Jag ska hämnas om jag lämnas ensam utav dig
Jag har fastnat på en av världens mest tradiga låtar vilket är oerhört irriterande. Den har snurrat runt i mitt huvud enda sen vi spelade den på Ingrid och Ingemars 100årskalas i lördags. Ted Gärdestad - Eifteltornet. Vilken plåga.
Nu är jag här igen och jag är här för att gnälla. Är den här bloggen till för något annat? Jag börjar undra.. Jag undrar även över vad det är för trogna läsare jag har, för även om jag skriver typ var tredje månad har jag några läsare varje dag i alla fall. Jag känner mig smickrad, det gläder mig att mitt gnäll kan vara till någon annans behag.
Idag tänkte jag gnälla på.. Jag vet egentligen nte riktigt, jag bara kände för att skriva. Jag kan gnälla på att min far och jag nästan alltid bråkar nu för tiden vilket är mycket frustrerande. Jag tror aldrig jag har velat flytta hemifrån så mycket som jag vill nu. Men för att kunna göra det måste jag först ha ett jobb och sen också få tag i en lägenhet. Det senare är nog mindre svårt då det visar sig att det fnns kontakter. Jag orkar inte förklara hur för ärligt talat vet jag inte riktigt själv. Det har något att göra med någon pappa till en bekant till någon av mina bröder tror jag. Gudars... Vi var hemma hos farmor i söndags och nu har jag plockat på mig ytterligare lite småsaker. Jag minns ärligt inte vad bortsett från ett köksbord och vad jag tror var glöggkoppar och några tallrikar. Tallrikar har jag got om, dock inte nödvändigtvis fler än 6-8 av samma sort. Jag tror jag ska gå igenom min husgerådslåda snart och se vad det är jag har och skriva ett inventarie (?) så att jag slipper gräva igenom den varje gång jag glömmer bort vad jag har.
Jobb. Jag jobbar ju på Waldorf nu och där kommer jag nog kunna dra in en hel del tusenlappar, tyvärr kommer jag dock inte kunna fortsätta där i höst (det är ju faktiskt bara ett sommarjobb) så jag behöver ett riktigt jobb. Jag har sökt jobb på ett ställe där någon faktiskt ska hoppa av och där de inte än har gått ut med att de söker folk (så jag tänker inte säga var det är heller) men de har någon som jobbar extra där nu som troligen får heltidstjänsten men då har jag ju i alla fall extrajobb. Ifall de vill ha mig så klart. Sen så hade jag tänkt tvätta håret och åka in till stan snart och dela ut lite CVn, jag har några ställen jag tänkt söka på och tänker söka överallt annars också. JAG VILL HA ETT JOBBBBBBBBBB.
Jag har även sökt ett servitris-jobb på gran canaria så om jag får det sticker jag iväg ett tag. Skulle ändå vara skönt att slippa det här stället om bara för kanske en månad. Rensa skallen, träffa nya människor, slippa försöka hitta jobb och lägenhet, kanske till och med komma på vad det är jag faktiskt vill göra. Jag har så många drömmar, ambitioner och planer nu att jag börjar tvivla på om jag någonsin kommer genomföra någon av dem. Jag vill bo lite här och vari Sverige, och lite här och vari världen. Jag vill jobba med en massa olika grejer, utbilda mig till massa andra saker, vilket jag inte ens kan göra förrän jag läst upp mina 18 IG på komvux eller folkis och var ska jag då göra det? Göteborg har ju lockat ett tag, men jag är för lat för att styra upp något. Det kommer sluta med att jag är fast i den här stan för alltid, hyr gårdshuset av pappa och dör som en outbildad diskare som aldrig gjort något med sitt liv. Okejdå, jag lovar mig själv - och alla andra - att det där ALDRIG kommer vara fallet. Inget av dem! Jag ska innan jag dör: 1. Utbilda mig till något. 2. Flytta ifrån den här staden, och gärna landet, om även bara för några år. 3. DEFINITIVT intebo i gårdshuset. Och 4. Jag ska ha haft minst 5 jobb jag faktiskt har velat ha som då inte är diskare.
Nu ska jag nog sova för jag är så satans cool.
♥
(Grattis Adam och Olivia som fyller 19 och 18 år idag)
Nu är jag här igen och jag är här för att gnälla. Är den här bloggen till för något annat? Jag börjar undra.. Jag undrar även över vad det är för trogna läsare jag har, för även om jag skriver typ var tredje månad har jag några läsare varje dag i alla fall. Jag känner mig smickrad, det gläder mig att mitt gnäll kan vara till någon annans behag.
