Almost Pretty

Det är dagar som dessa som jag verkligen märker hur liten min telefon är, det går ganska långsamt att skriva på den, haha. Jag har i alla fall inget internet och det tog mig flera timmar att förstå varför: räkningen skulle ha varit betald i lördags men eftersom jag inte fått några pengar än så har det varit lite svårt att betala några räkningar alls... Det är inte lätt att ens pengar ligger i någon annans händer, men det här blir sista gången på förhoppningsvis vääldigt länge! I augusti får jag min första lön och efter det rullar pengarna förhoppningsvis in på eget behåg! Lönen jag får nu i augusti lär inte vara så stor men i fredags var i alla fall sista gången jag behövde söka pengar! Det känns väldigt bra måste jag säga, särskilt eftersom jag trivs väldigt bra på mitt jobb och förutsatt att de behöver folk så kommer jag förhoppningsvis jobba kvar där ett bra tag. Jag kommer då aldrig att säga upp mig, slutar jag så kommer det vara när jag blir varslad, hahaha.Nej, det får bli ett kort inlägg idag, jag är redan less på att knappa på telefonen!

♥

Alltså ja, igår började jag titta på Game of Thrones och även om jag tvivlade de första tio minuterna så var jag helt fast efter första avsnittet! Jag fick hunden igår kväll och vi var ute en sväng vid tio tiden, men bortsett från det och några promenader idag så har jag inte gjort annat än att titta på Game of Thrones! Jag har nu bara ca 1½ avsnitt kvar av andra säsongen och det känns nästan lite drygt att åka till stugan nu när jag helst av allt skulle se även tredje säsongen direkt, hahaha. Men samtidigt är det ganska nice att spara lite på den, då har jag något att göra nästa helg, höhö.

Ellen sköter sig exemplariskt som vanligt och jag är fortfarande lika imponerad över hur cool hon är runt Cookies! När man möter andra hundar ute så bryr hon sig bara om de kommer nära, på håll så tittar hon knappt på dem, men så fort hon får nys på en katt så sticker hon iväg och lyssnar inte på något! Men här hemma med Cookies så är hon helt lugn och även om de kanske inte gosar eller busar så har de inga problem att dela min lilla lägenhet med varandra. De nosar på varandra iband men de låter varandra vara och ingen av dem har problem att sova, äta eller dricka  vatten. De är så himla snälla båda två!

Imorgon kommer Fanny tillbaka till civilisationen efter en vecka i Storuman men det blir bara några få timmar innan vi åker ut till stugan! Jag är sjukt peppad, jag har bara hunnit vara ut dit två gånger i år och väl där vill jag inte åka hem, haha. Från början missade jag några vändor eftersom jag hade ridning på söndagarna, sen när mamma och Fanny var ute förra gången Fanny var ledig så hade jag precis fått jobb på Volvo, och detsamma när Fia och Fanny var ute förrförra veckan. Men nu får jag äntligen åka ut, och förhoppningsvis stanna ända till på torsdag eller fredag! Minst tre nätter alltså och jag är så himla glad! Dessutom får Cookies följa med ut för första gången och det kommer bli väldigt spännande att se om hon vågar sig ut eller om hon trycker i stugan hela tiden. Och om hon gör det blir det spännande att se om hon får för sig att hoppa in i elden eller inte, haha. Hon är inte rädd för levande ljus, så eventuellt är hon inte heller rädd för elden.

