju tvivla. Jag menar, jag kräver inte mycket uppmärksamhet, men när ingen bryr sig kan man inte vara mycket att ha?

Nu vill jag bara gråta och hoppas på att någon kommer och räddar mig, men det kommer såklart inte hända. Det gör det aldrig. Jag gråter alltid i min ensamhet.

Eftersom jag är hemma rätt mycket nu för tiden har jag lärt mig att det inte är någon vits att svara i hemtelefonen om det ringer för det är bara telefonförsäljare. Om det är någon som faktiskt vill just mig något kan den ringa på min mobil. När folk väl ringer på min telefon är det inte alltid jag svarar ändå. Det var någon som ringde nyss från ett hemtelefonnummer som började med 16, och alla telefonnummer på min skola börjar med 16 så jag lät bli att svara. Jag borde inte låta bli att svara, men när jag börjat göra det får jag nästan lite ångest när någon ringer senare och förmår mig inte att svara. Jag svarar inte ens alltid när mina vänner ringer och det är bara sjukt.

Min hals blir sämre, det känns inge bra. Jag hoppas det inte blir favorit i repris från i somras, det var bara hemskt! Men då hade jag i alla fal någon att distrahera mig med, nu skulle jag bara ligga i min säng och lida. Säkert gråta också eftersom jag har blivit en sån total mes på senaste tiden.
I somras i alla fall, jag började få ont i halsen en dag, och för varje dag blev det bara värre och värre. I början var det den klassiska att det gör ont när man sväljer, efter någon dag gjorde det ont när jag pratade, och till sist gjorde det ont hela tiden även om jag låg helt stilla. Jag drog mig för att öppna munnen för det skulle bara göra det värre. Som sagt, jag hoppas jag slipper det. Det skulle dock inte förvåna mig om det blir så igen, för jag är inte ofta sjuk så när jag väl är det kanske kroppen slår på stort. I och för sig brukar jag inte bli så jättesjuk, jag har nästan aldrig feber, men ja.. Inget går ju direkt bra för mig nu för tiden så varför inte mer skit när vi ändå håller på?

Ikväll kommer syster hem så i helgen blir det krogen med henne, kusin och min älskling Katja. Jag taggar!

Nu har jag dödat några timmar till av mitt liv genom att titta på TV. Först tittade jag på House trots att jag redan har sett alla avsnitt. Men Hugh Laurie är så snygg trots att han är gammal som gatan så jag kan inte låta bli. Sen är både Chase och Wilson rätt söta också, haha. Miss Secret Agent började samtidigt som House så det blev bra pausunderhållning, och så fick den ta över när House var slut. Jag vet inet om jag någonsin sett hela den filmen, men jag har sett bitar av den mist tre gånger. Jag gillar den, för jag gillar Sandra Bullock. Hon är en bra skådis, så även om filmer är dåliga så gillar jag dem om hon är med.
Efter det blev det Jackass och Dirty Sanches. Jag tycker att vissa grejer de gör är sjukt vidriga, och jag skulle inte ens palla att göra en femtedel av alla galenskaper de har för sig, men jag ÄLSKAR att titta på det! Helt sjukt, jag bara sitter och skrattar rakt ut.

Jag blir troligen hemma från skolan imorgon, men jag kan med gott samvete säga att jag faktiskt inte känner mig helt frisk. För det första är jag aaaalltid trött som fan, och nu känner jag mig inte så kry med min hals och mage, så jag blir nog hemma. Troligen på torsdag också, men då har jag typ ändå bara en 30 minuters lektion så det gör inte så mycket.

Imorgon kommer min syster hem, och på måndag kommer nästa syster! Woho!

Jag drabbades just av en släng extrem saknad. Kombinerad med min smygsjuka känner jag mig helt bedrövlig, och det finns ju som inget jag kan göra åt saken. Sjuk är man, så är det bara, och de jag saknar är mina älskade australiensare som tyvärr bor 15 387 km härifrån och just nu håller på med sin turné. Jag hoppas för allt i världen att de kommer hit i maj, och den chansen har jag ingen aning om hur stor den är, det är ju typ bara min idé.
De ska i alla fall till London och spela för massa viktiga människor i maj, och då tycker jag att de kan komma hit och hälsa på. Det är inte alls särskilt långt från London till Umeå om man tänker på att de kom från Melbourne från början.