Idag tänkte jag gnälla på.. Jag vet egentligen nte riktigt, jag bara kände för att skriva. Jag kan gnälla på att min far och jag nästan alltid bråkar nu för tiden vilket är mycket frustrerande. Jag tror aldrig jag har velat flytta hemifrån så mycket som jag vill nu. Men för att kunna göra det måste jag först ha ett jobb och sen också få tag i en lägenhet. Det senare är nog mindre svårt då det visar sig att det fnns kontakter. Jag orkar inte förklara hur för ärligt talat vet jag inte riktigt själv. Det har något att göra med någon pappa till en bekant till någon av mina bröder tror jag. Gudars... Vi var hemma hos farmor i söndags och nu har jag plockat på mig ytterligare lite småsaker. Jag minns ärligt inte vad bortsett från ett köksbord och vad jag tror var glöggkoppar och några tallrikar. Tallrikar har jag got om, dock inte nödvändigtvis fler än 6-8 av samma sort. Jag tror jag ska gå igenom min husgerådslåda snart och se vad det är jag har och skriva ett inventarie (?) så att jag slipper gräva igenom den varje gång jag glömmer bort vad jag har.
Jobb. Jag jobbar ju på Waldorf nu och där kommer jag nog kunna dra in en hel del tusenlappar, tyvärr kommer jag dock inte kunna fortsätta där i höst (det är ju faktiskt bara ett sommarjobb) så jag behöver ett riktigt jobb. Jag har sökt jobb på ett ställe där någon faktiskt ska hoppa av och där de inte än har gått ut med att de söker folk (så jag tänker inte säga var det är heller) men de har någon som jobbar extra där nu som troligen får heltidstjänsten men då har jag ju i alla fall extrajobb. Ifall de vill ha mig så klart. Sen så hade jag tänkt tvätta håret och åka in till stan snart och dela ut lite CVn, jag har några ställen jag tänkt söka på och tänker söka överallt annars också. JAG VILL HA ETT JOBBBBBBBBBB.
Jag har även sökt ett servitris-jobb på gran canaria så om jag får det sticker jag iväg ett tag. Skulle ändå vara skönt att slippa det här stället om bara för kanske en månad. Rensa skallen, träffa nya människor, slippa försöka hitta jobb och lägenhet, kanske till och med komma på vad det är jag faktiskt vill göra. Jag har så många drömmar, ambitioner och planer nu att jag börjar tvivla på om jag någonsin kommer genomföra någon av dem. Jag vill bo lite här och vari Sverige, och lite här och vari världen. Jag vill jobba med en massa olika grejer, utbilda mig till massa andra saker, vilket jag inte ens kan göra förrän jag läst upp mina 18 IG på komvux eller folkis och var ska jag då göra det? Göteborg har ju lockat ett tag, men jag är för lat för att styra upp något. Det kommer sluta med att jag är fast i den här stan för alltid, hyr gårdshuset av pappa och dör som en outbildad diskare som aldrig gjort något med sitt liv. Okejdå, jag lovar mig själv - och alla andra - att det där ALDRIG kommer vara fallet. Inget av dem! Jag ska innan jag dör: 1. Utbilda mig till något. 2. Flytta ifrån den här staden, och gärna landet, om även bara för några år. 3. DEFINITIVT intebo i gårdshuset. Och 4. Jag ska ha haft minst 5 jobb jag faktiskt har velat ha som då inte är diskare.
Nu ska jag nog sova för jag är så satans cool.
♥
(Grattis Adam och Olivia som fyller 19 och 18 år idag)
Michael you will fall and turn the white snow red as strawberries in the summertime
Man ska tycka om sig själv, det är ju egentligen en självklarhet, men det är inte alltid så lätt. Det blir inte roligare när man inte vet varför man inte tycker om sig själv. Troligen är det för att jag har någon slags kronisk rastlöshet som gör att jag tröttnar på allt efter ett tag och är för lat för att kämpa mig igenom det. Det blev inte bättre när kinesiologen sa ganska precis det där om mig. Jag är rädd för mig själv och rädd för att det aldrig kommer att gå över. Det blir väl i och för sig en ond cirkel eftersom jag tänker på det nu. Men å andra sidan tycker man ju att jag borde trotsa mig själv och göra allt ändå eftersom jag vet att jag i vanliga fall inte gör det. Åh, det är så rörigt och jag är bara arg. Jag orkade inte ta hand om Lillen i mer än 3 månader innan jag blev less, jag har aldrig varit tillsammans med någon särskilt länge eftersom jag blivit less, jag går inte längre till jobbet fast jag verkligen verkligen behöver pengarna, jag styr inte upp mitt andra jobb och det vet jag inte ens varför. Troligen är det för att det känns svårt att vara kontaktperson åt någon som verkligen behöver en när man inte ens kan ta hand om sig själv.