♥

Hej och hå, en hel vecka utan jobb men jag har ändå tjänat 2000kr före skatt! Inte illa! Jag har fått cykla till och från Volvo varje dag (1,2 mil/dag alltså) för att få betalt men det är ett litet pris att betala när jag sen fått betalt för att t.ex sova, titta på tv-serier, duscha, laga mat etc. I torsdags fick jag dessutom betalt för att åka på shoppingrunda med Kicki, haha. Eller ja, hon shoppade, jag följde med, men det var ändå väldigt trevligt. Vi for på Biltema, Rusta, Systemet, Coop Forum, Jula, Kappahl och Colorama på Ersboda och käkade lunch på Café Göteborg inne i stan innan vi åkte och hälsade på hästarna på betet. Vidare for vi på Granngården, Media Markt och avslutade en lång dag med att handla på Ica Maxi, haha. Jag tror att Kicki kom och hämtade upp mig vid ett-tiden på dagen och jag var inte hemma igen förrän efter nio på kvällen så det blev en lååång dag, men det var faktiskt skönt att göra något för en gångs skull! Igår kompenserade jag i och för sig för våran långa shoppingdag genom att sova fem timmar efter jag cyklat hem från Volvo, haha. Men när de inte ens fått igång klickdatan så finns det inte så mycket annat att göra! Eller okej, de fick igång det igår på eftermiddagen men då behövde vi inte göra något och de kommande två veckorna har jag (obetald) semester så he bli ingen klickdata förrän tidigast v.32 ändå så!

Ikväll blir jag med hund igen, på måndag ska jag vattna hästarna och sen kommer förhoppningsvis måndag-torsdag spenderas i stugan! Fanny kommer hem från Storuman på måndag och eftersom vi har både hunden, bilen och är båda lediga tills på fredag så ser det lovande ut! Dessutom ska nog Cookies få följa med, mårdarna verkar ha flyttat så jag behöver åtminstone inte oroa mig för att de ska äta upp henne, haha. Det ska bli spännande att se vad hon tycker om att få bo någon annanstans, och att få vara ute! Om hon vågar gå ut vill säga, hon är ju fortfarande lite av en fegis.

Nej, nu ska jag sluta babbla om ingenting och återgå till att göra.. ingenting.

♥

Ja, då är man hemma efter en 2x6km cyckeltur och beskedet "vi har inga uppdrag och vi har inte fixat klickdata" så nu får jag betalt i åtta timmar för att göra.. Ingenting! Det här med att vara anställd på ett bemanningsföretag har sina starka sidor ändå! Visst, jag har bara två veckors uppsägningstid och kan bli varslad när som helst, men nu när Volvo har industrisemester kan jag välja att vara tillgänglig för andra uppdrag och har då en grundlön på 100kr/timmen om jag inte blir uthyrd någon annanstans! Egentligen ska man göra "klickdata" när man inte är uthyrd (webbaserad utbildning typ) men eftersom de inte fixat det än så fick jag cykla hem igen och kan nu göra precis vad jag vill och jag får ändå betalt! Så jag tänkte nog sova lite till och titta på lite tv-serier för 100kr/timmen. Drömjobbet? Hahaha. Har ju i och för sig fått kliva upp tio i sex och cyklat 1,2 mil varav hälften i regn, men ändå! Nu är jag hemma igen, klockan är inte ens åtta och ja. Det känns helt okej ändå måste jag säga!

 

Igår var det middag hemma hos pappa som jag och Fia bjöd på. Fia betalade, jag handlade, pappa grillade och jag och Fanny fixade potatis och sallad. Ibland får jag "jag saknar min familj"-ryck och då är det perfekt med middag hos pappa för då samlas vi som på samma ställe allihopa. Eller ja, Anton jobbade (!) så han var inte med, men det var ändå jag, Fia, Fanny, pappa, Marlene, Ella och Oskar så det var väldigt trevligt! Dessutom så hade britterna äntligen skickat två ex av skivan de spelade in med pappa i höstas så nu har jag äntligen en fysisk kopia! Egentligen ska deras skivbolag/manager skicka 10 ex vilket de såklart inte har gjort, så varken Frida eller Eskil har fått någon än, men jag och pappa fick varsinn och den är så jääävla bra! Det visste jag i och för sig redan, har lyssnat på den en massa på Spotify men det kändes kul att ha själva skivan och se mitt och Fridas namn inskriva i omslaget. Man blir ju rätt nöjd faktiskt!