Jag saknar Jack, hur snäll han alltid var med mig, och allt han hittade på så man visste aldrig om man kunde lita på det han sa eller inte. Jag saknar Oscar som kunde nästan alltid flummade med sina olika röster och jag har den skönaste bilden i huvudet när han dansar i mitt kök till sin egen vedervädrigt dåliga men ak så roliga musik. Jag saknar Joe, söta Joe, som blev helt "hysterisk" när jag kom in på Scharinska fast jag var för liten, och för att jag kom ihåg hans namn (han var inte seriös vid något av tillfällena). Jag saknar Scott som var helt sjukt trevlig även om man inte såg honom lika ofta som Jack, Joe och Oscar. Jag saknar Cory som verkade så lugn och sansad, men vid vissa tillfällen var värre än alla de andra tillsammans!
Jag saknar när Jack pratade på svenska med mig, och när de andra tappert försökte. Jag saknar alla konstigheter Oscar och Jack sa om varandra som aldrig var sanna. Jag saknar när de kom och knackade på och försökte sälja på mig sina smutskläder med indisk brytning. Jag saknar att äta lunch med dem och lyssna på deras galna historier. Jag saknar när de sjöng för mig när jag lagat mat. Jag saknar spelningen på Scharinska då Jack dedikerade Handsome Man till mig. Jag saknar att träffa dem i min tvättstuga, jag saknar att träffa dem på bussen. Jag saknar att kunna titta ut genom fönstret och se hur det är tänt ute i lillhuset. Jag saknar när de bjöd in mig och sen ville skicka ut mig för att jag inte gillade Rihannas Umbrella. Jag saknar att fota dem i snön och när de sen hoppade runt i den som tokar. Jag saknar när de kom in och småpratade och lånade filmer. Jag saknar middagen. Den bästa middagen någonsin! Alla var helt underbart trevliga och snälla och roliga och charmiga.
Jag saknar att prata med dem, höra deras underbara röster med sina underbara dialekter.
Jag vill ha dem här igen.

Jag har ont i magen, det är jättejobbigt. Jag har också ont i min hals vilket inte gör det bättre. Det känns lite som att jag är konstant torr i halsen, och konstant kräkfärdig. Inte alls särskilt trevligt.

Jag fick just höra att min favorit låt bland Dukes of Windsors nya (vilken egentligen är gammal) inte får komma med på skivan. Det är inte heller så kul, men jag kan ju lyssna på den ändå. Tror minsann att jag ska göra det nu på en gång. Kind of Girl. Sjuuukt bra låt!

Det är ganska mycket som inte är så bra nu, men vad gör man?

När jag fyllde år fick jag som sagt en Canon EOS 400D i födelsedagspresten, och jag fick ett Fotopass till Sveriges största innomhusfestival under vinterhalvåret: Umeå Open. Det är bara 9 dagar kvar tills det drar igång, och det håller på i ter dagar. Jag är astaggad, det kommer komma massor med bra band!

Nu sitter jag här igen. Vid datorn i mitt rum i pyjamas när jag egentligen ska vara i skolan. Inte bra, men jag oooorkar inte! Jag är så less så less, och nu är jag även på väg mot en förkylning min hals känns bara jobbig. Jag känner mig lite smått eländig, usch usch.

Igår läste jag ut Marian Keyes Vattenmelonen. Den var faktiskt riktigt bra, men Sushi för Nybörjare är bättre. Jag gillar i alla fall Marian Kayas sätt att skriva, ja jag gillar verkligen hennes böcker, jag undrar varför jag inte började läsa dem för länge sen?! Nu ska jag läsa När Lucy Sullivan Skulle Gifta Sig av samma författare, så det ska bli kul.

Jag har insett att jag har fått lite respekt för Britney Spears. När hon kom med Piece of Me vart jag ändå lite impad. Nä jag vet inte, hon är lite cool i alla fall. Inget jag direkt lyssnar på, men jag gillar henne.

Det känns sådär i min hals som det brukar göra just innan man blir förkyld. Jag hoppas att jag inte blir förkyld, det är bara jobbigt. Jag är seg nog som det är! När jag är förkyld känner jag mig alltid bara så bedrövlig.

De har gjort om layouten på bilddagboken.se. Jag känner mig lite skeptisk, men jag antar att man vänjer sig. Men det känns som inte lika chill som förut, nu känns det mer fluff och lunarstorm typ. Lite svårt att förklara, men gå in och kolla själva vet jag, inte så läckert eller hur?

Jag har just insett att min skolsituation är rätt allvarlig. Och det som är jobbigast är ju att jag inte orkar göra något åt det. Jag orkar bara inte! Jag kanske kan rycka upp mig efter påsklovet? Jag kan ju drömma om inte annat..
Jag for inte till skolan idag, förra veckan var jag i skolan på måndagen, och på estetettornas sceniska projekt på onsdagen, annars var jag hemma (på torsdagen var jag faktiskt ledig) och jag har inga större planer för resten av dagarna denna vecka heller. Imorgon ska jag, Sigrid och Tove egentligen hålla i idrotten, men det blir inte av. Och kulturhistorian var typ inställd. Då har jag bara historia, men den är så jobbigt lång och tråkig, så jag kommer säkert inte åka in till den heller. Onsdag har jag både trummor och sång, men jag har inte övat, så det vill jag inte fara på. Inte heller gemun (musikteori typ). På torsdag tror jag bara jag har klasstimme och på fredag är det lov, så chansen att jag far till skolan denna vecka är inte så stor. Så tekniskt sett har jag haft lov sen typ onsdagen vecka 9 då jag var på en lektion bortsett från två lektioner förra måndagen och projektet då. Och jag har alltså lov fram till slutet av mars. Skönt, men inte alls så bra.