Jag är rädd för att jag en dag ska få ett kalasjobb men inte orka gå dit. Hitta världens bästa kille men aldrig bli helt kär. Köpa en häst jag inte orkar ta hand om. Jag tänker de här sakerna och vill bara ligga i min sänga hela dagarna. Men fortfarande vill jag fara iväg och göra roliga saker, men för vilka pengar? Det var ett under att jag aldrig blev av med studiebidraget men nu måste jag ju verkligen jobba för att få pengar. Varför gör jag det inte? Jag känar ju sjukt bra på waldorf, varför tar jag inte vara på det? Jag önskar att något jag verkligen vill ska gå i uppfyllelse och att det bryter allt. Att det gör mig så genuint glad att jag förändras som människa och den här konstiga rädslan och rastlösheten bara lämnar mig. Man kan ju alltid drömma..
Något roligt har i alla fall hänt. Jag anmälde mig på festivalinfo.se som fotograf och sökte några ackrediteringar men har inte fått något svar om någon än. Däremot så mailade de mig i fredags och frågade om jag ville åka till Sonisphere och fota för dem. Jag tackade självklart ja för jag tror att det kan bli riktigt kul! Bland annat Metallica, Primal Scream, The (International) Noice Conspiracy, The Cult, The Hives, Cradle of Filth och Lamb of God ska spela och några till. Jag lyssnar ju egentligen inte på den musiken, men jag tror att det kan bli ganska läckert. Tyvärr är det samtidigt som Trästockfestivalen dä jag också fått fotopass, men om jag en vacker dag ska bli fotograf (ett yrke jag kanske inte skulle lessna på?) så känns Sonisphere som ett smartare drag än Trästock. Dock kommer jag troligen resa själv vilket känns lite läskigt, men kanske att jag får med mig Stina och så finns det en minimal chans att Adam hänger med. Troligen inte, men man kan ju hoppas. Jag vill inte resa själv.
Nu ska jag nog cykla till ICA och dränka mina sorger i godis.
♥
Jag är rädd för att jag en dag ska få ett kalasjobb men inte orka gå dit. Hitta världens bästa kille men aldrig bli helt kär. Köpa en häst jag inte orkar ta hand om. Jag tänker de här sakerna och vill bara ligga i min sänga hela dagarna. Men fortfarande vill jag fara iväg och göra roliga saker, men för vilka pengar? Det var ett under att jag aldrig blev av med studiebidraget men nu måste jag ju verkligen jobba för att få pengar. Varför gör jag det inte? Jag känar ju sjukt bra på waldorf, varför tar jag inte vara på det? Jag önskar att något jag verkligen vill ska gå i uppfyllelse och att det bryter allt. Att det gör mig så genuint glad att jag förändras som människa och den här konstiga rädslan och rastlösheten bara lämnar mig. Man kan ju alltid drömma..
Något roligt har i alla fall hänt. Jag anmälde mig på festivalinfo.se som fotograf och sökte några ackrediteringar men har inte fått något svar om någon än. Däremot så mailade de mig i fredags och frågade om jag ville åka till Sonisphere och fota för dem. Jag tackade självklart ja för jag tror att det kan bli riktigt kul! Bland annat Metallica, Primal Scream, The (International) Noice Conspiracy, The Cult, The Hives, Cradle of Filth och Lamb of God ska spela och några till. Jag lyssnar ju egentligen inte på den musiken, men jag tror att det kan bli ganska läckert. Tyvärr är det samtidigt som Trästockfestivalen dä jag också fått fotopass, men om jag en vacker dag ska bli fotograf (ett yrke jag kanske inte skulle lessna på?) så känns Sonisphere som ett smartare drag än Trästock. Dock kommer jag troligen resa själv vilket känns lite läskigt, men kanske att jag får med mig Stina och så finns det en minimal chans att Adam hänger med. Troligen inte, men man kan ju hoppas. Jag vill inte resa själv.
Nu ska jag nog cykla till ICA och dränka mina sorger i godis.
♥