♥

Just nu är jag mer nöjd med livet än jag varit på.. jag vet inte hur många år! Jag tror inte att jag har trivts så här bra i min egen vardag sen jag började gymnasiet och hade hela livet framför mig, men det har inte direkt varit en dans på rosor efter det. Jag har varit sjuk länge men vägrat inse det själv, och med brist på kunskap i min omgivning tog det flera år innan en god vän till mig påpekade att jag hade många ADD-liknande tendenser och först som 21åring tog jag tag i saken och pratade med en psykolog. Nu visade det sig att jag inte hade ADD men vad det var för fel på mig fick jag aldrig veta, de tänkte inte längre hjälpa mig på psykiatrin och jag hade helt enkelt inte orken att driva saken vidare. Jag hade fått antidepressiv medicin i uteslutningssyfte (har man ADD kan man ha depressionssymptom och tvärtom) och trodde länge att det blev bättre, men egentligen var det bara lättnaden att bli sjukskriven som fick mig att må tillfälligt bättre. Efter ett år fick jag byta medicin och sen var det som att kliva på en hiss som snabbt steg mot himlen. När sjukskrivningen gick ut i slutet av April i år hade jag inte alls lika svårt att tänka mig ett riktigt vuxet liv som jag haft bara några månader tidigare. Jag var väl inte supersnabb i starten så jag skrev in mig som arbetssökande på arbetsförmedlingen först 20/5 och hann söka två jobb på ungefär 1½ månad innan jag fick ett. Jag fick gå på någon typ av träff på AF dit folk med "problem" fick gå för att få hjälp att veta vad man skulle kunna söka extra stöd för inför ett framtida jobb men bara några dagar efter att jag gick på andra av två träffar fick jag jobb och som det ser ut nu kommer de där träffarna kvitta - för nu är jag så gott som frisk.

Innan jag sökte jobb på Volvo sökte jag först ett jobb på O'learys, jag fick inte jobbet och inte ens ett svar. När jag sökte jobbet på Volvo (via Lernia då) så gick jag i princip in med inställningen att jag inte alls ville ha jobbet, men om man är arbetslös och inskriven på AF måste man ju söka jobb så jag gjorde det. Tjänsten jag sökte först var för sommarjobb och när jag fick mailet om att jag inte gått vidare i uttagningsprocessen brydde jag mig faktiskt inte så mycket. Men bara några dagar senare fick jag ett sms om att de ville ha in mig på intervju och inskriven på AF som jag var så var det ju bara att dra dit. Det var först en presentation inför en större grupp och sen fick man gå på en kortare enskild intervju med en person på Lernia. Jag fick turligt nog sitta med en kvinna vars föräldrar ville att hennes barn skulle börja på Wadorfdagis så vi hade lite gemensamt i alla fall, men när det kom till referenserna kändes det inte lika bra längre. Att jag har varit sjukskriven i 1½ år är inte direkt något jag vill skriva på mitt CV, och eftersom jag inte direkt läst några poäng på universitetet heller så är mitt CV i princip tomt sedan våren 2011. Man skulle ju dessutom ha minst två referenser men eftersom min bästa referens tyvärr dog i lungcancer sista året jag jobbade på Waldorf (älskade Barbro) så hade jag som ingen aktuell referens, men jag hade åtminstone frågat Eva som var sekretariatsansvarig på ponnyhopptävlingen där jag jobbade som funktionär om hon kunde vara min referens så jag hade, om än ganska irrelevant, i alla fall en referens. Jag fick faktiskt höra från Eva strax efter intervjun när jag träffade henne i stallet att de faktiskt hade ringt och pratat med henne och Lernia-kvinnan hade låtit väldigt positiv så det var ju kul att höra. Vid det här laget hade jag faktiskt börjat ändra inställning, att jobba på Volvo kanske inte skulle vara så illa ändå!