Varför kan det inte bara kännas bra att gå i skolan, eller kännas helt rätt att hoppa av? Något borde ju väga över tycker man.

Den där låten ska alltså representera Irland i Eurovision Songcontest. Tror ni Perelli har en chans? Hahaha. Jag hörde även på radio att Maltas bidrag handlar om Vodka och sjungs på Ryska. Jag tror att ESC kommer bli fruktansvärt kul att se i år! De kommer ha två semifinaler där alla länder ska försöka kvala in till den riktiga finalen. Vilket hysteri det kommer vara! En sjuk grej är att det är några länder som betalar så mycket pengar för det här att de blir direktkvalificerade till finalen, även om de suger. Det är Storbritannien, Spanien, Tyskland och Frankrike. Snacka om oschyst! Men vad gör man?

Kommer vi någonsin slippa undan Charlotte Perellis Hero nu när hon har vunnit? Troligen inte. I alla fall inte innan hon varit ner till Serbien och Eurovision Songcontest. Jag tror förövrigt att hon ändå har en chans där nere. Eller ja, jag hoppas det i alla fall, skulle faktiskt kännas lite pinsamt om hon inte ens klarade kvalet, hahaha. Nä men hon kan ju sjunga, ingen tvekan om den saken, så jag tror det kommer gå bra. Jag hejar på henne, även om jag hellre hade sett Rongedal som vinnare.

För er som inte läste min förra blogg så är jag väldigt förtjust i att använda utdrag ur låttexter som rubriker, och jag tror att det beror mycket på att det är lättare än att alltid hitta något som beskriver texten som ska låta intressant. Jag vet inte varför, jag tycker bara att det är mysigt. En guldstjärna till de som kan komma på vilka låtar det är!

Något annat jag gör alldeles för mycket, det är att jagär hemma från skolan. Men jag är så sjukt less på allt, och det har jag varit sen i höstas! Jag har jättemycket frånvaro, och jag gör aldrig det jag ska. Jag funderar mer och mer på att hoppa av, det skulle vara galet skönt, men jag vill ändå gå gymnasiet nu så jag får det överstökat. Men det är så trist, inte ens mina "roliga ämnen" lockar längre, och då pratar vi ändå sång, kör, ensemble och trummor! (Jag går musik).
Jag vill gå färdigt så jag får ta studenten tillsammans med mina vänner, och inte nog med det! Min mamma, båda mina systrar, samt min brors fru går också ut sina utbildningar nästa vår, så det skulle som vara lite trist att inte få vara med och fira med dem då, nu när vi redan har pratat om det.
Vi närmar oss sakta men säkert sommaren, och jag har fortfarande inte gjort någonting av det jag borde. Eller ja, nästan ingenting i alla fall, lite smågrejer har jag nog sett till att styra upp. Ja ja, vi ser väl hur det går.
Håll tummarna för mig.

Hejsan!
Jag heter Klara, och jag har varit en trogen bloggare i 11 månader.
I torsdags fyllde jag 18 år och i torsdags blev jag av med min dagbok för nästan ett år - min blogg.
Det var någon snubbe på en community som heter apberget.se som tyckte det var jättekul att jävlas med mig, någon han inte ens känner, så först gick han in på min blogg, bytte lösen och mail och skrev ett lite otrevligt inlägg. När jag sen mailade med blogg.se och bad dem flytta bloggen till en annan mailadress som också var min så tog han bort den. Jag kan lova er att jag var nådigt arg! Man gör inte så, särskilt inte mot någon som inget gjort. Fyfan.
Jag har hållit mig i några dagar i hopp om att jag ska kunna få tillbaka min gamla, eller i alla fall det underdomänet, men nu hade jag så mycket abstinens att jag inte kunde hålla mig, så här är jag nu men min sprillans nya blogg. Ska fixa den lite mer när jag inte är så trött, och jag hoppas att ni alla kommer att uppskatta min nya blogg.

Jag vill på en gång även berätta att mitt internet är nog det sämsta i Sverige, så jag kommer vara tråkig nog att inte ladda upp så mycket bilder. Inte än i alla fall, men förhoppningsvis kommer vi kunna fixa internet, och då ska jag börja visa vad jag håller på med, istället för att bara skriva om det.
Jag fick en Canon EOS 400D i födelsedagspresent, så jag är väldigt sugen på att visa vad den går för! Är ni nyfikna på att se något redan nu så kan ni alltid kolla in flyingturtle.bilddagboken.se där laddar jag upp bilder så gått det går.