Typ en vecka efter att Eva berättat att hon blivit uppringd av Lernia svarade jag - för ovanlighetens skull - i telefon när ett främmande nummer kom upp och då var det en annan person på Lernia som sa att de troligen skulle behöva ha in folk på Volvo snart och frågade om jag kunde gå på en hälsoundersökning så att jag hade det bortgjort inför en eventuell anställning och jag sa självklart ja. Så dagen efter (en onsdag) for jag ut till Alviva (företagshälsovården) vid Volvo där jag fick kissa i en kopp, mätas, vägas, klämma på en boll, testa synen och hörseln och svara på några frågor innan jag blev informerad att mitt urin skulle skickas till Karolinska Sjukhuset för drogtest men om det kom tillbaka negativt skulle de meddela Lernia att jag var fit for fight. Nu hade jag rent utav börjat hoppas på att få jobbet, och med tanke på att det kostar pengar för Lernia att skicka mig till Alviva började hoppet stiga. Jag var där på onsdagen innan midsommar och fredagen en vecka senare fick jag ett sms.

"Volvo behöver personal redan nästa vecka, kan du komma in och skriva på kontrakt på söndag?". Bara sådär så hade jag fått ett jobb! Allt var så overkligt, jag hade inte ens varit inskriven på AF i 1½ månad och jag hade bara sökt två jobb och så fick jag ett - bara sådär! Så jag infann mig på Lernia på angiven tidpunkt tillsammans med 13 andra personer och slog mig ner i första lediga stol på främre raden i konferensrummet. Efter lite allmän information och påskrivning av diverse dokument räknade de upp oss efter hur vi satt och de första sex skulle börja på DO3 och starta på tisdagen två dagar senare kl.10.00. Var jag faktiskt hamnade på Volvo och vilka jag började jobba tillsammans med var alltså en total slump eftersom jag lika gärna kunnat känna mig "rebellisk" och satt mig i bakre raden, men det blev i alla fall jag, Clara, Per, Adam, Mattias och Olof som hamnade på DO3 på förmiddagsskiftet där det efter väldigt kort tid visade sig att jag skulle trivas som handen i handsken.

I tisdags förra veckan infann jag mig i receptionen på Volvo och fick tillsammans med ovannämnda gå till Lernias lokala kontor där vi fick kläder och skor innan det var dags för visning av vår blivande arbetsplats. Efter några timmars information och provisorisk lunchrast blev vi utslussade till befintlig personal som skulle lära upp oss. Jag hamnade med en väldigt trevlig kille som heter Micke och jag hade nog tur som hamnade med just honom, vi tänker lite likadant och ser mönster bland lådorna, och dessutom tror han - precis som jag - på att man lär sig bäst av att få göra. I början var det bara en himla massa konstiga ord och förkortningar och metallbitar men efter några dagar började sakerna falla på plats i hjärnan och allt fick en betydelse. Jag kom ihåg alla olika hyttyper och kunde på egen hand välja rätt grejer beroende på vad som stod på den lilla blinkande skylten. Micke tror som sagt på "learning by doing" så även om han var med fick jag ganska snabb göra saker på egen hand även om han var där om jag undrade något. Efter några dagar började han rent utav gå iväg så jag fick tänka helt på egen hand och i onsdags fick jag efter fyra timmar börja gå själv.

 

Jag klev upp 04.20 tre dagar i rad första veckan och har den här veckan (förutom måndagen som var en informationsdag) jobbat 14.30-00.00 och jag har gjort det med glädje! Jag var först att få börja gå själv, och när det dessutom gick väldigt bra så kunde jag inte känna mig annat än nöjd! Jag har förvånat mig själv på så många plan de senaste veckorna att jag knappt kan förstå det själv. Att gå från att inte kunna gå upp på morgonen för minsta lilla till att kliva upp 04.20 och cykla 6km till jobbet. Att gå från "jag vill ju egentligen inte jobba på Volvo men.." till att få ett jobb jag tycker riktigt bra om. Att gå från rädslan att bli frisk och tvingas ut i arbetslivet innan jag var redo till att fråga mig själv om det här inte är något jag borde gjort ännu tidigare. Allt har gått så extremt fort men det känns så otroligt bra att jag kan inte annat än älska livet just nu - något jag inte kunnat göra helhjärtat på många år. Jag är extremt stolt över mig själv att jag faktiskt tagit mig hit, och jag är ännu mer glad över att jag klarar av och tycker om den vardagen jag har nu. Jag har redan vant mig vid tanken att gå treskift, missa ridningen var tredje vecka och att cykla 1,2 mil om dagen. Jag har gått från att sova 12 timmar/dygn och titta på tv-serier resterande 12 timmar till att ha ett riktigt vuxet liv med ansvar, viljekraft och matlådor. Var orken kom ifrån har jag ingen aning, men plötsligt fanns den bara där. Allt föll på plats och det var väl helt enkelt min tur att må bra. Jag har i och för sig haft lite av en mjukstart med kortare veckor och semester efter 9 arbetsdagar, men efter 1½ års sjukskrivning så tror jag att det kan vara ganska bra, men jag längtar redan nu tills produktionen drar igång igen om fyra veckor, även fast jag kommer börja kl.22.42 på en söndagskväll och inte sluta förrän 05.48 på måndagsmorgonen. Det blir skiftgång, konstiga arbetstider, missade ridlektioner och inga möjligheter till att åka buss, men jag är så otroligt peppad på framtiden att inget kan förstöra för mig just nu. Jag har äntligen ett riktigt liv, och jag älskar det.

Jag är frisk.

♥

 

HÄJ BLÅGGÄN! Förlåt för dålig uppdatering, men just nu är det bara Volvo för hela slanten, både i vardagen och huvudet - alltså inte så mycket att skriva om. Eller ja, jag skulle kunna skriva en hel del om Volvo här, jag vet bara inte hur intressant det är att läsa om, haha. En sak kan jag dock säga, den här veckan har vi börjat gå eftermiddagsskiftet vilket betyder att jag jobbar 14.30 till 00.00 (nio timmar exklusive middagen alltså) och igår, en timme efter middagen, fick jag börja gå helt själv! Det är en kille som bara jobbar deltid så när han for hem vid halv sju så fick jag ta hans plats och gå med i rotationen på egen hand! Det gick jättebra och jag är så himla nöjd faktiskt. Lite nördigt kanske, men det är mycket att komma ihåg och med tanke på att jag är först att gå själv av oss som börjat nu så blir man ju lite småfånig och stolt över sig själv, hahaha. Det blev en kort stund på täckplåt höger innan jag fick starta rotationen (!) och gick vidare till golv vänster. Efter det hann jag med tak, rygg, vänster sida inner och vänster sida ytter innan klockan blev tolv och dagen var över. Troligtvis får jag fortsätta gå själv idag, de sa något om att jag får fortsätta gå i rotationen där jag slutade igår och killen vars plats jag tog får göra något annat, hahaha. Jag vet inte om det är sant, men det återstår ju bara att se.

Jag ska dra om en kvart ungefär, egentligen behöver jag inte åka förrän kvart i men jag måste hinna förbi ica en sväng och köpa värktabletter. För det är en annan spännande sak med idag, jag kommer få se hur det är att jobba fysiskt i nio timmar med stora chanser till mensvärk! Det känns inte jättelockande men det måste ju göras. Tyvärr. Trodde inte jag skulle få mens förrän efter helgen så det känns lite surt att det kom nu, men samtidigt "provar" jag gärna på att ha det nu så det inte kommer som en chock efter semenstern (som är fyra veckor.. Do the math). Och apropå efter semestern, igår kom nya skiftindelningen upp! Vi är fyra av sex som började samtidigt som hamnat i samma grupp så det känns jätteroligt, och vi börjar med att gå natt! Det blir definitivt spännande. Så efter imorgon börjar nästa pass kl.22.42 på söndagen den 11/8, hahaha. Det blir spännande att gå treskift, det kommer vara konstiga arbetstider och omställning varje helg. 05.48-14.30, 14.30-00.00 och 00.00-05.48 - förutom söndagen innan nattveckan och fredagar på förmiddags- och eftermiddagsveckorna då man jobbar 05.48-11.00 respektive 11.00-15.00. Så idag är det 14.30-00.00 och imorgon 11.00-15.00 och sen blir det inga fler metallpussel på fyra veckor.

Nej, nu ska jag börja göra mig iordning, det är mycket som kommer till när man blivit vuxen över en dag.

♥

Long time no see! Som vanligt alltså. Jag började skriva ett jättelångt inlägg om vad som hände de senaste veckorna, problemet är bara att det var flera veckor sen jag skrev det och det blev aldrig riktigt färdigt. Det har hänt mycket, och jag kan publicera det senare. Jag har varit i stugan igen, ridit några gånger innan terminen tog slut, ramlat av i skogen och tävlat lokalt med Aria i en LC:2 med 55,89% som resultat. Men det största som har hänt är nog att jag har fått jobb! Ett riktigt jobb! Ett välbetalt jobb! Ett heltidsjobb! Sen hur länge jag får ha de återstår att se, det hänger väldigt mycket på produktionsefterfrågan hur mycket folk de behöver, förhoppningsvis blir det minst 6 månader men med endast två veckors uppsägningstid kan det ta slut mycket snabbare än så. Jobbet då? Jo jag fick jobb genom Lernia på Volvo! Jag började i tisdags och både idag och igår har jag gått heldagar mellan 05.48-14.30. Imorgon börjar jag lika tidigt men slutar redan kl.11 och sen är det helg!

Jag jobbar på BIW som det kallas, det står för Body in White, och där bygger man själva hytten. Det finns totalt 15 stationer, nästan alla med minst två arbetsområden och på varje station bygger man en del av hytten. Eller ja, man lägger massa olika plåt- och metallbitar på plats i en typ av form och sen kommer en robot och plockar upp dem och svetsar ihop dem med övriga hytt-delar. Det är mycket att lära sig men det är ganska roligt faktiskt! Jobbet passar mig perfekt då det är lite pysselliknande, som att lägga olika typer av pussel, haha. Det är lite slitsamt men det hänger mycket på beställningar, station och hur mycket robotarna krånglar, idag var det väldigt väldigt segt dock. Jag började på en seg station, gick vidare till en med väldigt få beställningar och fortsatte till en som stod still mest hela timmen. Jag råkade till och med somna till lite precis innan lunch, hahaha.

Igår började jag på en högerstation och slutade på motsatta vänsterstation men kom inte ihåg något alls och fattade typ ingenting, haha. Idag hängde jag med bättre och på slutet kom jag tillbaka till den stationen jag fick börja på allra först i tisdags och jag kom ihåg den rätt fort faktiskt! Micke säger att jag ska få försöka helt själv redan från början imorgon (men han kommer såklart vara där) och han tror att jag kommer kunna gå själv redan på tisdag nästa vecka! Med tanke på att vi inte kommer jobba på måndag (någon typ av obligatorisk heldag om Volvo) så känns det både skrämmande och rätt roligt!

Jag måste erkänna att jag är rätt stolt över mig själv som lyckats kliva upp kl.04.20 två dagar i rad, men baksidan är ju såklart att jag måste gå och lägga mig rätt tidigt, så jag måste ge mig nu, för om ca 30 minuter kommer jag ligga i sängen, haha.

See you soon bloggen!

♥